Så har man då avancerat till att bli svärfar. Det är inte så betungande, men jag känner en viss olust inför kategoriseringen av min hustru som numer på motsvarande sätt blivit svärmor. Kolla in dessa två benämningar på Wikipedia så förstår ni. ”Svärmödrar brukar i film och litteratur, särskilt i serier och skämtteckningar, framställas som osympatiska”. Det finns inga sådana nedlåtande trivialiteter i beskrivningen av benämningen svärfar.
Vi är ofta alltför snabba i att döma trots brister i underlaget som vi baserar våra uttalanden på. Ta bara ett exempel som ”fluortanten”. Dessa häcklades av oss i alla skolor genom åren, som något oerhört motbjudande. Och vi tog med oss denna uppfattning upp i vuxen ålder, ända tills julkalendern 1996, ”Mysteriet på Greveholm”, gav fluortanten ett ansikte.
Andra som oförtjänt får utstå våra påhopp och nedlåtande kommentarer och uttalanden är lapplisor. De har även fått stå ut med att kallas för p-nissar och frågan är hur många av er som de facto känner till den korrekta termen, parkeringsvakter. Dessa utför ett viktigt och för alla städer nödvändigt arbete, eftersom vi konstant placerar våra bilar på synnerligen olämpliga ställen. För detta får vi alltför sällan betala en kontrollavgift. Utan parkeringsvakternas idoga arbete och närvaro, skulle städerna snabbt korkas igen av korkade bilister, som tycker att just de skall få ställa sin bil just där, även om det medför olägenhet för alla andra.
Tänk på hur ni beskriver och baktalar hantverkare som grupp. De som aldrig kommer på utsatt tid. De som alltid gör ett dåligt jobb med påtagliga brister. De som tar hutlöst betalt och skyller ifrån sig om något havererar en tid efter det att jobbet slutförts. Jovisst, vi anlitade en grupp takläggare som inte kunde lägga tak när vi la om taket i Änggården, det skall erkännas, men de flesta av våra möten med hantverkare vars arbete vi beställt själva, har avlöpt utan anmärkning.
Och så har vi då en grupp som vi aldrig tycks kunna ge ett positivt omdöme och som vi är ständigt missnöjda med och som vi dessutom anser oss kunna göra ett bättre jobb än, oavsett vilket situation det hela rör sig om. Som grädde på moset anser vi dem också vara dumma. Dessa personer kallas till vardags för politiker.
Ett par tillrättalägganden är på sin plats. De folkvalda svenska politikerna motsvarar inte era väl grundande förutfattade meningar. Om vi börjar längst ner med de som sitter i kommun- och landstingsfullmäktige, så är de i genomsnitt smartare och har högre utbildning än den genomsnittlige svensken. Detta kan man kolla i Sverige där inte mycket är hemligt. Och det har man gjort i en forskningsrapport. Fortsätter man uppåt ett steg till kommunal- och landstingsråd så hamnar vi i en grupp med klart högre utbildningsnivå än allmänheten. Och till vår fasa så är riksdagsledamöterna, politiskt tillsatta tjänstemän och regeringens medlemmar på ytterligare en högre nivå.
Dessutom har jag märkt att vi medborgare då och då anser att en del beslut som fattas på de olika nivåerna, inte är demokratiska. Dessa beslut verkar ha som gemensam nämnare att vi då tycker något annat än vad politikerna har beslutat. Personligen har jag väldigt svårt att använda detta tyckande, till något så allvarligt som att framföra att det rör sig om odemokratiska beslut.
Oavsett om ni gillar det eller ej så är Sverige är ett av världens mest demokratiska länder och vi har en kader av berömvärda fritidspolitiker som håller igång vårt demokratiska system.
Vilket oförhappandes leder oss tillbaka till det faktum att jag står här på min pall och hävdar att min hustru benämns svärmor och därmed oförtjänt beläggs med egenskaper som endast existerar i era imaginära tankar!
Och vad tänker ni göra åt det? Jag tänker personligen ta en fredagspilsner ihop med så många av er som möjligt.