Det blickas bakåt och minnets dimmor glider in över oss som varm- och kallfronter, i en aldrig sinande ström. Barndomens somrar och vintrar strålar och gnistrar. Tänk så underbart det var då.
Trots att det är oroliga tider minskar inte krigsromantiken. Jag vandrade till exempel för en månad sedan över den riktiga bron över floden Kwai. Och här hemma pratas det om bristen på skyddsrumsplatser, som om det var något nytt. Cornelis Vreeswijk skrev 1985 Skyddrumsboogie i ämnet:
”Ska man ha på sig aftondräkten? Kastar de ut en stackars narr?
Blir det skit i skyddsrumsfläkten om man har med sig sin gitarr?”
I Göteborg heter det största skyddsrummet Kungsgaraget, med plats för 10000 personer. Jag ser framför mig hur några välbärgade bilentusiaster köper ett par platser för sina käraste dyrgripar.
På den gamla goda tiden, det vill säga 50talet, var vi missnöjda med att vägen framåt inte gick tillräckligt fort. Idag vänder vi oss om och ser bakåt, eftersom framtiden inte är så lovande. Då berodde missnöjet på för stora förväntningar. Nu vill vi återskapa en svunnen tidsålder som ingen riktigt vet när det var, eller hur det var. Make America great again.
Det är nog bättre att prata om hur det är idag, än om hur det var då.
Nu vill många att vi ska bygga hus som ser ut som igår. Vi ska läsa gamla böcker som regeringen tycker om. Det kan landa snett eftersom en bok inte per automatik blir läst för att den står på en lista. Vår skolminister Lotta Edholm tog i lite härom dagen. Hon såg fram emot den kanon av barnböcker som nu ska tas fram för förskole- och lågstadiebarn. Den kommer att innehålla god litteratur av ”Astrid Lindgren och Alfons Åbergs mamma”.
Eftersom som jag tar varje chans som ges till att sparka på dem som redan ligger, så hörde jag det som att hon antingen inte minns Gunilla Bergströms namn, eller fick en felkoppling i hjärnan till uttrycket ”Alfons Åbergs pappa”.
Men alla böcker och filmer finns ju på nätet, det är bara att ladda ner och läsa och titta!
Nja, inte bara, dels så får man ju betala en slant och dessutom är det en lögn att inget försvinner från nätet. Det som har ett kommersiellt värde uppdateras och sparas. Så tänk på det när ni håller i era böcker tryckta på papper och filmer lagrade på dvd-skivor.
Och glöm inte att världens historia till icke ringa del vilar i svensk pappersmassa.
Papper är en stark informationsbärare.
Finns det några barn som numer snabbt och enkelt kan vika en papperssvala. Och vilken bild kommer att illustrera nästa fredsslut om det inte kan kastas mjukt innehåll från papperskorgar ut genom fönstren som sakta singlar neråt.
Hur ska det gå för oss människor när spontana möten inte längre sker i kön till skrivaren eller kopieringsmaskinen. Vad gör vi?
Vi tar en pilsner, en fredagspilsner.