Ingenting är så dåligt, så att det blir bra.
Oftast dyker det dåliga upp som nytänkande i samband med revolutioner. Det sker när man skall göra något annat än de som bestämde tidigare. De som var äldre än oss, de som hade ett annat kön än oss, det som hade makten i samhälle och ekonomi, eller de som bara råkade befinna sig före oss kön. Det som var bra, blir dåligt. Det som ansågs vackert, skall man tycka är fult och de goda gärningarna man tyckte sig göra skall nu anses som onda. Det sista kan exemplifieras med att resa ut i världen och möta nya människor och få nya intryck. Det är numer en otrolig synd, i alla fall om man nyttjar flygplan för sitt resande.
Och om man gör något riktigt dåligt med avsikt, då kan det väl vara bra. Nej!
Även om filmen med Meryl Streep om den falsksjungande millionärskan Florence Forster Jenkins, var en bra film, så kan aldrig Jenkins framträdanden ha varit bra. Skrattretande, ja kanske, men inte bra. Glöm inte att snus är snus om än i gyllne dosor och att hyra Carnegie Hall för sin falsksång, gör inte sången bättre. Och ”Little shop of Horrors”, var ingen bra film i original, även om Jack Nicholson råkade spela birollen som den masochistiske tandläkarpatienten.
Fast visst kan man raljera om det med framgång. Det gjorde Frank Zappa:
”Cheepnis in the case of a monster movie has nothing to do with the budget of the film, although it helps.”
Andra dåliga saker som blivit bättre är våra bilar. En del av framgångssagan är enligt Sveriges Trafikskolors Riksförbund, att vi tack vare dem blivit bättre bilförare. Men främst är bilarna bättre och säkrare. Det gäller även bilar som Volvo 240-serien och Saab 900. Dagens fordon är bättre. 1966 dog 1313 personer i trafiken och 2017 var det 254 som omkom.
Men ändå finns det nördar som hävdar att även bilarna var bättre förr. Fel!
Den snabbast växande grenen inom skönhetskirurgin är borttagning av tatueringar. Det är bra. Hur och varför tatueringar fick sin position i dagens medievärld, borde någon undersöka. Att företeelsen förknippas med farliga människor, sexualitet och utanförskap, är givetvis grunden. Men hur kunde det få gå så långt?
Men, Horace Engdahl är en genuin patriarkal skitstövel. Han är inte bra. Carl den sextonde Gustav representerar den svenska monarkin. Den är en förlegad institution och därför en dålig del av vår samtid. Den Svenska Akademin är ett råtthål just nu. CG Sexton kan resa sig och kliva ner från sitt elfenbenstorn och be Horace Engdahl flyga och fara för att rädda Nobelpriset i litteratur. Lite långsökt, men en dålig sak som kan komma till nytta.
Det som det dåligas förespråkare främst kräver är folk som avskyr dem. Motstånd från etablissemanget är deras blod. Ingenting är värre för dem än likgiltighet. Så nu när vi står vid gränsernas gräns är det dags.
Inget är så dåligt att det blir bra, inte ens vädret!
Det är dags att samlas till fredagspilsner för att debattera hur varmt är varmt, hur kallt är kallt, hur blött är blött, hur blåsigt är blåsigt samt hitta och ställa några rebeller mot väggen som har fel uppfattningar om vädret som varit, det som är och om vädret som kanske kommer.