Ytterligare några ord om papper.
Vi drar på en resa till Indien om några dagar. Under tiden som vi är borta kommer det att läggas ett nytt parkettgolv i lägenheten. Golvläggare har ganska stora och specifika krav på vad som får och inte får stå i vägen för dem. Kravet på kvarlämnade utensilier på ytorna som ska bytas stannar ytterst nära noll. Vi har dock förhandlat till oss en flytt av vår platsbyggda bokhylla, genom entreprenörens försorg.
Sagda bokhylla ska dock vara tom.
I enlighet med min hustrus system för mellanlagring av saker från bokhyllor, stoppas böcker och annat i lådor försedda med noggrant angivna koordinater, som anger deras ursprungliga position.
Systemet funkar änna gôr bra, och har provats tidigare.
Men, när man plockar ut böcker ur hyllor som stått där i 13 år och tömmer skåpen nederst som fylldes med påsar vid ungefär samma tidpunkt, då dyker det upp en del oväntade saker.
Det trillar helt enkelt ner papper på golvet som man då tittar på. Detta är en idag unik situation för slumpvis arkeologi som snart kommer att för evigt förpassas till historiens mörka digitala hörn, det vill säga de hörn där man inget ser. Inget annat mörker åsyftas.
Emotionella papper som Jonathan Hägglins födelseannons. Det eftersökta pappret med Catharinas släktträd som visar på släkt i femte led med Evert Taube. Christoffer Hägglins första alster som skribent då han var juniorjournalist på GP 2002. Och så vidare.
Sådan information kommer aldrig att falla ur datorer eller lösa hårddiskar då man flyttar dem eller lagrar om innehållet i något nytt format, då det gamla strax kommer att sluta fungera.
Glöm inte heller min efterhängsna historia om farsans återfunna kärleksbrev från sin ungdoms beundrarinnor. (De som ännu inte hört historien och är nyfikna på denna oerhört romantiska skildring, får höra av sig)
Ett ytterligare bevis på papprets styrka som informationsbärare, är att vid vissa förutsättningar så kan papper, eller som i detta fall papyrus (marginell skillnad), överleva vulkanutbrott. Vid Vesuvius utbrott år 79 förvarade en familj i Herculaneum (grannbyn till Pampeji) ett större antal papyrusrullar hemma. De 1800 rullarna blev förkolnade men återfanns vid utgrävningar på 1700talet. Några klåfingriga försök att veckla ut dem har genomförts utan annat resultat än att de helt förstörts.
Som alla besatta deckarläsare vet så försvinner inte text från brända sidor utan kan läsas tills man smular sönder resterna. Ett pris utlystes till den som kunde komma på hur innehållet kan tydas. I dagarna har lydelsen av skriften på de första sidorna presenterats. Detta utan att papyrusen vecklas ut. Så vilken antik visdom förmedlas då genom eoner av tid?
De viktiga texter som hittills tolkats och översatts handlar om de för mänskligheten ytterst viktiga ämnena mat, vin och musik.
Tänk på de kommande visdomarna som denna vetenskapliga framgång med skiktröntgen och AI kommer att ge oss. Vad gör vi till dess?
Vi tar en öl, en fredagspilsner.