Min blogg

Ytterligare några ord om papper.

Vi drar på en resa till Indien om några dagar. Under tiden som vi är borta kommer det att läggas ett nytt parkettgolv i lägenheten. Golvläggare har ganska stora och specifika krav på vad som får och inte får stå i vägen för dem. Kravet på kvarlämnade utensilier på ytorna som ska bytas stannar ytterst nära noll. Vi har dock förhandlat till oss en flytt av vår platsbyggda bokhylla, genom entreprenörens försorg.

Sagda bokhylla ska dock vara tom.

I enlighet med min hustrus system för mellanlagring av saker från bokhyllor, stoppas böcker och annat i lådor försedda med noggrant angivna koordinater, som anger deras ursprungliga position.

Systemet funkar änna gôr bra, och har provats tidigare.

Men, när man plockar ut böcker ur hyllor som stått där i 13 år och tömmer skåpen nederst som fylldes med påsar vid ungefär samma tidpunkt, då dyker det upp en del oväntade saker.

Det trillar helt enkelt ner papper på golvet som man då tittar på. Detta är en idag unik situation för slumpvis arkeologi som snart kommer att för evigt förpassas till historiens mörka digitala hörn, det vill säga de hörn där man inget ser. Inget annat mörker åsyftas.

Emotionella papper som Jonathan Hägglins födelseannons. Det eftersökta pappret med Catharinas släktträd som visar på släkt i femte led med Evert Taube. Christoffer Hägglins första alster som skribent då han var juniorjournalist på GP 2002. Och så vidare.

Sådan information kommer aldrig att falla ur datorer eller lösa hårddiskar då man flyttar dem eller lagrar om innehållet i något nytt format, då det gamla strax kommer att sluta fungera.

Glöm inte heller min efterhängsna historia om farsans återfunna kärleksbrev från sin ungdoms beundrarinnor. (De som ännu inte hört historien och är nyfikna på denna oerhört romantiska skildring, får höra av sig)

Ett ytterligare bevis på papprets styrka som informationsbärare, är att vid vissa förutsättningar så kan papper, eller som i detta fall papyrus (marginell skillnad), överleva vulkanutbrott. Vid Vesuvius utbrott år 79 förvarade en familj i Herculaneum (grannbyn till Pampeji) ett större antal papyrusrullar hemma. De 1800 rullarna blev förkolnade men återfanns vid utgrävningar på 1700talet. Några klåfingriga försök att veckla ut dem har genomförts utan annat resultat än att de helt förstörts.

Som alla besatta deckarläsare vet så försvinner inte text från brända sidor utan kan läsas tills man smular sönder resterna. Ett pris utlystes till den som kunde komma på hur innehållet kan tydas. I dagarna har lydelsen av skriften på de första sidorna presenterats. Detta utan att papyrusen vecklas ut. Så vilken antik visdom förmedlas då genom eoner av tid?

De viktiga texter som hittills tolkats och översatts handlar om de för mänskligheten ytterst viktiga ämnena mat, vin och musik.

Tänk på de kommande visdomarna som denna vetenskapliga framgång med skiktröntgen och AI kommer att ge oss. Vad gör vi till dess?

Vi tar en öl, en fredagspilsner.

Det blickas bakåt och minnets dimmor glider in över oss som varm- och kallfronter, i en aldrig sinande ström. Barndomens somrar och vintrar strålar och gnistrar. Tänk så underbart det var då.

Trots att det är oroliga tider minskar inte krigsromantiken. Jag vandrade till exempel för en månad sedan över den riktiga bron över floden Kwai. Och här hemma pratas det om bristen på skyddsrumsplatser, som om det var något nytt. Cornelis Vreeswijk skrev 1985 Skyddrumsboogie i ämnet:
”Ska man ha på sig aftondräkten? Kastar de ut en stackars narr?
Blir det skit i skyddsrumsfläkten om man har med sig sin gitarr?”

I Göteborg heter det största skyddsrummet Kungsgaraget, med plats för 10000 personer. Jag ser framför mig hur några välbärgade bilentusiaster köper ett par platser för sina käraste dyrgripar.

