Så bekvämt det kan vara.
En försvinnande liten del av svenskarna klagar över att vi nu gör större delen av bankernas arbete själva och att de tar betalt av oss för detta. De som klagar kommer att försvinna genom naturlig avgång.
Swish, Bank-Id och kreditkort, på en quizfråga nyligen visste jag knappt vilka valörer som är i omlopp i Sverige, än mindre vilka personer som pryder sedlarna. Av romanerna jag sålt har 90% betalats med Swish.
Idag ägs Bank-Id ett bolag, Finansiell ID-Teknik BID AB, som i sin tur ägs av flera svenska storbanker. Undrar vad som händer om de säljer bolaget till den kinesiska staten för ohemult mycket pengar?
Med bekvämligheten som vapen knyts vi till diverse anonyma företag.
Vad visste vi om detta innan?
På sent 90-tal trodde jag att vi skulle äga vår egen information och sälja den till stora och små företag och deras marknadsförare. Jag skrev till och med en artikel om den nya yrkeskategorin som jag tror jag kallade informationsmäklare.
Kylskåpen befriade inte bara hemmafruarna och slog ut isbolagen, de skapade också ytor åt arkitekterna som inte längre behövde tänka på var köket och det ventilerade skafferiet måste ligga i småhus och lägenheter. Utöver detta gav den artificiella kylan upphov till en helt ny leveranskedja och fler produkter hanterades den vägen.
Jag minns ett foto från 60talet som illustrerade rätt tekniknivå på u-hjälp. En afrikansk kvinna drog att vattenkärl på hjul bakom sig som var större vad hon skulle kunna bära. Och efterhand ökar kraven på mer bekvämlighet.
Nya teknologier visas upp, tankar som först var drömmar hos uppfinnare, men ibland kom från personer som bara tänkte utanför lådan. Sedan presenteras det nya utan att man alltid har affären klar för sig.
Ny teknik kan nog vara bra men det är först när man gör nya saker med tekniken som det händer grejer! Och de tankarna kommer sällan från ingenjörerna.
Men det är bekvämt att åka långfärdsbuss till alperna för att åka skidor. Och det kan vara roligt redan i Mölndal. Vi provade på det under vecka 7. Det tar lite tid, sådär 22 timmar den här gången, enkel väg. Resenärerna dök upp en halvtimme före avgång och bussen tio minuter senare. Men avgången skedde enligt tidtabell.
Några skidåkare tog flyget. Det går snabbare, men det finns tillägg i skarvarna mellan transportsätten och runt hörnen, som inte alltid hamnar i budgeten för tidsåtgången. Dessutom är stolarna på flygplanen långt ifrån lika bekväma som bussarnas. Vidare fungerar det så att allt bagage som du stoppar in i en buss kommer fram tillsammans med dig. Det är bekvämt.
Men förlupet bagage kan ju ge upphov till goda historier så småningom. Jag har några på lager.
Så vad gör vi åt detta. Vi tar en pilsner, en fredagspilsner och frågar de flygande hjältarna vilka omvägar deras skidor och väskor tog på vägen från Zürich till Landvetter.