Jag minns när jag gick med morsan och storhandlade en gång i veckan i slutet på sextio-talet. Vi frekventerade den stora speceriaffären på Sankt Sigfridsgatan. Det fanns en liten butik i närheten också och ett charkuteri, samt den välförsedda tobaksaffären, inom gångavstånd hemifrån. Men vi gick till den stora affären och jag kan för mitt liv inte komma ihåg vilken kedja butiken tillhörde.
Den kändes stor, livsmedelsbutiken, fast när man passerar idag ser byggnaden mindre ut än vad jag minns den. En del saker krymper, andra växer med tiden. Jag brukade spänt titta på siffrorna på kassaapparaten för att se om notan, när vi handlat, slutligen skulle gå över ett hundra kronor.
Hundra kronor för ett par matkassar 1970, sedan åt inflationen upp lånen på föräldrarnas villa. Den kostade 232000 kronor att köpa 1968. Priset för mat ökade med tiden, lite mer varje år, men hypotekslånen skrevs inte upp med inflationen.
Den första krympflationen som jag lade märke till var hur ettöres kolor blev mindre. Sockerbitarna i skum bland godiset blev lite större, men kostade 10 öre istället för 5. Och så satt jag i bilen och ville att priset på bensin skulle nå en krona litern så att kronorna i räkneverket tickade uppåt i takt med visaren på bensinpumpen.
Senare på 70-talet skrevs våra lån från CSN upp med inflationen, dock max 3,4%. För mitt första studielån köpte jag ett par litografier. Ingen vidare investering har det visat sig. Men inflationen tog för sig även av våra studielån.
Att man behöver ha koll på utgifter och inkomster i förväg. Allt går ju att handla mot faktura och det betalas någon annan gång. Man lyssnar på de nya företagen med apparna som låtsas att det inte kostar något. Ja, tänk om man skulle berätta för dagens ungdomar och unga vuxna om inflationsekonomin.
För dem är det lika svårbegripligt som att röka på krogen, att inte sopsortera, eller att ha föräldrar som tycker illa om elektriska sparkcyklar. Att det finns en kostnad för att låna pengar!
Under nattens svarta himmel är det fest i timmar tolv
Alla inkassobreven fyller år på ditt golv
Men vårt liv är kort, ett party i en papperskorg
Sjung en sång för barnen om ett liv utan sorg
(Joakim Thåström, 1985, Du ska va president)
Och fram tills nu köpte man en stor central lägenhet. I den bytte man allt så att det ser ut som hos alla andra. Bara så att man vet, att alla andra vet, vad det kostat och att det varit dyrt. Bland de nyrika är det numer populärt med second hand, men, precis, det ska vara rätt varumärken.
Vi såg och hörde Thåström på Way Out West. Han sjöng ”Märk hur vår skugga”. Förutom att den oundvikliga vägen pekas ut, så uppmanas vi att ta ett glas, en pilsner, en fredagspilsner.