Det som syns i bakgrunden på bilden är inte ett berg eller en kulle. Det är en sandhög, världens högsta sanddyn som är över 2000 meter hög.

I Peru hör man alldeles för mycket panflöjt. Nästan all musik låter som El Condor Pasa. När vi tog oss över gränsen till Bolivia fick vi istället uppleva traditionell musik som var enastående väl framförd och som innehöll inte bara en utan ofta två panflöjter.

Gruppen spelade även på diverse stränginstrument och sjöng i intressanta stämmor

Peru har plågats av militärdiktatur, maoistisk gerilla och korrumperade presidenter sedan 1960-talet

Från 1968 till 1980 var Peru en miltärdiktatur. Juntan hade en skum vänsterinriktning och förstatligade utländska företag. Deras ekonomiska kompetens var skral och det gick utför för Peru. När juntan föll och demokrati återinfördes 1980 dök den maoistiska gerillan Sendoro Luminoso upp. Dess framfart tömde delar av landsbyggden på folk och kåkstäder uppstod runt Lima och Arequipa och andra städer. Sendoro Luminoso var lika mycket ett banditgäng som en gerilla. Idag är resterna av dem bara banditer som hyr ut sina vapen till främst kokainindustrin.

Man märker att folk i Peru fortfarande är påtagligt påverkade av gerillakriget. Mycket vardaglig verksamhet sker bakom lås på muromgärdade gårdar.

På 90-talet var Alberto Fujimori president och under hans offensiv mot gerillan fångades dess ledare Guzman. Han sitter fortfarande i fängelse i Peru. I ett annat fängelse sitter Fujimori efter en korruptionsskandal. I vår är det presidentval i Peru. En av kandidaterna heter Keiko Fujimori. Hon kan vinna valet. Gissa om hennes första åtgärd blir att benåda sin far!

Alla tillgängliga murar utnyttjas för att måla valaffischer

Lagom korruption

Om man inte bygger klart sitt hus behöver man inte betala fastighetsskatt. Gissa om många hus inte blir färdiga. Det ser lite risigt ut.

Bussbyte bakom stängda dörrar

Alla bussbolagen hade muromgärdade stationer där man bytte buss, lastade bagage eller tog ombord nya passagerare. Allt för att skydda sig mot banditer som inte längre är särskilt aktiva.

Vila i avskildhet

Även ett mindre hostel såg till att man höll eventuella banditer på andra sidan muren.

Skyddar sig egendom

gör man också bakom murar och låsta grindar

Vasst och strömstarkt

Glasskärvor och stark elektricitet hjälper till att hålla inkräktarna borta

Det peruanska köket är erkänt runt om i världen och till vissa delar får man kanske hålla med. Rå fisk och marsvin är de mest berömda rätterna.

Om man nu tycker att marsvin är det bästa och godaste som finns så väver man in denna maträtt i alla historier, även andras redan skrivna historier.

Marsvin en sista gång?

Snyggt skuren rå fisk

Nej detta är citronmarinerad rå fisk, Ceviche heter det i Peru. Maträtten skall serveras nyskuren med citron över. Här är det blandat med bläckfisk och en plattfisk vars namn vi glömt.

Just precis, bläckfisk i bitar

Krabba med massa grejer och ett tappat kryddfat

Kryddfatet tappade kocken ner i rätten men det gick ändå att äta

Och till efterrätt blir det glass

Beställ en Cola i Peru

Och då får du givetvis en Inca Cola. Pilsnern bredvid var också populär som synes.

Som vanligt, råsprit gjord på avfall

Man gör brännvin på det man har. I Peru är det druvavfall från vintillverkning. Denna råsprit döper man till Pisco. Christoffer utsågs till försöksdjur och provade ett par Pisco-shots. Inget vidare. Då gör man en drink med lite piskad äggvita, socker och citronjuice och vips har du en Pisco Sour. Akta er för den, den kan vara lömsk.

Skål

Överallt där turister drar fram försöker lokalbefolkningen att skapa situationer där turisterna lockas att göra av med pengar utan någon djupare orsak. Dessa turistfällor kan vara rena lurendrejeriet eller små näpna djur och barn som lossar på bandet runt plånboken.

