Vreeswijkskt

Veronica kom, låt oss ta en svängom / och med ömhet varann betrakta
Slå din arm om min hals i en dåraktig vals / låt oss blunda för kalla fakta
Veronica kom låt oss ta en svängom / medan sanningen går med käppar
Allt är bedrägeri men det struntar jag i / för du har så mjuka läppar
(En visa till Veronica)

Det är något visst och stort med Cornelis Vreeswijks texter. Subtila, innehållsrika och giltiga står de sig än idag. De pryder sin plats bredvid såväl Bellman som Taube. Att vi skulle vända ryggen till och inte bry oss om allt det som händer, inte kan väl det hända? Vem kunde skriva något sådant på det engagerade 70-talet.

Här sitter jag på en soptipp och skådar mig dystert kring
Bland trasor och tombuteljer och många andra ting.
Det trillar en tår på kinden, jag fylls av melankoli.
För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli.
(Ballad på en soptipp)

Ballad på en soptipp av Cornelis spelades i Sveriges Radio sommaren 1964 i grammofontimmen, hans premiär i radion. Det var den första tasksparken som han riktade mot vår trygga vardag, men inte den sista.

För bäst som hon ligger ljuvt i min säng / eller saligen utspridd på sommaräng
Och jag skall henne famna kärligt och hett / kommer hundfan morrande och visar sitt bett
Då fylls jag med rädsla och även av hat / och vill skicka hunden på hundpensionat
(Damen med hunden)

Cornelis var fjorton år när han kom till Sverige och då kunde han inte ett ord svenska. Läs orden och väg dem (famna kärligt och hett). Jag tror att han kan ha varit den förste som rimmade på hundpensionat, långt innan sådana fanns.

Aldrig mer får vi maken till en sån / musikant som Jan Johansson
Aldrig mer skall musik klinga mer / som den klang ut ur Jan Johansson klaver
(Ta hit ett piano sa Jan Johansson)

Cornelis fenomenala ode till Jan Johansson när pianisten omkommit i en bilolycka. De spelade in LPn Grimascher och telegram som blev en av min familjs första LP-skivor (1966), om inte till och med den första. Jag lurade farsan, som inte gillade Cornelis, men älskade Jan Johanssons musik, att köpa den.

Nedan finns några rader av Cornelis som jag idag vill tillägna Sölvesborgs kommun och de av er som stöder SD, bokbål och politiskt påbjudna uppfattningar om vad som är konst.

Ser jag den bruna färgen / ryser jag in i märgen
Och hör du taktfast stöveltramp / så är det dom, min vän
För dom marscherar än!
(Generalens visa)

Om våren, om våren det är en bedräglig tid,
då alla glada visorna skördas / och kärleken blir till att förödas
Det enda jag vill ha är en liten smula frid
för lika väl som rosen den röda / skall även jag de maskarna göda
(Huvudlösen för aftonen) (Sägs vara Lalehs favorit bland Cornelis sånger)

Om huruvida vår tid är utmätt eller inte, vet jag inget om och vill inte heller bry mig.

Det fanns mer poesi än musik i Cornelis och antalet dikter som inte är tonsatta är stort. Och jag tänker fortsätta att söka styrka för min själ i texter av Cornelis Vreeswijk och rekommenderar er att göra detsamma. Till dem kan man då och då ta en pilsner, varför inte en fredagspilsner.