Så är vi då inne i den där säsongen igen. Den ständigt återkommande, efterlängtade och överskuggandes allt. De flesta jublar och några stycken sticker ut genom att vara motvals. Så är det ju med alla populära företeelser. Några vill utmärka sig genom att säga nej.
Jag minns en akvarellmålare som för ett par år sedan sa till mig att Lars Lerin var det mest överskattade som Sverige någonsin skakat fram.
Nu är vi alla på spåret igen. Hela Sverige lär sig nya saker och lite göteborskt ordvrängeri på köpet. Fast det är nog inte många utanför 031-området som hänger hela vägen. Man reser sig och ropar högt åt sina tiopoängare, och är mer än nöjd med åtta. När de tävlande skämmer ut sig med bristande allmänbildning, sträcker vi på oss i fredagssoffan.
Och ibland blir man nyfiken. Balaklava, den vet jag hur den ser ut. Men särskilt påläst om dess historia var jag inte. Rånarluvor, vinteridrottare med moln av andedräkt kring sig, F1-förare med huvor som skyddar mot värme, ja till och med mot eld, coola motorcyklister som utmanar vinterkyla, alla dessa varianter har jag sett. Men kriget på Krim och slaget vid Balaklava, där fick jag krypa till korset. Eller ja, till Wikipedia. (Ni sponsrar väl stiftelsen!)
På dagen 102 år före min födelse utkämpades rånarluvans slag. Det enda minnesvärde blev tyghuvorna som britterna bar i skydd mot kyla. Okej, filmen ”De tappra sex hundra” spelade in lite kulor, men personligen lägger jag helst historier om manliga misstag som kostar massor av liv i krig åt sidan.
Det dröjde till 1881 innan uttrycket ”Balaklava helmet” dök upp. Jag är övertygad om att vare sig Gucci eller Calvin Klein betalar royalties för upphovsmannarätten till plagget de kopierat. Jag funderade ett kort tag på varför så många i våra dagar vill dölja hela eller delar av ansiktet i en modeaccessoar. Sedan funderade jag inte mer på det.
Istället kom bilden av tjejerna i Pussy Riot upp på näthinnan och jag tänkte på dem och masker som förenar. Konstnärskollektivet som utmanade Putin så att marken skalv under honom. Till och med den ryskortodoxa kyrkan gungade till. En del av gruppen kunde fly och fick asyl i Sverige. Kan det ske i SDs Sverige?
Däremot tänkte jag inte på Cardigans. Men bland det som Krim-kriget lämnat efter sig finns även den stickade kofta med knäppning som bars av Lord Cardigan. Den känner vi till, tröjan alltså. Historien om hur plagget skapades, såg ut från början och sedan utvecklades, kan fylla en film eller en TV-serie på tolv avsnitt.
Lord Raglan fanns inte att finna i min minnesbank. Krim-kriget en gång till. En raglan var först en rock med en skärning som dolde att lorden amputerat ena armen. Pimpinett alltså! Idag skärs en raglanärm från axeln och sys samman med livet med en diagonal söm. (Wikipedia) Så det så!
Ta på er ordentligt! Uppdatera, i dessa dagar av decemberköld, era garderober med gammal militär rekvisita i modern tappning och toppa det med Wellingtons stövlar.
Glöm inte era broddar när ni tar er genom vinterlandskapet mot årets julfredagspilsner!