Jag börjar säsongen med att av övertygelse högtidligt avsäga mig allt ansvar för julfirandet i familjen. Därefter frågar jag ogenerat om vilka sorters julbrännvin jag ska framställa och i vilka mängder.
Sådan är traditionen hemma hos oss.
Traditioner har annars en tradition av att baseras på rädsla. I gångna tider skrämde man barnen med Näcken i bäcken och Skogsrået i skogen för att förhindra drunkningsolyckor och barn som sprang vilse. För att inte tala om alla religiösa påfund som accentuerades med en hänvisning till högre makters våldskapital och förmåga till repressalier.
Till detta får vi addera tomten. Han var först en företeelse i jordbrukssamhället som man måste hålla sig väl med. Tomten kunde ge skydd till gården, men också förstöra om gårdsfolket inte följde traditionerna, skötte gården och mutade honom med gröt.
Dagens jultomte, som är stajlad av Disney och Coca Cola, bygger också sin position på bävan och ryktet om sitt allseende öga. Barnen får höra att om de inte sköter sig så kommer han inte med klappar på julafton.
Moderna människor räds kanske inte fan eller trollen, men för säkerhets skull är det nog bäst att inte utmana krafterna som ligger utanför vår kontroll. En fotbollsspelare som måste gå in på plan som nionde man eller oviljan bland seglare att vissla för att inte dra på sig en storm.
Sambandet mellan händelse och konsekvens är inte alltid glasklart, men etsas ändå fast i folksjälen. Där finns det religiösa påbudet att inte äta skaldjur, (som antas komma från dödsfall med skämda humrar), men också det ödesdigra i att en svart katt passerar över vägen framför dig.
Men främst kommer vårt beteende från den enkla kopplingen att vi innerst inne tror på allt som mamma och pappa sagt. Då, för länge sedan, när allt var fint och tryggt och snön låg vit på taken.
Vi är de mest utsatta!
Det finns enligt forskningen ingen period i Sverige som var mer nostalgisk än 50- och 60-talen. Vi som föddes då fick oss till livs, inte bara våra föräldrars syn på det gamla friska jordbrukssamhället när fabriker och kontor skapade allt större städer, utan också Astrid Lindgrens världar i Bullerbyn och Lönneberga. Till detta kom ett alltför stor antal Åsa-Nisse filmer samt Snoddas och Flottarkärlek.
Så där står vi där då med barndomen i vår ryggsäck. Några tänker på teknikutvecklingen och musikåtergivning. Från stenkakor, till vinylskivor, kassettband, CD-skivor, tillbaka till vinyl och så musik som strömmar. Fast musiken har alltid strömmat ut högtalare hemma hos oss.
Tryggheten i det bestående och något steg framåt, manifesteras av Adolphsson & Falk och kanske av Just D för några som är lite våghalsiga.
Mest våghalsigt är att ta sig till en fredagspilsner, en julfredagspilsner.