Så har jag återigen hamnat i stormens centrum, vilket inte skall förväxlas med stormens öga. Där är det nämligen ganska lugnt.
Under en tid har flera människor i min närhet skickat meddelanden till min telefon med någon form av bilaga. Först var det nog julhälsningar och nu senast kanske bilder eller frågor kring skidåkning, bussresa och allmänt italienska frågor. Jag vet inte så noga, för jag kan inte öppna dessa digitala små brev. Min telefon säger antingen att den inte kan ta emot dem eller så kan den inte öppna dem.
Hallå, det är inte mitt fel!
Men min omgivning anser att det definitivt är mitt fel. Köp en ny telefon!
Varför då? Skaffa er brevduvor istället så är det större chans att ni får fram informationen i skick som ny, om ingen duvhök eller jägare åstadkommer ett avbrott i sändningen.
Det finns inte många historier och studier att tillgå vad det gäller telefonanvändare, men desto fler om bilförare. De gillar inte en massa ny teknik, svårmanövrerade gränssnitt och onödiga funktioner. På den gamla goda tiden var en bil i standardprisklass på sin höjd utrustad med blinkers istället för flaggor att vifta med genom fönstren, för att ange kommande färdväg. Stereoanläggning fick man betala extra för.
Nu är de billigare bilarna lika sprängfyllda med digitalt skräp som premiumbilarna. Dock är ägarna lika missnöjda med funktionerna oavsett i vilken prisklass deras bil ligger. Att kunna styra luftkonditioneringen och ställa om sätena tycks vara det som är populärast hos ägare till nya bilar.
En ny funktion har smugit sig in på topplistan och det är varningssignalen när man är på väg att backa in i något hårt. De förarna har troligen ingen dragkrok där de hänger cyklar i ett cykelställ, blockerar sensorn till backvarnaren och åstadkommer ett gällt skrikande i bilen, innan man letat rätt på knappen som stänger av eländet.
Tilltron till de digitala funktionerna i nya bilar är låg bland användarna. Upp emot hälften säger att de inte vill ha mer automatisering som gör att de får mindre kontroll över fordonet. Samtidigt tjoar bilindustrin allt mer autonoma bilar som i förlängningen skall kunna kallas självkörande.
När man hämtar ut en ny bil uppger både handlarna och biltillverkarna att de spenderar 1,5 timme med kunden. Mäter man denna process krymper tiden till 50 min och då skall man skriva under en massa papper också. Dessutom lägger säljarna mest tid på att beskriva infotainmentsystemet i bilen. Och endast en tredjedel av köparna vågar ställa frågor om funktioner som de inte förstår
Kanske är det bäst att släppa ut den nye bilägaren på en rundtur på sådär tre månader och sedan kalla tillbaks både honom och bilen (kvinnor bryr sig inte så mycket om denna fråga) för att då ha en genomgång av hur man ställer in kanalerna på radion eller fixar så att telefonen går att svara i på ett tillåtet sätt.
Jag tog med mig äldste sonen när vi hämtade ut vår senaste bil. Det funkade utmärkt! Kanske skall ta med honom på fredagspilsner också. Inte för att jag förstår varför, men någon funktion kan ett sådant förfarande säkert ha.