På den gamla goda tiden, det vill säga 50talet, var vi missnöjda med att vägen framåt inte gick tillräckligt fort. Idag vänder vi oss om och ser bakåt, eftersom framtiden inte är så lovande. Då berodde missnöjet på för stora förväntningar. Nu vill vi återskapa en svunnen tidsålder som ingen riktigt vet när det var, eller hur det var. Make America great again.

Det är nog bättre att prata om hur det är idag, än om hur det var då.

Nu vill många att vi ska bygga hus som ser ut som igår. Vi ska läsa gamla böcker som regeringen tycker om. Det kan landa snett eftersom en bok inte per automatik blir läst för att den står på en lista. Vår skolminister Lotta Edholm tog i lite härom dagen. Hon såg fram emot den kanon av barnböcker som nu ska tas fram för förskole- och lågstadiebarn. Den kommer att innehålla god litteratur av ”Astrid Lindgren och Alfons Åbergs mamma”.

Eftersom som jag tar varje chans som ges till att sparka på dem som redan ligger, så hörde jag det som att hon antingen inte minns Gunilla Bergströms namn, eller fick en felkoppling i hjärnan till uttrycket ”Alfons Åbergs pappa”.

Men alla böcker och filmer finns ju på nätet, det är bara att ladda ner och läsa och titta!

Nja, inte bara, dels så får man ju betala en slant och dessutom är det en lögn att inget försvinner från nätet. Det som har ett kommersiellt värde uppdateras och sparas. Så tänk på det när ni håller i era böcker tryckta på papper och filmer lagrade på dvd-skivor.

Och glöm inte att världens historia till icke ringa del vilar i svensk pappersmassa.

Papper är en stark informationsbärare.

Finns det några barn som numer snabbt och enkelt kan vika en papperssvala. Och vilken bild kommer att illustrera nästa fredsslut om det inte kan kastas mjukt innehåll från papperskorgar ut genom fönstren som sakta singlar neråt.

Hur ska det gå för oss människor när spontana möten inte längre sker i kön till skrivaren eller kopieringsmaskinen. Vad gör vi?

Vi tar en pilsner, en fredagspilsner.

Så har det varit jul igen, och om nästan ett år, är det återigen dags och allt är sig likt, då som nu!

Förutom att numer postas endast ett fåtal riktiga julkort som bärs ut av brevbärarna. De glättiga och till intet förpliktigande julhälsningarna, som blixtsnabbt förmedlas via mejl och Facebook, kvalificerar sig näppeligen som genuina arkiverbara jultraditioner.

Förr i tiden var julen barnens högtid. Nu känns det som om vi firar den för föräldrar och föräldrarnas föräldrar. Det är viktigare än någonsin att allt görs som när barnen var små. Från risgrynsgröten till frukost via diverse aktiviteter, till trötta och av alkohol lite överförfriskade medverkande.

David Batra agerar Arne Weise! Succe!!

Och våra numer vuxna barn filmar med sina telefoner när den äldre generationen ser på Kalle Anka, äter julskinka samt med tindrande ögon öppnar sina julklappar. Det finns tydligen ett generationsgap mellan de halvgamla och de nyvuxna gällande vid vad man lägger vikt.

Jag fick en rapport från Stockholm. Trängseln vid NKs skyltfönster var stor när julskyltningen avtäcktes. Samtliga närvarande var pensionärer.

Klagosångerna från de något äldre sjungs i bakgrunden och i julstämmor förundras de över att allt traditionellt försvinner.

Annandagspremiärer på nya storfilmer. Och när gick ni på bio senast?
Annandagsbandy på Skarpe Nord. Spelas bandy på is, det spelar man väl inne?

Några vuxenpoäng tar vi 60plussare trots allt, vi som är födda på 50talet (några från 60talet får hänga med i generaliseringen), då vi alla köper adventskalendrar. Vuxenkalendrarna skiljer sig från Babblarnas som innehåller pussel och sagor. De vuxnas bjuder på sprit, skönhetsprodukter, sexleksaker och exklusiva chokladbitar.

