Svåra prioriteringar

Prioriteringar.

Är prioriteringar någon känsligt för er? Det är det för många andra.

Ni har således just blivit gravt nedprioriterade. Visste ni inte det? Titta i almanacken, helst en av papper, de är mest tillförlitliga.

Lille Donald, han med frisyren och som bor i Washington ibland, han prioriterade sin återvalskampanj och lämnade sina kurdiska allierade i sticket.

 

Den svenska akademin prioriterade att väcka uppmärksamhet på ett annat plan än det som krattas av kulturprofilen och hans sexuella övergrepp på tonåriga praktikanter och gav nobelpriset till en kontroversiell författare med åsikter som kan ifrågasättas.

 

Friskolekoncernerna Academedia och Engelska skolan de prioriterade gränslöst sina aktieägare istället för sina skolor och elever. Det gav gentilt en utdelning på sammanlagt 180 miljoner kronor till ägarna. Det motsvarar cirka 360 lärartjänster. Inte ens de mest inkrökta försvarare av skolpengen och privatskolorna försöker antyda att det finns rim och reson i en sådan prioritering. Att inom sina verksamheter effektivisera bort 360 lärare, ja räkna på det ni.

Hur har ni det själva, ni som blivit satta på avbytarbänken denna vecka, att vara andraklassens medmänniskor?

Ingen fattar någonting.

Denna kallelse skulle ni ha fått igår, för tusan gubbar/gummor!

Bara för att C har haft ett njurstensanfall och vistats på Sahlgrenska. Bara för att J tillbringade en dag på samma ställe, men av helt andra skäl och med en helt annan diagnos, men ändå. Bara för att A befinner sig i slutskedet av processen att troligen köpa ett hus.

Bara för denna klump av icke sammanhängande händelser så fick ni ingen kallelse igår. Ingen hörde av sig. Vid lunchtid idag kom en försynt förfrågan.

Så där fick ni!

Men jag förlåter er och skickar här en inbjudan.

Ska vi ta en öl? (Min lärare på skrivarkursen jag går har sagt till mig att sluta skriva skall och ersätta alla skall med ska).

Klart vi ska!