Någon måste berätta för Sverigedemokraterna att vi är invaderade. I samband med vår vistelse på Ishotellet under den gångna helgen, upplevde vi de kinesiska horderna, fullt i stil med mongolen Djingis Khan (fast utan hästar). Från Arlanda, till Kiruna och vidare till Jukkasjärvi rörde vi oss i dessa mängder. Och om detta visste vi inget!
Olusten uppstod redan på planet från Arlanda. Svenska var inte det dominerande språket på den flygningen. Inte nog med att både kaptenen ombord och chefspursern var norrmän (chefspursern var kvinnlig, är hon då norrman?), passagerarna pladdrade både på slaviska och asiatiska lingon (observera betoningen på det ordet), förutom de lättare identifierade västeuropeiska språken.
Taxiresan från Kiruna flygfält in till staden erbjöd en stunds lättnad och viss tröst i bedrövelsen. Endast en av de sju passagerarna behövde ta till engelska för att hantera koordinater och sedermera betalning.
De kinesiska horderna, som för övrigt i huvudsak består av japaner och koreaner, översvämmar hela Nordkalotten. De vill uppleva kombon av att frysa rumpan av sig samtidigt som de tar del av Aurora Borealis gröna gardiner i skyn, eller som vi kort och gott säger, norrsken. Dessa resenärers kunskaper om väder, vind och molnighet är inte stor, men det är deras besvikelse när molntäcket som sträcker sig över den norra halvan av Skandinavien, berövar dem på deras tänkta upplevelse. Trots vädret körs turisterna ut till observationsplatser bortanför staden ljus varje kväll, mot betalning.
Det vimlar tydligen av bröllopspar på smekmånad i området, men också av andra fertila och förhoppningsfyllda heterosexuella par. Någon service för homosexuella par och singlar såg vi ingen information om och vi tror inte heller att det ges någon sådan service, i alla fall inte inom ramarna för den kommunala svenska turistnäringen. Några illasinnade/skickliga marknadsförare har nämligen spridit ett rykte i Asien om att barn avlade under norrsken lyckas särdeles bra i livet. Ungefär lika sanningsenligt som ryktet om noshörningshorn och kroppsdelar från tigrar och deras påverkan på hälsan hos rika asiatiska män. Fast norrsken kan nog inte betraktas som utrotningshotat, ännu.
Slutligen måste vi också konstatera och torgföra att LKABs säkerhetstänk vid turistbesök i gruvan i Kiruna inte anpassats till den nya turistströmmen och därför missar sitt mål. De räknar in alla som tar sig ned i gruvan i turistbussen (med LKABs logga över hela ekipaget) och sedan kollar de så att antalet återlämnade vita hjälmar stämmer. Däremot lyser åtlydandet av guidens varliga antydningar om att gruppen skall samlas eller röra sig i någon specifik riktning, med sin frånvaro.
Vid inköpandet av biljett måste man medge att man behärskar svenska eller engelska, vilket givetvis alla gör. Att sedan en inte ringa del av de asiatiska turisterna inte förstår talad engelska, är en komplicerande faktor. När horden iklätt sig sina fina vita hjälmar och genast bröt ut i ett allmänt tagande av selfies, samt samma fenomen fast i grupp, då blev vår lilla guide något besvärad, innan hon resolut började vandra neråt gruvgången. Ingen turist kom dock bort under vår tur.
Det är kallt på Ishotellet, men det har sin fysikaliska förklaring om man tar materialet för såväl konstruktion som inredning i beaktande. Annars var det för mänskligheten i allmänhet mest intressanta under vår vistelse på Jukkasjärvi Icehotel, min och Catharinas ingående diskussion om huruvida det är idealiskt eller idiotiskt att resa med mig.
Som en konstnärligt och i is utsirad punkt på den diskussionen, tar vi en fredagspilsner.