I vår sekulära värld letas efter något för att fylla behovet av religion. Detta görs främst av fotbollen, med sin förmåga att engagera människor och som sätter lite religiös prägel på helgerna. Fast i England, där julhelgen är stormatchernas tid, höjdes det på några distingerade ögonbryn när FA placerade matchen Wolverhamton – Chelsea på julafton. Protesterna gällde transportsvårigheter för londonborna.

Men den kommersiella anden överger oss inte. Religionerna lovar oss underverk och tröst. De mer framgångsrika varumärkena som svävar fram ovanför mänskligheten, erbjuder frikostigt drömmars förverkligande, gemenskap samt det speciella i att vara speciell och inte tillhöra den grå massan.

Politiskt bytte Ukraina dag för julfirandet i syfte att skilja ut sig från Ryssland.

Här hemma ombeds vi av myndigheterna att vara måttliga med alkoholintaget, mer än att vara försiktiga med levande ljus. Bland EU-parlamentariker hävdas kulturens undergång om svenskarna får prata om alkoholens fysiologiska baksidor. ”Vin, öl och lite sprit är den levnadskonst vårt samhälle vilar på”, tjöt en av dem.

Så passa på att vara svensk så länge vi får behålla vårt Systembolag. Annars är det som gamle Strindberg sa: ”Att vara svensk är icke sämre än att vara något annat, men icke heller bättre.”

Låt oss ta en pilsner, en fredagspilsner, under årets fattigaste helg.

Vi var på Stadsteatern härförleden och såg Pepperlands föreställning ”Yeah! Yeah! Yeah!”, en illustrerad vandring i Beatles fotspår. Det var en bra teaterpjäs, där musiken, historien och gestaltningen av delar av vår nutidshistoria, smälte samman till en fascinerande enhet. Pepperland är ju trots allt nominerade av Beatles producent George Martin bland världens bästa Beatlestolkare.

Föreställningen inleddes med att en person från framtiden klev in och startade den restaurerade låten ”Now and then”, för att sedan kasta oss tillbaka till 1963 och ett antal teatraliska och musikaliska nedslag i sagan om The Beatles.

Sången skrev John Lennon i slutet av 70talet och Yoko Ono gav en demokassett till Paul McCartney efter Johns död. Enligt sägnen hade John skrivit ”Till Paul” på kuvertet.

Efter att tekniker med hjälp av modern AI-teknik separerat instrumenten och rösten som fanns på demoinspelningen, kunde Paul och Ringo göra klart den version vi får höra med John Lennons röst. Där ingår även några gitarrslingor som George Harrison la vid ett tidigare försök med sången.

Därför har det lite oförutsägbara inträffat att nutidens poplistor toppas av en ny Beatleslåt på singellistan och att Rolling Stones toppar albumlistan med “Hackney Diamonds”!

Ur led är tiden eller hur långt ställdes egentligen klockorna tillbaka vid senaste övergången till normaltid!

Nu rör sig klockor och almanackor trots allt framåt i en hastighet skild från noll. Och vi ser nästan intet nytt under solen. Det känns som om vi inte ens behöver backa bandet för att finna mer ur det förgångna att lyfta fram.

Under stor entusiasm sökte Sverige VinterOS. Tävlingarna skulle spridas över hela Sverige och i huvudorten Stockolm skulle endast ishockeyn avgöras. Inte en enda krona behövde avsättas och täckas av svenska skattebetalare. De enda som behövde riskera något var Lettland, där rodel och bob behövde nya banor. Världens bästa och billigaste vinterspel var det tänkt, men.

År 2030 går de olympiska vinterspelen i Frankrike.

Lika säkert som att det svenska folket varje år blir sura för att fel låt vinner Melodischlagerfestivalen, engagerar sig hårt i debatt och beslut om vilka praliner som får finnas kvar och vilka som försvinner ur Aladinasken, så dök debatten om Kalle Ankas Juls varande i SVT upp. En opinionsundersökning visade att många svenskar vill ha kvar det gamla programmet. Samtliga förfaller vara födda före 1980. Ungdomarna bryr sig inte.

