”Ska vi gå ut och gå?”
Det känns som en något daterad fråga i dagens samhälle. Promenera, planlöst placera den ena foten framför den andra. Flanera, gå utan att ha ett mål, det verkar misstänkt.
Detta var ett nöje först för kungar och liknande personer, som då, på den tiden, hade möjlighet att för nöjes skull ta sig runt i tillvaron, i stilla mak.
Att gå i staden blev inne i kulturella kretsar först i och med gaslyktor och trottoarer. Man gick torrskodd och såg de tvivelaktiga skuggorna, i vilka man inte riktigt visste vad som rörde sig. Strindberg beskrev vandringar i skymning och natt, innan allmänheten tog över och att gå till fots förlorade sin status.
Efter OS i Tokyo lanserade ett japanskt företag 1965 en stegräknare. När den skulle namnges utgick de från det japanska skrivtecknet för 10 000, vilket liknar en gående person. Så den kallades ”10 000 steg”. And the rest, är som det heter, historia.
Dock ska det sägas med eftertryck att det är mycket nyttigt att röra sig lite varje dag. Bra för kroppen i allmänhet men också för knoppen, i alla fall min, knopp. Det snurrar på lite extra överallt ovanför axlarna, man får nya intryck och kanske en och annan ny tanke.
Som tanken jag tänkte när jag var på sån där uppföljande läkarundersökning för ett par veckor sedan. Allt var bra, förutom att jag väger för lite. Dessutom har jag inte bara krympt på bredden. Mina ståtliga 190cm har devalverats till 187cm. Så jag försöker gå upp i vikt. Kanske är det en motsägelse, vad vet jag.
Doktorn tyckte inte att mitt tänkta förslag om ett kontrollerat intag av anabola steroider för att bygga muskler var bra. Det är inte muskelmassa jag saknar. Min ämnesomsättning är på en 24årings nivå. Bygger jag mer muskler så förbränner de allt jag äter ändå, även om jag sitter ner. Och jag skulle ju promenera!
De som mår bäst och lever längst är inte de smala utan de som bär på ett måttligt reservlager för sämre tider, som vinter, influensa och andra tråkigheter. BMI är dessutom ett dåligt mått enligt vetenskapen. En medelålders man på en fotbollsplan som ser ut som om han svalt matchbollen, han mår inte bra, fast han har ett BMI väl inom gränserna.
Så vi rusar på istället. Springer till bussen fast det strax kommer en ny. Går i rulltrapporna, lyssnar på talböcker i högre hastighet än det är tänkt. Några av er kanske till och med självscannar hos ICA för att snabbare komma förbi kassan. Jagar för att hinna få tid till annat.
Lösningen är tyvärr som vanligt att göra allt lagom. Vilket är tråkigt! Inte ha bråttom, inte röka, kröka måttligt, äta ett äpple om dagen, samt att röra på sig, kanske 3000 steg.
Och det du gör, nu, för att spara tid, synkar kanske inte med det du vill göra, sen. Sekunderna och minuterna som inte förbrukas idag, kan inte återvinnas senare. För idag är inget annat än gårdagens i morgon.
Inget att göra åt, så låt oss investera tid i en pilsner, en fredagspilsner.