Livet går obönhörligen vidare och snart så är det fredag och då försöker vi igen. Men vad vi tar oss för till helgen skiljer sig lite grand beroende på ålder, intresse och erfarenheter.
När man tänker på vad man gjort under fredagar genom åren kommer man att tänka på en del begrepp som blir svåra att förklara med tiden. Hur många ungdomar och unga vuxna vet till exempel varför en designad termos kallas för en TV-kanna?
Och hur länge kommer vi att ha klart för oss varför fula tofflor i materialet Croslite kallas för Foppa-tofflor? En god väns barn blev nyligen mycket överraskade när de kom på att Björn Borg var en person och inte ett par kalsonger!
I dessa quizzernas heta tidevarv kommer därför denna fråga. Vad hette den förste internationelle tennisspelaren som utnyttjade sitt namn för att sälja kläder och vilken var han logotype? Rätt och rätt, vad duktiga ni är! René Lacoste och hans tröjor hade en krokodil som märke, även om många nördar än idag hävdar att logotypen föreställer en alligator.
Snart kommer även begreppet glödlampa att vara historia när LED- och halogenlampor har tagit över i alla våra rum. Då kan vi också sammanfatta skadorna på miljön av den av de gröna stollarna framtvingade parentesen och kvicksilverbomben, lågenergilampan. Det är en nåd att stilla bedja om att de gröna marscherar ut ur historien samtidigt med den.
Fast glödlampan kommer att finnas kvar som företeelse i undervisning och industridesign under sekler framåt. Den var nämligen den första produkt där producenterna kom överens om att bygga in planerat åldrande i en produkt för att säkerställa att den gick sönder inom en given tidsram så att konsumenterna därmed tvingades att köpa en ny. Det är faktiskt inte så svårt att tillverka en glödlampa som håller i hundra år.
Vad värre är för vårt fredagsfirande är att formuleringen ”En stor stark” snart endast är synonym med Kjell Höglunds fantastiska slagdänga från 80-talet. Finkulturen inom öldrickandet tar sig allt mer påträngande former och det finns krogar på stan där man inte serveras om man inte in absurdum preciserar sin beställning till i det närmaste molekylär nivå. Tänk när våra barnbarn hör Kjell Höglund sjunga ”En stor stark, är vad min kropp behöver”, hur skall de då tolka den strofen?
Nej jag blir kränkt! Inte nog med att jag blir kränkt av att inte kunna beställa en stor stark längre, jag måste dessutom numer med fingertoppkänsla manövrera genom livet för att ha kolla på när jag verkligen blir kränkt.
I Livigno under sportlovet kränktes jag av mina skidkamrater när de åkte iväg i en sittlift med sexplatser och jag blev stående kvar för att ensam ta nästa soffa som kom farande. Så kränkte till exempel också min dotter Alexandra mig djupt tillsammans med Peter W när de avvisade mig och sa att jag inte fick åka skidor med dem i Hemsedal. Skall man behöva tåla sådant? Fick inte åka med, fick lufsa tillbaka ensam till pisten när de försvann i snöröken. Bara för att jag inte hade någon lavinsändare.
Ensam i världen är också Petter Northug och när han inte vinner så blir hela norska folket kränkt och hittar på mängder med undanflykter till debaclet. Men minns då att ingen norsk manlig åkare förutom Northug har vunnit ett distansguld – 15, 30 eller 50 kilometer sedan 2007 på VM eller OS. Så brett var det norska skidundret.
Hur breda är då vi? Låt oss träffas för att utreda detta.
Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.