Jag känner mig lite nördig.
Varför skriver man, varför läser man? Jag funderar på värdet av att kunna kommunicera. Ett par författare och skribenter har på senare tid skrivit om underbara chat-förbindelser som havererat vid det fysiska mötet. Skriva och läsa, eller tala och lyssna, hur stor betydelse har formen för utbytet mellan oss.
Nyligen var det novemberlov i den svenska skolan. Jag verkar vara den ende som kallar ledigheten så, numer. För hundra år sedan var det skördelov under hösten, eller ibland specifikt potatislov. Barn var arbetskraft. Det har kallats höstlov och allhelgonalov, men för några år sedan förslogs benämningen läslov på Bokmässan i Göteborg. Det gick så långt att regeringen beslöt att använda begreppet läslov och anslog pengar till aktiviteter som får fler att läsa och att de som läser tar sig an fler böcker.
Den största insatsen för läsandet i Sverige sedan boktryckarkonsten, har gjorts av David Lagercrantz och hans bok ”Jag är Zlatan.”
Vad är det som för några är så magiskt med skönlitterära böcker? Hur kan man låta sig förledas av en text som är påhittad av en person man inte känner? Bli emotionell, upphetsad, ledsen, le, vara vördnadsfull, resa sig upp och bli förbannad. Vad ska man egentligen ha berättelser till?
Evidens är ett nytt popord. Men att gestalta en verklighet, min tolkning av verkligheten, är det något som kan röra både dig och mig? Nej, anekdoter hör inte hemma i vetenskapen och en författares godtyckliga uppfattningar kan inte mätas med sanningarna från forskningen.
Mycket som publiceras idag är av biografisk eller dokumentär natur. Författare berättar om sitt liv eller någon annans liv. De beskriver det som har hänt. Och så blir det andra böcker också, om matlagning, träning, aktieaffärer, krig och trädgårdsskötsel.
”Men vad menar du? Ska du inte skriva om något, något riktigt?”
Det är den vanligaste kommentaren jag fått till min ambition att skriva och bli publicerad!
Skönlitteraturen berättar en historia som inte är sann, en uppdiktad beskrivning rörande något. Ett försök till gestaltning som kanske får läsarna ska tänka till.
En av mina författarkompisar bjöd in mig till ett event som handlade om slaveriet. Där talade bland annat Rosanna, en peruansk författare, om sitt modersmål, spanska, erövrarnas språk. Hennes föräldrar talade quechua i sina familjer, men i hennes eget hem talades inget annat än spanska. Hon och hennes syskon skulle studera, då dög bara det språket. Sedan fick hon lära sig nästa förtryckares språk, engelska. Nu kämpar hon med svenska. Att lära sig sin mormors språk får anstå.
Slaveriet i Sverige avskaffades 1335 av kung Magnus Eriksson. Men slavhandel var en stor verksamhet på den svenska kolonin St Barthélemy. Där förbjöds slavhandel den 9 oktober 1847 av Oscar I.
Rosanna är överraskad av att hennes vänsterintellektuella bekanta i Sverige förknippar den 9 oktober med Che Guevaras dödsdag och inget annat.
Hur denna anekdot ska få er att tänka på pilsner, fredagspilsner, blir hemläxan. På fredag tar jag gärna emot era förslag till en litterär brygga mellan dessa två ämnen.