Lite nytt blev det när vi inför vår största årliga högtid, som dessutom har tydliga religiösa inslag, fick höra från Jimmie Åkesson att det är dags för oss att riva moskéer. En storlagen tajming, på min ära.

Men låt oss nu ta sats och trotsa alla försök att ändra på våra invanda och nedärvda vanor. Vi står upp som en enhetlig sektion bland traditionalister och samlar oss till en julfredagspilsner!

Allihopa, vet ni vad? Jag är morfar!

Jasså, ni har inte missat det.

Men i alla fall, som morfar får man chansen att bekanta barnbarnet Pontus med bussar (främst linje 61) och diverse andra motorfordon. Vi gör detta från vår utsiktspunkt med vy över Jungmansgatan. Spännande, och i helgen åkte vi med buss 61 till vändhållplatsen på toppen av Masthugget, där morfar och mormor visade den lille hur bussen äter och vilar.

Medan busmormor busar, uppstår det givande samtalssituationer mellan morfar och barnbarn. Om bilar, bussar och innehållet i leksakspåsen här hemma, vars prylar han känner i detalj. Dock får jag en och annan tydlig blick från barnbarnet när morfar uppenbarligen inte förstår vad Pontus säger och han måste upprepa sig. Vid läggdags ska det läsas tre böcker. Försöker man komma undan med två, blir det protester. I helgen då gossen bodde här, blev det en hel del Alfons Åberg. En av böckerna handlade om Alfons och Mållgan. Tänk så praktiskt man kan ordna det. Att helt enkelt bara välja sin kompis.

(Namedropping: Mina kusiners mamma är syster med Gunilla Bergström, vilket bör medföra ett släktskap med vårt barnbarn, precis som våra barn har det med Evert Taube!)

Man kan inte bara välja låtsaskompisar. Här i Sverige vill man även välja sin härkomst och släktskap bakåt i tiden. Spännande, eller hur. Då väljer man inte vad som helst, utan med omsorg. Vissa folkslag läggs långt åt sidan. (Andra är släkt med Gustav Vasa.)

Min farmor berättade ofta, stolt och med rak rygg, att hon minsann var av vallonsläkt. Hennes självbild var ibland lite oklar och jag vet inte om hennes fem syskon samt mamma och pappa också kategoriserades på samma sätt av henne.

Anledningen till arbetskraftsinvandringen från nuvarande Belgien på 1600talet, var att skogarna på kontinenten eldats upp och därmed fanns inget träkol för järnframställning. Sverige däremot, hade skog och järnmalm i överflöd, men behövde ny kompetens.

Matematiken, i att ett tusental fransktalande reformerta protestanter kunde sprida sin säd här i sådan omfattning som krävs för att motsvara kraven på nutida släktskap, går svårligen att få ihop. Historikerna förklarar myterna som berättades med de yrkeskunskaper och sammanhållning som vallonerna hade och visade. De gifte sig till exempel mest inom gruppen.

Vallonernas rakryggade och rediga vandel togs in av den framväxande arbetarrörelsen i Sverige i slutet av 1800talet. Så kunde man alltså bli svensk. Jag vet inte hur snabbt och i vilken utsträckning vallonerna lärde sig tala svenska, men vi känner till att de höll hårt i sina yrkeskunskaper som hemlighölls i generationer.

När SOM-insitutet idag frågar människor som bor i Sverige vad som gör oss till svenskar, så är det två saker som tydligt står ut. Först, man talar svenska och så följer man svenska lagar. Hudfärg, religion, släktled och födelsestad spelar mindre roll.

Låt oss toksatsa på det svenska språket på alla sätt som finns och gärna komma på ett par till.

Under tiden samtalar vi ivrigt och tar oss en fredagspilsner.

”Ska vi gå ut och gå?”

Det känns som en något daterad fråga i dagens samhälle. Promenera, planlöst placera den ena foten framför den andra. Flanera, gå utan att ha ett mål, det verkar misstänkt.