Vad kan vara smartare än att skicka ut en ström av turister på en 11 km lång varndring i solen på hög höjd och med jämna mellanrum ställa upp små hyddor där man tar betalt för fortsatt vandring. Fantastiskt!

Dags för nästa betalstation, värre än trängselavgift.

Näpet djur med näpen ägare

Tag en bild på min alpacka och din bror. Visst, och hur mycket kostar det?

Titicacasjöns berömda flytande vassöar

Turistfälla av det värre slaget. Titicacasjöns flytande vassöar är utbytta mot modernare dito och med mindre vass. De tog betalt om man lämnade färjan och steg iland på dessa flytbryggor. Vi satt kvar på färjan.

Och vad gör personalen på tåget mellan stationerna?

De har mannekänguppvisning iklädda stickade tröjor och halsdukar av bästa alpackaull. Som man sedan kan köpa av dem!. Eftersom vi just då älskade Peru Rail fick personalen rejält med dricks utan att vi tog med några tröjor.

Att resa i Peru tar dig inte bara till höjdarställen, du tvingas också att visstas på mellan 4000 och 5000 meter höjd. Detta kan visa sig vara nog så besvärligt.

Det gäller att anpassa sig till höjden vilket man gör långsamt. Vi åkte buss från kusten och upp i bergen. Många flyger direkt och då gör sig höjdsjukan snabbt påmind. Det blir bättre ju längre tid som går men det verkar som om dagsformen är viktig ibland. Vi spenderade några dagar i Perus andra stad Arequipa på 2500 meters höjd för anpassnings skull.

Anpassning till hög höjd pågår

Höga höjdare

 

torsdag 6 januari 2011 Arequipa, Peru

Höjdsjuka är en noggrann sjuka att bära omkring på. Den sätter sina klåfingriga klor i allt från hjärnan till… ehum, potensen. Huvudvärk, magpaj och allmän deppighet avlöser varandra eller tar varandra i hand och hoppar på dig alla samtidigt. Och vid minsta fysiska aktivitet så får man sitt ego explosivt dekomprimerat, flåsande och hjälplös medan yngre andiska förmågor springer upp- och nerför bergsstigarna som getter.

Arequipa
Ett rikes andra stad är som bekant alltid mer angenäm än huvudstaden, en naturlag som håller ett fast grepp om Peru. Arequipa är ett luftigt, kolonialt och livfullt place med idel låga byggnader byggda i jordbävningens tecken. Vi anlände välmörade efter en natt på vägarna men fann gott om vila och ny energi på vårt hostels tak, med utsikt över stadens vakande vulkaner.
Vi drog till det lokala klostret, ett färgglatt komplex och en stad i staden varuti det en gång i tiden huserade nunnor i all tänkbar lyx och välmåga. Endast flickor från fina familjer fick vara med och leka, och vilka lekar sedan! Fester, inhyrda musiker, tjänare som passade opp dygnet runt och den besvärande pöbeln fick fint hålla sig utanför murarna. Slående likt en amerikansk sorority, utan kuddkrig i bara underkläderna då så klart. …eller förresten vad vet jag? Heja nunnorna!
Det hela fick ett abrubt slut när påven satte upp nya regler för kloster världen över och systrarna försattes istället i en form av påtvingat religiöst slaveri helt isolerade från omvärlden – och nära nog varandra också. Vilket ju var mycket bättre.
Det bidde än mer religiöst feel-good när vi besökte Juanita, Inkajungfrun. Hon bor i ett riktigt fint museum i centrala Arequipa, vilket är passande då hon är mycket berömd. Låt mig berätta varför.
När vulkanerna runt omkring i Inkariket levde rövare så insåg givetvis prästerskapet att något måste göras. Den uppenbara lösningen var barnaoffer. Enter Juanita.
13 år gammal pyntades hon i de finaste av kläder och tvingade bestiga en vulkan, upp till en höjd av flera tusen meter, en strapats som är svår och farlig för en fullvuxen man. Uppe på toppen, med stor sannolikhet redan döende, så drogades hon och tvingades knäböja. Sen slog en av prästerna in skallbenet på henne med en klubba och stoppade henne i ett hål i marken.
På museet fick vi lära oss att detta var jättebra! Jo men visst! Där uppe på vulkanen frystorkades hon i marken, bevarades otroligt väl och det gjorde också allt de gravgods som följt med henne ner i hålet, och tack vare detta så vet vi nu mycket mer om Inkarikets kultur och seder. Visst kan det verka grymt, men det visar sig att det var en stor ära att få skallen inbankad, tillgänglig endast för barn från de finaste familjerna. Juanita skulle få sitta vid gudarnas sida – och hur skulle prästerna ha vetat att brutala barnamord inte har ens den minsta lilla effekt på seismisk aktivitet?
Så nu sitter Juanita i en genomskinlig frysbox i ett kallt och dunkelt rum i museet. Jätteliten är hon – och jättedöd. Men det går ändå inte att skaka av sig känslan av att hon är alldeles ensam och utsatt, frusen och bortglömd. Man vill inte lämna henne alldeles ensam igen.

