Det är inte alltid så bra att vara rädd. Det är inte heller så bra att låta sin rädsla dra iväg med en själv och inte ta någon del av sitt sunda förnuft med sig. Beatrice Ask är justitieminister och hon är rädd för knark. I samband med den amerikanska delstaten Colorados liberalisering av lagarna kring hantering av marijuana klev Beatrice i klaveret. Hon föll pladask för en ”nyhet” från en amerikansk satirnyhetssajt som skrev att 37 personer dött första dagen som ”gräset” släpptes fritt.
Att vara källkritisk är ett oeftergivligt krav på en justitieminister. Sedan bör man ha koll på att marijuana inte ”släppts fritt” i Colorado samt att det nog inte går att överdosera på det sättet. Man dör av långvarigt bruk men man kan inte som med alkohol supa sig till döds på en dag. Vidare bör en svensk minister veta att de som varit för den nya lagen inte är övervintrade hippies utan kristna konservativa politiker. De agerar eftersom USA har den högsta andelen medborgare i fängelse i världen och att kostnaderna för fängelseindustrin skenar. En viktig del är också det faktum att unga svarta och latinamerikanska män är starkt överrepresenterade bland dem som döms på grund av marijuanabrott, vilket leder till att familjer bryter samman.
Men man kan vara rädd för så mycket. Dock har 2013 varit ett riktigt svart år för orosindustrin, den kan bli nästa krisbransch. Så lyssna noga på vad de politiker, journalister, kulturpersonligheter, aktivister etc, som försöker skrämma er, verkligen säger.
Tänk att det under 2013 dog färre människor i naturkatastrofer i världen och att kostnaderna var lägre, än det årliga genomsnittet! Hur många av orosindustrins förespråkare berättar det? En ovidkommande detalj i sammanhanget är att ingen omkom i Sverige under förra året på grund av elolyckor. Och tänk på Catharina som just hittat vår gamla jordfelsbrytare som skulle rädda mig när jag körde den elektriska gräsklipparen över kabeln. Nu kördes aldrig kabeln över, men på vår terrass skall det finnas jordfelsbrytare även om allt grönt växer i krukor. Det är lag på det i konungariket Sverige.
Jag brukar alltid ställa mig på små pallar, för att inte falla för långt, och säga att trafiken är det farligaste som finns, var än du befinner dig. Det gäller nog fortfarande för de flesta svenska turister som rör sig i länder med en något vildare trafikkultur än den här hemma. Men här hemma börjar det bli jobbigt för trafikdöden. Under 2013 dog endast 264 personer i trafiken i Sverige. Under samma tid omkom cirka 1200 svenskar i fallolyckor. Vi får gå tillbaka till 60-talet för att matcha det antalet trafikdöda i Sverige.
Det är dock dramatiskt farligare att flyga runt om i världen än att åka bil i Sverige. I alla fall om man är dålig på matte och statistik. Ni som är flygrädda borde ha flugit under förra året. Preliminärt omkom hela 265 personer i olyckor med kommersiellt flyg, cirka en tredjedelar av det normala utfallet på årsbasis.
Men tyvärr ökar antalet personer som drunknar. De som drunknar har inte längre öppen gylf, men de är fortfarande främst medelålders män som skall visa att de kan. Vilket de inte kunde.
Viktigast av allt vad det gäller vår rädsla och varför vi skall konfrontera den är att den göder Sverigedemokrater och annat ålrens genom att de utnyttjar vår nedärvda skepsis mot allt som är främmande och annorlunda.
Låt oss därför göra något annorlunda. Låt oss samlas och ta en fredagspilsner denna helg som är kommersialismens lågvattenmärke omsättningsmässigt.
Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.