Detta var ett nöje först för kungar och liknande personer, som då, på den tiden, hade möjlighet att för nöjes skull ta sig runt i tillvaron, i stilla mak.

Att gå i staden blev inne i kulturella kretsar först i och med gaslyktor och trottoarer. Man gick torrskodd och såg de tvivelaktiga skuggorna, i vilka man inte riktigt visste vad som rörde sig. Strindberg beskrev vandringar i skymning och natt, innan allmänheten tog över och att gå till fots förlorade sin status.

Efter OS i Tokyo lanserade ett japanskt företag 1965 en stegräknare. När den skulle namnges utgick de från det japanska skrivtecknet för 10 000, vilket liknar en gående person. Så den kallades ”10 000 steg”. And the rest, är som det heter, historia.

Dock ska det sägas med eftertryck att det är mycket nyttigt att röra sig lite varje dag. Bra för kroppen i allmänhet men också för knoppen, i alla fall min, knopp. Det snurrar på lite extra överallt ovanför axlarna, man får nya intryck och kanske en och annan ny tanke.

Som tanken jag tänkte när jag var på sån där uppföljande läkarundersökning för ett par veckor sedan. Allt var bra, förutom att jag väger för lite. Dessutom har jag inte bara krympt på bredden. Mina ståtliga 190cm har devalverats till 187cm. Så jag försöker gå upp i vikt. Kanske är det en motsägelse, vad vet jag.

Doktorn tyckte inte att mitt tänkta förslag om ett kontrollerat intag av anabola steroider för att bygga muskler var bra. Det är inte muskelmassa jag saknar. Min ämnesomsättning är på en 24årings nivå. Bygger jag mer muskler så förbränner de allt jag äter ändå, även om jag sitter ner. Och jag skulle ju promenera!

De som mår bäst och lever längst är inte de smala utan de som bär på ett måttligt reservlager för sämre tider, som vinter, influensa och andra tråkigheter. BMI är dessutom ett dåligt mått enligt vetenskapen. En medelålders man på en fotbollsplan som ser ut som om han svalt matchbollen, han mår inte bra, fast han har ett BMI väl inom gränserna.

Så vi rusar på istället. Springer till bussen fast det strax kommer en ny. Går i rulltrapporna, lyssnar på talböcker i högre hastighet än det är tänkt. Några av er kanske till och med självscannar hos ICA för att snabbare komma förbi kassan. Jagar för att hinna få tid till annat.

Lösningen är tyvärr som vanligt att göra allt lagom. Vilket är tråkigt! Inte ha bråttom, inte röka, kröka måttligt, äta ett äpple om dagen, samt att röra på sig, kanske 3000 steg.

Och det du gör, nu, för att spara tid, synkar kanske inte med det du vill göra, sen. Sekunderna och minuterna som inte förbrukas idag, kan inte återvinnas senare. För idag är inget annat än gårdagens i morgon.

Inget att göra åt, så låt oss investera tid i en pilsner, en fredagspilsner.

Enligt många nysvenskar är vi ett folk som lyder överheten. Plockar upp en del hundskit och röker bara i undantagsfall där man anmodas att inte göra så. Det kan vara på det viset, även om jag gärna hänvisar till lagar, förordningar och lokala ordningsregler. Dessa reglar omfattar redan idag förbud att starta små eldsvådor inom tätorter, något som våra åklagare inte haft tid att följa upp ännu.

Så vi uppför oss alltså inom givna gränser och exemplen på detta är flera.

När staten efter andra världskriget drog in alla restriktioner för detaljhandel vad det gällde ransonerade varor, blev det nästan uppror. Nu blir det ju ingen ordning längre, sa kunderna. Ska vi verkligen behöva sätta priser själva, utropade handlarna.

Efter en folkomröstning 1955, där folket sa NEJ, bestämde riksdagen1963 att högertrafik skulle gälla i Sverige, då folkomröstningar här endast är rådgivande. Sagt och gjort, trots resultatet i omröstningen och inför hotet om en förväntad slakt på vägarna, så bytte vi mangrant sida i september 1967. Fast bara i trafiken, Socialdemokraterna satt kvar som regering till 1976.