Colca Valley
Dags för höjdsjuka! Familjen packade in sig i en minibuss med några andra strävsamma äventyrare och for för att spana på kondorer, klappa (och äta) alpackor och slå nytt höjdrekord. Vår guide gav ett inledande positivt intryck som en entusiastisk fyr och Peruansk källsorterings ensamme förkämpe, men intrycket falnade sen i takt med hans humör.
Tuggandes på kokablad, sugandes på kokagodis och sörplandes kokate (för att motverka höjdsjukan så klart!) besteg vi berg upp till strax under 5000 meters höjd. Svaghetskänslan slingrade sig runt min kropp, huvudet sprängde och tunnelseendet var inte långt borta. På plats satt dock redan ett gäng damer med lokala hantverk uppradade för konsumtion – nyttigt för ödmjukheten.
På vägen såg vi också söta små minillamor, viqunas, och vidunderliga utsikter avlöste varandra. Vi fick chansen att shoppa loss bland ett sammelsurium av olika alpackaullprodukter – och vi mådde hyfsat stadigt sämre hela tiden. Och sen började det regna också.
Men då vände plötsligt kurvan uppåt, tack vare ljuvt svaveldoftande varma källor, vars värma trängde hela vägen in till själen, och sparkade igång den igen med stålskodda tår. Jag kan också meddela att alpackor är jättesöta – och delikata!

Dagen därpå så bar det av för att spana efter väldigt stora fåglar. Jag såg ingen. Jonte och Farsan såg en dock. Kul för dem. Jag fick istället se små andiska kaniner, världens djupaste canyon och en tunnel genom berget som saknade både asfalt och belysning, vilket vår chaufför utnyttjade till max när han släckte alla ljus – och gasade.
Hyfsat spaka for vi så åter till Arequipa, med många höjdarupplevelser i bagaget, ett nytt höjdrekord och en förhöjd förståelse för höjd(ar)sjuka.

Höjdars!

Lämpliga droger på hög höjd

Det viktigaste att tänka på när man är på höjd är vätskebalansen och då genom intag av något så vardagligt som vatten. Detta toppar man sedan inte med kokain men väl med kokablad. Förutom att tugga på bladen dricker man te gjort på dem och äter spetsat godis.

Höjdsjukehantering

Och så var det kokate

Kokate spetsat med anis

Strax över 4000 meter

Inte så jättepigga

Brant är det också

Alla berg med snö på är mina!

Höghöjdsflamingo

Denna flamingo mötte vi på över 4000 meters höjd

Den röda och vita pricken längst ner i backen

Där kommer föräldrarna, bara lite efter ungdomarna

Lite jobbigt är det

Och så sträcker de på sig framför kameran

Bära bror

Det finns många sätt att bli trött på, på drygt 3800 meter höjd.

Ingen dvärgbjörk direkt

Detta träd växer på drygt 3800 meter höjd. Ser inte ut som alperna direkt, eller svenska fjäll för den delen