Jag skriver lite mer numer. En viktig grej med att skriva för mig är också att någon vill läsa det jag skriver, som att du läser detta just nu, fast inte riktigt så, ändå, kanske, utan lite mer.
Det finns en oro nu bland både läsare och alla de som vill att ni skall läsa. Politiker som lutar åt höger vill stänga bibliotek, marknaden vill gärna stänga bokhandlarnas fysiska butiker och sälja via nätet och nya aktörer vill att ni lyssnar till eller hyr era böcker.
Böcker skall stå i min bokhylla och samla damm när jag läst dem!
Den största oron finns kring att rekrytera nya läsare. Ungdomar läser inte längre böcker! Skolan måste få barnen att läsa ropas det. Men jag läste aldrig i skolan på högstadiet, sedan kanske en och annan klassiker eller någon roman på engelska på gymnasiet.
När jag var barn och tonåring skällde mina föräldrar på mig för att jag läste för mycket serietidningar. Att jag hade Herges samtliga seriealbum om Tintin i min bokhylla brydde de sig inte om. Och att jag under större delen av högstadiet hade Stadsbiblioteket som mitt andra hem, missade de också.
Bokförsäljningen minskar till och med för kokböcker. Men barn och ungdomslitteratur funkar visst fortfarande. Till exempel stals en hel flyttlåda med barnböcker vid ett inbrott i vårt källarförråd. ”Dom är redan sålda på Kviberg”, sa försäkringsbolaget när jag undrade om läsnivån hos dagens inbrottstjuvar.
Men ungdomar läser ju inte böcker numer sägs det. Men om nu ungdomen inte läser böcker, inte ser på film, slutar med att spela TV-spel, vad gör de då? Precis, de sitter med näsan ner i sina fåniga telefoner, sliter ut sina tummar (nästa folksjukdom) och konsumerar, vadå? Facebook, Youtube, Instagram, Snapchat och en uppsjö andra källor som jag inte ens hört talas om (och inte vill höra talas om).
Och där läser de om andra! Ända sedan de första runstenarna höggs har vi konsumerat texter om andra personer som vi är nyfikna på. Ett par av mina högt värderade provläsare har sagt till mig ”Du måste skriva lite till om dom/hen, för jag vill veta mer om dom/hen!
Skvaller (homo sapiens intelligens bygger på skvaller, det var därför vi började prata med varandra), kärlek, hat, tragedi, hopp, framtid, skräck, listan tar aldrig slut, även om populariteten hos vissa ämnen går upp och ner. Så vi jämför oss med andra och förfasas/förtjusas över våra influencers påhittade liv, vilka kan jämställas med alla de snabbproducerade bokserier vi sextioåringar läste för femtio år sedan. Intet nytt under solen.
Dagens marknader och affärsmodeller påverkar hur texterna konsumeras och hur författarna får betalt. Men det är vår medfödda nyfikenhet för vad som händer runt nästa hörn, efter striden eller i ett annat sovrum än ditt eget(!), som får läsandet och skrivandet att överleva. Vi vill helt enkelt veta hur det går!
Så det gäller alltså att vässa pennan, renovera skrivmaskinen eller hotta upp datorn och fortsätta med att göra det vi är bäst på, att berätta historier!
Nästa goda historia handlar om fredagspilsner.