Från 70talets revolutionära tider minns vi gärna hur Socialstyrelsen uppmanade oss att äta 6-8 skivor bröd om dagen. Den medföljande instruktionen om att det skulle vara grovt bröd eller fullkronsbröd fick förtydligas. Personligen minns jag Wasabröds bioreklam där en hand trycker till på en svampig sötlimpa med en passande ljudeffekt, följt av en limpa med hårt åtdragen livrem. Allt avslutat med livremmen runt ett paket med hårt bröd. Humor funkar bra även när man ska uppfostra befolkningen.

Bäst är ändå ”Ikväll får 80 svenskar gonorré.” Trots att den förvanskats till 107 i ”Sällskapsresan”, står den sig. (Försök avstå från kommentarer). Undrar hur den kampanjen skulle tas emot i vår omvärld idag. Troligen i tron att det är ett ironiskt inslag från ”Svenska nyheter”.

Men nu verkar det ta hus i helsike. Astma och Allergiförbundet har proklamerat förbud mot jordnötter. I samma andetag som de säger NEJ, följer de på utandningen upp med att det inte är någon fara. Ett medvetet sätt att kringgå forskningen och skapa oro.

Värst är dock Socialstyrelsen senaste uppmaning. Mitt tips är att man ska välja sina mått, krig och motståndare med omsorg. Agnes Wold är inte den man frivilligt ska ta sig an på slagfältet, även om professor Wold åker på ett och annat mothugg. Min favorit är när C vänder sig mot radion, hötter med fingret och utbrister: Agnes, så får du inte säga!

Till alla svenska myndigheter: Utkämpa era krig där det ger resultat! Fler än tusen svenskar dör i fallolyckor varje år, varav de flesta sker i hemmet. En majoritet går barfota, i strumplästen eller bär tofflor. Detta bidrar starkt till olyckorna. Kom snarast med påbudet att äldre personer ska bära skor inomhus!

Såja, ord och inga visor, och till det serveras det visst vatten, men vi har också alkoholhaltiga alternativ.

På fredag dricker vi öl från Odd Island Brewing och vin från Systembolaget.

Fredagspilsner hemma hos Hägglins, Nordostpassagen 23, vid Oscar Fredriks Kyrka, på fredag från 17.00.

Vi bjuder på öl, vin, och snacks. Dessutom är det tillåtet att samtala om stadsplanering i staden utifrån den givna vyn.

Efter tre dagar på Way Out West funderar man (jag) lite på vad folk har på sig, alltså kläder. Artister är inte folk och Tove Los utstyrsel överraskade inte. Musikers inflytande på mode är flyktigt och kortvarigt och följer dessutom tidens trend och styr den sällan.

Men publiken påverkar varandra. Man ska ju visa upp sig och Slottsskogen i augusti är en utmärkt arena, så länge solen skiner. Det var en fin upplevelse när regnet stilla började falla på lördagskvällen och en majoritet av åskådarna lugnt tog fram medhavda skydd för väta från skyn. ”Fördelen med en sydväst är dess stora nackdel”!

C, på väg mot oss, mötte dem som varit överoptimistiska och som försvann hemåt i tunna linnen och plagg som vätan smetade runt deras kroppar. Vi andra såg och hörde Håkan Hellström.

Idrotten var inte ständigt närvarande i parken under festivalen.  När vi flyttade in till Linnéstaden för några år sedan, kom vi på att alla unga människor såg ut som om de var på väg till eller ifrån gymmet. Det är skillnad idag. Nu ser medborgarna, oberoende av ålder, ut som presumtiva gymbesökare. Väldigt få ser ut som om de kommer därifrån.

Athleisure blev modet som sopade bort jeansen.

Den franske musketöreren René Lacoste, var tidig, om inte först, med att utnyttja sitt kändisskap för att sälja kläder.

