Men nu undrar jag varför ni är så rädda och oroliga just idag? Det kan inte vara julstressen i alla fall. Vad är det ni påverkas av?
För trots hoten från Mellanöstern, Turkiet, Syrien och Irak och andra ställen så är er säkerhet inte särskilt hotad. Trots angreppen i Paris. Trots Putin. Trots Donald Trump.
Karin Johannisson var en synnerligen intressant forskare som tyvärr dog för någon vecka sedan och som min fru introducerade mig för när hon deltog i studier av kvinnors sjukdomar. Jag letade fram några artiklar som Karin skrivit. Bland annat fastnade jag för ett resonemang om tillåtna respektive otillåtna känslor. Det går helt enkelt mode i våra känslor.
Fram till helt nyligen var det inte comme il faut att vara orolig i Sverige. Budskapet från politiker och opinionsbildare var att det inte finns någon anledning till oro. Nu har det hastigt blivit annorlunda, nu är viss oro väldigt omhuldad och godkänd. Men se upp för annan oro som kan anses vara av fel slag.
Om jag reser mig upp och är orolig för den ökande rasismen i Sverige, då är jag antagligen en hyvens prick. Men tänk att jag reser mig upp och säger att jag är orolig över klansamhällena som växer i våra förorter, att jag är orolig för hedersförtrycket mot grupper av kvinnor i Sverige, eller om jag vill höja frågan om acceptansen för barnäktenskap och tvångsgifte, då blir jag hårt ansatt och kallad för rasist av en hel del debattörer.
Vad det gäller alla reportage av gråtmild natur som handlar om ensamkommande flyktingbarn, så vill jag bara uppmana er att torgföra alla bra exemplen. Som Catharinas kollega och specialist på tandvårdsrädsla som i första vågen av flyktingar från Afghanistan anlände hit ensam, sexton år gammal. Nyligen doktorerade han i Stockholm. Eller den unga kvinnliga civilingenjören Qamar från Syrien som varit i Sverige i två år och nu jobbar som byggnadsingenjör.
Dessutom är jag inte orolig över vad Donald Trump skall åstadkomma som amerikansk president, vare sig vad det gäller förolämpningar, klimathot eller demontering av det lilla av samhällsskydd som finns för fattiga amerikaner. En amerikansk president rår inte över så mycket som många tror och om energiindustrin bestämt sig för att fasa ut kol och ersätta det med naturgas så finns det ingenting The Donald kan göra åt det. Däremot är jag faktisk lite orolig för Trump personligen och hans hälsa. Hans väljare består av en hel del arga män som är beväpnade och kan göra bomber av diesel och konstgödning. Dessa arga män är en riskgrupp när de anser sig förda bakom ljuset i en storlagen konspiration. Det vill säga om Trump inte levererar, det de vill ha levererat!
Så domedagsindustrin vädrar åter morgonluft och programmen i P1 som jag lyssnar på tävlar med varandra i att vara oroligast. Det gör som vanligt att våra granskande journalister låter sig luras av dem som företräder den rätta oron. Och glöm för allt i världen inte att denna orosindustri omsätter mycket pengar och då finns det personliga anledningar till att man försvarar sin hållning i klimat- och migrationsfrågor med ännu större frenesi. Den är så viktig för försörjningen att fakta ibland ses som ett hinder för argumentationen.
På tal om oro, minns ni ozonhålet, akrylamid och försurningen som skulle döda alla våra skogar?
Tänk på det när ni formulerar era nyårslöften och tankar inför det nya året. Något som jag och Catharina kommer att göra i Colombia, på tu man hand. Men först blir det en fredagspilsner.