Det pips en hel del i dagens värld av sociala medier. Det har spelats på olika flöjter genom århundraden och vi har uppmanats av människor med olika övertygelse att dansa efter just deras pipa. Det flesta blåsarna har fallit ner i glömskans hålor, där förvisso många av dem hör hemma.
Men ibland samlas för många pipor inom vad de inbillar sig är samma område. De spelar alla i sin egen tonart och i sin egen takt, men de envisas med att fortsätta att låta. Det blir till slut en kakafoni med en riktigt disharmonisk blandning av olikartade ljud. De mest omusikaliska av dem som vill leda er med sina idéer, ser det som en fördel att vara många som vill samma sak, fast de inte har mycket gemensamt, mer än till exempel sina förutfattade meningar om vad som är bra för dem och tycker de, bra för mig, att äta.
Allt det där går att ha fördragsamhet med till en viss grad, fast undergivenhet för att inte skapa debatt, är inte att rekommendera.
Vissa saker faller till slut samman under sin egen tyngd. Vägarna matteoretikerna vill vandra är många och krokiga och konsekvenserna av alla inriktningars olika mål, sammanfaller i en orimlighetens virvel.
Tänk bara på bamba. (Detta ord betyder barnbespisning på vårt tungomål i den här delen av världen, ett tungomål som inte fått status som minoritetsspråk i Sverige, ännu!) Så tänk på alla barn som skall äta skollunch och som har föräldrar hemma som envist blåser i sina pipor. Vissa av barnen har inga föräldrar hemma som det låter om och som gör en stor affär av vad man äter. Men några skolbarn anammar pipandet och blir istället revolterande tonåringar som stämmer in någonstans i den symfoniska dissonansen efter förmåga och uppfattning.
Bamba skall erbjuda alternativ. Hur många alternativ skall de erbjuda? När omfattningen blir för stor så rasar hela systemet på grund av dess absurda mängd komponenter.
Det ställs krav på servering av mat för standardiserade standardpersoner, vegetarianer, veganer, kosher, halal, personer som vill avstå från gluten, familjer som vill ha mandelmjölk eftersom komjölk är farligt, etc. Till detta kommer också alla de med diagnostiserade allergier.
Vid en middagsbjudning idag måste man ta hänsyn, stor hänsyn, till vad folk äter och inte äter. Var och en blir som sagt salig i sin tro, men till slut blir det för många religiositeter att böja sig för. Förutom allt annat kommer kraven på till exempel Krav-märkta råvaror, MSC-märkt fisk, samt bojkotten av allt som innehåller palmolja.
Nu har etikettoraklet Magdalena Ribbing framfört att det absolut inte är emot etiketten att ta med sig en egen matlåda till måltider man blivit inbjuden till. Jag skall alltså först lägga en dag på att planera en måltid, en dag på att köpa in råvaror, samt en dag på att tillaga rätterna i en symfoniskt samstämd meny, för att därefter stillatigande acceptera att gäster kommer med egna burkar stämda i helt fel tonart och med orytmiskt innehåll.
(Jag rekommenderar pilsnermail från den 22 april 2016 ”Vad gör trollen till troll”, innan ni blir upprörda över dessa tankar.)
Till dagens meny dricker vi pilsner, en fredagspilsner. Som fredagspilsner räknas alla sorters öl, vin, cider och sprit som tillhandahålls hos John Scott’s på Linnégatan.