Musketör? Ja, han var en av fyra franska tennisspelare som var mycket framgångsrika på 1920talet. Den amerikanska publiken döpte honom till ”Le Crocodile”. En vän till Lacoste hade låtit brodera en krokodil på hans tröjor. Detta blev sedan det mycket framgångsrika varumärket Lacostes logotype. Kul att det är en alligator som avbildats.

Vid genombrottet för modetrender under senare delen av 1800talet var det juveler och konstnärer som skulle förknippas med nya kläder i Paris och på andra ställen. Konstgallerier var ofta platser för modevisningar. Symbiosen har fortsatt och det sägs att det var Andy Warhole som på 60talet totalt släppte lös kommersen när popkonsten fick leva sida vid sida med Twiggy. En situation som gav modebranschen mer än konsten, och gör så än idag, fast många modemärken och logotyper bytts ut.

Modet tog sig in i idrottsvärldens finaste rum. Golfens rykte som överklassport förstärktes av klädkoden och viljan att vara något annat än fotbollspublik. Men idag är det mera main stream när det spelas majors. Och den vita sporten tennis höll emot med krav på vita underkläder hos damerna. Sedan mötte tennisen Serena Williams!

Andra modetrender är historia, men ibland är de kul ändå. Vi minns alla näbbstövlar, afganpälsar och tunikor med cirkulära batikmönster. En generation som såg ut som om de passerat ut genom en gigantisk loppmarknad och fått ett bra pris på en helt ny garderob!

Politik som mode eller mode som politik.

En stram man, uniformslikt klädd i slips, vit skjorta och mörka byxor symboliserar inte samma sak idag, som när våra fäder var unga. Särskilt inte om han är i en större grupp av män, med samma klädsel.

Så vi tar sats inför ännu en höst, tar en pilsner, en fredagspilsner och sneglar på vad andra har på sig och om vi passar in.

Fredagspilsner på John Scott’s på Linnégatan 38, från 17.00.

/Häggan
Läs alla gamla pilsnermail här
http://blogg.hagglin.nu/

Enligt alla tillgängliga och tillförlitliga källor så är inget omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.

Så skulle till exempel inget engelskt fotbollslag utanför de stora kunna vinna Premier League, som startades 1992. (Låt oss lägga Blackburn Rovers åt sidan som en tidig parantes.) Våren 2016 dansade jag och C framför TVn när det stod klart att Leicester City mot alla odds vunnit den högsta divisionen i England. Allt var möjligt! Ett par spelbolag gick i konkurs eftersom de tagit emot spel från supportrar och givet 5000 gånger pengarna i odds!

Under 80 och 90talen gick många och smålog åt töntarna i ”A non smoking generation”. Visst, det är inte nyttigt att bränna tobaksblad och dra i sig röken, men det är ju coolt. Kolla bara på Marlboromannen. Eller alla tre, eftersom tre modeller användes för reklamen genom åren. För övrigt dog samtliga i lungcancer.

Men att ta sig an en av världens starkaste lobbyorganisationer, som hade sina tentakler inne överallt, det låg ju lite hybris i det. Kring 1960 rökte hälften av alla män och en tredjedel av kvinnorna i Sverige. Mina föräldrar tillhörde dessa och röken låg tät i bilen.

Så kom tanken smygande. Det gäller att hitta en ny vinkling, att lansera ett nytt problem. Och att då ta privilegiet till formuleringen av den nya problemställningen.

Arbetsmiljöproblemet, den passiva rökningen och omsorgen om personalen!

1997 infördes rökförbud på alla flygningar med bolag hemmahörande inom EU. 1998 införde Kalifornien rökförbud på restauranger och klubbar. And the rest is history!

Visst kan man runda problem med lagstiftning med lite kreativitet, men tobaksbolagen har istället satsat på länder som ännu inte förfallit till förbud.

En intressant rundning gäller Kinas lagstiftning mot obscent material i media och på nätet. Inga lättklädda kvinnor får visas. Detta ställer till problem för tillverkare av damunderkläder. Men att då istället välja ut manliga modeller för cat walk, TVreklam och andra kampanjer, det är tillåtet. Grabbar i tjejunderkläder, är okej i Kina.

