Månad: maj 2010

Pavlov, ständigt denne Pavlov och hans djävla hundar. Jag som inte ens i vanliga fall har särskilt mycket fördragsamhet med hundägare, ställs återigen inför hans dreglande bestar i form av ett blått streck i gatan. Hela havet stormar och man mår tjyvtjock inför kommande strapatser och självförverkligande påfund. Musklerna bränns, skorna spänns och allt når någon gräns. Och detta finns bara i mitt eget huvud på grund av att jag ser ett blått streck i gatan när jag far förbi. Det beror kanske även lite grann på en historia av en ansenlig mängd varv genom stan. (Kul språklig finess med ett varv genom staden och det i en stad som en gång var full av varv.)

Efter tjugotvå genomförda Göteborgsvarv och inför det tjugotredje kan man återigen konstatera att rutin inte ersätter träning. Det finns ingen inlärd reflex som plötsligt lyfter mig runt banan med en hastighet av fem minuter per kilometer. Jag får istället lunka i sakta mak med farten fem minuter och trettio sekunder per kilometer. Ha, säger ni, det är väl ingen större skillnad. Ert svar är ingen reflex utan en allvarlig brist på erfarenhet.

Skulle det blå strecket sedan bli till en orm som du dessutom är rädd för eller visa sig vara Catharina i hennes blåvitrandiga tandläkaruniform och du blir ännu räddare, då snackar vi riktig betingning. Då har du lärt dig något onödigt och dessutom felaktigt. Ormar är inte farliga för oss i Sverige. Fast Catharina är rädd för dem ändå.

I dessa tider av val måste man dessutom hålla isär begreppen. Allt är som sagt vad inte betingade reflexer. Många agerar med reptilhjärnan utan att värdera innehållet i den information de reagerar på. Om jag i dagarna till exempel skulle andas något om rött och grönt samt i sammanhanget antyda en nyans av brunt. Då skulle många genast beskylla mig för att skända och häda kommunisterna samt för att antyda att det gröna partiet visar fascistoida tendenser både i det de säger och det de gör. I själva verket skulle jag givetvis tala om IFK Göteborg i rött bortaställ på det dåliga konstgräset i Gävle jämfört med den delvis bruna åkern på Ullevi. En åker som blir till en fotbolls plan precis just nu. En reflexvändning av Higab så god som någon.

Och hur jag än anstränger mig att tillreda en delikat levergryta så rynkar ni på näsan och får kväljningar när jag serverar den. Betingade i bamba!

Nu finns det ju positiva betingade reflexer också. Själv behöver jag bara komma ut till Kungsviken på Orust och sätta mig ner på bryggan så slappnar jag av, andas ut och trivs. Startsträckan på semestern blir fantastiskt kort.

Olika falla dessutom ödets lotter. Så har till exempel jag lagt mig till med en reflex och till och med en mätbar sådan, som de flesta av er antagligen upplever motsatsen till om ni skulle hamna i samma situation. En del skulle kanske bli riktigt stressade av att dyka och skulle ni prova på sportdykning för första gången kanske pulsen rusar iväg. När jag ikläder mig en dykutrustning och låter mig sänkas ner i havet så sjunker min puls, vilket då är tvärt emot vad som borde hända. Men trivs man så mår man bra.

Ni behöver ju bara gå till er själva och den betingade reflexen ni upplever när ni får ett mail från mig. Hur många av er tänker då på trevligheter som Hemma hos, gôtt tjôt och pilsner?

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Jag minns att jag i min ungdom blev fascinerad av ett TV-program om den japanska maffian. Det var på den tiden vi bara hade två kanaler för TV, så chansen är stor att även ni såg programmet. Mest överraskad blev jag av att Yakuzan (så heter den japanska maffian) stod i telefonkatalogen. Det var liksom bara att ringa.

För de av er som inte längre är familjära med begreppet ”telefonkatalog” så är det en samling av siffror och bokstäver som utgör adresser och telefonnummer visade med färg utsmetad på döda träd. Jag hade en kortare föreläsning i ämnet för de yngre familjemedlemmarna härom veckan då en ny upplaga av sagda pappersutgåva landade hemma.

Åter till maffian. Om adress och telefonnummer finns så är det väl bara att åka dit och arrestera dem. Oftast vet man vad de gjort och inte sällan vem som gjort det. Tydligen inte. Vissa strukturer tillåts genom undfallenhet eller bekämpas inte tillräckligt aktivt. (Heja min svåger som har en egen personlig skyddsväst och som representant för skattemyndigheten drar sitt strå till stacken genom att ge maffiagängen nålstick då och då.) Alltså åker jag numer varje arbetsdag förbi maffiatillhållet på Toltorpsgatan där Hells Angels har sitt kontor. Eller HA, som de så käckt benämns i manliga kretsar.

Från dessa skurkar som främst sysslar med utpressning, ”beskydd”, narkotikahandel och prostitution är steget skrämmande kort till andra patriarkala beskyddarstrukturer. Sålunda tillåts den katolske biskopen i Sverige, Anders Arborelius, att försvara kyrkans skydd av sexualförbrytare samt tämligen oemotsagd hävda att övergreppen inte beror på kyrkans celibat utan på dessa individers sjuklighet. De sjuka männen söker sig till kyrkan som alltså inte skulle ha någon del i processen att skapa dessa män och deras sjukliga beteende! ”Fan trot”.

En strikt och genuint manlig miljö med månghundraåriga traditioner av främst tystnad. En tystnad som skall skydda de ledande inom organisationen, ända upp till påven eller gud fader själv. Var har vi hör den förut? Precis, maffians hederskodex, tystnaden.

Jag drar mig också till minnes ytterligare ett exempel på manligt beteende som tillåtits svämma över alla bräddar för att det kunde göra det och för att ingen tyckte att det var något viktigt att motverka. Under åttiotalet var jag en tidig användare av Internet (fast det hette inte så då) och skickade meddelanden och beställde artiklar från främst amerikanska universitet. I början av nittiotalet blev detta gradvis World Wide Web och man kunde sköta hämtandet och skickandet själv. Och på nätet där skall allt vara gratis enligt nätnördarna (främst män) för så har det alltid varit.

Så var det inte alls. Det fanns inledningsvis inga system för att ta betalt och när de första systemen kom så var det stora system för transaktioner mellan företag. Inga små summor där inte. Så vad gör man när man inte kan byta pengar? Exakt man byter något annat, något som man har och kan byta med. Om man laddade ner något från någons hemsida så förutsatte den tidiga uppträdandekoden på nätet att man la tillbaka något annat av ungefär samma storlek mätt i kB.

Ganska snabbt så utkristalliserades en betalningsform bland nördarna som i princip uteslutande var män.
”You are way ahead of me”.
Exakt, man bytte bilder på nakna fruntimmer.

Män är smarta, eller som min hustru uttryckte det för någon vecka sedan när vi traskade in på ett varuhus. Löpsedlarna skrek: ”Större penis på en kvart”. Och då sa hon: ”En kvart, det tar väl 15 sekunder om man ställer ett naket fruntimmer framför.”

Av detta ser vi inget Hemma hos. Denna oas förskonad från allt, eller?

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00