Allihopa, vet ni vad? Jag är morfar!
Jasså, ni har inte missat det.
Men i alla fall, som morfar får man chansen att bekanta barnbarnet Pontus med bussar (främst linje 61) och diverse andra motorfordon. Vi gör detta från vår utsiktspunkt med vy över Jungmansgatan. Spännande, och i helgen åkte vi med buss 61 till vändhållplatsen på toppen av Masthugget, där morfar och mormor visade den lille hur bussen äter och vilar.
Medan busmormor busar, uppstår det givande samtalssituationer mellan morfar och barnbarn. Om bilar, bussar och innehållet i leksakspåsen här hemma, vars prylar han känner i detalj. Dock får jag en och annan tydlig blick från barnbarnet när morfar uppenbarligen inte förstår vad Pontus säger och han måste upprepa sig. Vid läggdags ska det läsas tre böcker. Försöker man komma undan med två, blir det protester. I helgen då gossen bodde här, blev det en hel del Alfons Åberg. En av böckerna handlade om Alfons och Mållgan. Tänk så praktiskt man kan ordna det. Att helt enkelt bara välja sin kompis.
(Namedropping: Mina kusiners mamma är syster med Gunilla Bergström, vilket bör medföra ett släktskap med vårt barnbarn, precis som våra barn har det med Evert Taube!)
Man kan inte bara välja låtsaskompisar. Här i Sverige vill man även välja sin härkomst och släktskap bakåt i tiden. Spännande, eller hur. Då väljer man inte vad som helst, utan med omsorg. Vissa folkslag läggs långt åt sidan. (Andra är släkt med Gustav Vasa.)
Min farmor berättade ofta, stolt och med rak rygg, att hon minsann var av vallonsläkt. Hennes självbild var ibland lite oklar och jag vet inte om hennes fem syskon samt mamma och pappa också kategoriserades på samma sätt av henne.
Anledningen till arbetskraftsinvandringen från nuvarande Belgien på 1600talet, var att skogarna på kontinenten eldats upp och därmed fanns inget träkol för järnframställning. Sverige däremot, hade skog och järnmalm i överflöd, men behövde ny kompetens.
Matematiken, i att ett tusental fransktalande reformerta protestanter kunde sprida sin säd här i sådan omfattning som krävs för att motsvara kraven på nutida släktskap, går svårligen att få ihop. Historikerna förklarar myterna som berättades med de yrkeskunskaper och sammanhållning som vallonerna hade och visade. De gifte sig till exempel mest inom gruppen.
Vallonernas rakryggade och rediga vandel togs in av den framväxande arbetarrörelsen i Sverige i slutet av 1800talet. Så kunde man alltså bli svensk. Jag vet inte hur snabbt och i vilken utsträckning vallonerna lärde sig tala svenska, men vi känner till att de höll hårt i sina yrkeskunskaper som hemlighölls i generationer.
När SOM-insitutet idag frågar människor som bor i Sverige vad som gör oss till svenskar, så är det två saker som tydligt står ut. Först, man talar svenska och så följer man svenska lagar. Hudfärg, religion, släktled och födelsestad spelar mindre roll.
Låt oss toksatsa på det svenska språket på alla sätt som finns och gärna komma på ett par till.
Under tiden samtalar vi ivrigt och tar oss en fredagspilsner.