Så nu undrar jag hur vi ska får skolbarnen att skriva för hand i den svenska skolan där många elever erbjuds gratis paddor, som en del i marknadsföringen. Ny forskning visar entydigt på fördelar med att lära sig skriva med penna och papper.

Kanske kan man ta sig an friskolelobbyn i Sverige och komma på ett eller flera nya sätt att formulera problemet den vägen.

Ett annat uppslag kan vara att se på Sportspegeln. Svenska mästare för damer i innebandy är Thorengruppen (laget heter precis så), vilket också är namnet på en av Sveriges större friskolekoncerner. Den överför årligen stora summer i koncernbidrag från skolverksamheten till idrotten. Ett innebandylag finansierat med skolpeng, är okej i Sverige.

Så vad gör vi åt det? Vi tar en pilsner, en sommarfredagspilsner.

Jag stod och såg mig om i vårt vardagsrum. Det hänger en ny tavla på väggen som har en ganska blå nyans, bland flera andra färger. Blåa saker i rummet blir blåare. När jag slängde en blick mot bokhyllan såg jag alla blå bokryggar tydligare.

Efteråt satte jag mig i läsfåtöljen. (Den heter Pernilla och är formgiven av Bruno Mathsson.) På prov kastade jag snabbt ögonen mot böckerna i den vita hyllan. Vad ser man under ett sådant kort ögonblick? Då fastnar Nationalencyklopedin och Svenskt Konstnärslexikon på näthinnan. (Det senare ska inte skrivas med versalt K, men det ger en högre status åt verket.)

Två stora verk mätt i måttenheten meter.

Det är nu tio år sedan man slutade trycka Encyclopedia Britannica på papper.

Min förståelse för trenden att köpa böcker bara för att de ser bra ut i en bokhylla, i syfte att imponera på gäster, är utomordentligt liten, till och med försvinnande, liten.

Jag gick fram till bokhyllan och började surfa lite planlöst i Nationalencyklopedin. Det kändes inte riktigt lika fräscht som på 90talet. Då försökte jag lära mina barn att det var coolare än att surfa på nätet.

Istället kollar jag några ord. Inte på måfå utan med en illvillig baktanke. 1-0 till NE när jag slår upp ”Vargtimmen”. Ordet står nämligen inte med och det ska det heller inte göra, utom möjligen som en film av Ingemar Bergman. Begreppet är inte äldre än så (1968), men har satt sig så djupt hos oss, att vi svenskar gärna tror att det är urgammalt.

Jag fortsatte till ordet ”koks”. NE berättar om pyrolys. Min tolkning börjar med ”Koks i lasten” och begreppet Tintin möter i transporten av afrikaner till Europa. Sedan tog jag i med ”Dra rôva i koks”. För jag är göteborgare. Så sa man när man inte hade samma uppfattning som den man pratade med, för länge sedan, här i stan. Ett underskattat kraftuttryck. Jag skulle vilja se och höra Ulf Kristersson säga just det till Recep Erdoğan. En nåd att stilla bedja om.

Unga kokainbrukare undrar säkert hur man snortar kokain med rumpan.

Kanske kan AI hjälpa oss på traven med ord och dess betydelse då, respektive idag. Eller tvärtom! Vilka uttryck betyder vad nästa decennium? Vad ligger runt hörnet och väntar på oss. Hur ska vi förstå vad detta nya och hemska verktyg kan göra för oss? Kan vi beskriva vår framtida historia redan nu? Vi människor är ju av naturen nyfikna. Att kunna smygtitta i facit.

Jag skulle vilja läsa utsagan från en AI-tjänst skriven år 1900 som berättar för den svenske lantbrukaren om det nya hjälpmedlet i jordbruket som kallar traktor. Det som ska ersätta hans arbetshäst. Hur beskriver man det på bästa sätt?

”Hästspring utan häst!”

Framtiden är ett lustigt ställe.

Så vad gör vi då åt detta? Jo, vi gör som alltid, vi tar en pilsner, en fredagspilsner, en kristi himmelsfärdsdagspilsner.