Informationen kör över mig! Vem skall man tro på, vem skall man avvisa och på vad skall man basera sina bedömningar och omdömen?
I Ukraina och Ryssland forsar det fram storslagna lögner och överdrifter, men även subtila avsiktliga felaktigheter kan vara nog så viktiga att uppfatta. Här hemma börjar information från och om politiska partier inför supervalåret att stå en upp i halsen. Men kan man tro på det som sägs och kan vi lita på svenska journalister och deras tolkningar av budskapen?
Jag och Catharina besökte i helgen utställningen ”En målad historia” på konstmuseet. Den ger en mycket bra inblick i hur bilders budskap etsar sig fast i oss, hur felaktigt budskapet än är.
Journalisters roller blir viktiga och deras värde stort när propagandan väller in över oss. Det kan bli för lätt att välja sida och säga att allt från ena sidan är lögn och allt från den andra är sanning. Dock skäms jag inte över att jag litar mer på vissa journalister än andra. Sveriges Radios korrespondent i Ryssland, Maria Persson Löfgren, lämnade en god och trovärdig beskrivning av medieläget i konflikten i Ukraina härom dagen. Hon hade varit i en mindre stad där ryssvänliga separatister demonstrerade utanför stadshuset. Tillsammans med henne fanns flera ryska journalister på plats. Dagen efter såg och hörde hon när ett av rysk TVs kända nyhetsankare berättade om händelsen. Han hade varit med på platsen och blåljög rätt in i kameran. Han beskrev hur mellan 2000 och 3000 personer demonstrerat, när det i själva verket rört sig om 150-200 demonstranter.
När nu EBU redogör i detalj för omröstningen i Eurovision Song Contest så blir de ett unikum i transparens. Där visar de på hur politisk den omröstning är och vilka olika typer av fusk och oegentligheter som de kan avslöja. Plötsligt stiger Eurovisionsschlagerfestivalen från att vara ett jönsigt och tramsigt spektakel till att bli en demokratisk förebild. Vem hade väntat sig det!
Hur är det då med de svenska journalisternas bild av läget i Sverige? Låter de sin personlig politiska övertygelse styra rapporteringen? Alla politiker verkar inte få de svåra följdfrågorna, utan några släpps iväg av intervjuarna med en kärvänlig klapp på huvudet.
Och nu blev ni upprörda! Hu så hemsk han är!! Antyda något sådant!!! Om Sverige!!!!
Nja, hur många av er kan till exempel redogöra för Feministiskt Initiativs grundläggande politiska plattform och peka ut deras position på en skala från höger till vänster?
Hur många av er har under det gångna året läst om svenska kommunpolitiker som dömts för rattfylla, narkotikabrott och brott mot sexköpslagen i svenska tidningar och då fått reda på vilket parti de tillhör? Allihopa! Underbart, det finns således hopp, tror ni. Svenska journalister redogör alltså för sanningen, eller i alla fall för väl valda delar av den. De delar som passar.
Utan att googla, hur många av er känner till Mir Englund-Dusim? Inga! Underligt tycker jag eftersom det är en svensk kommunpolitiker som dömts för brott mot sexköpslagen. Törs jag påpeka att han är miljöpartist och enligt egen utsaga värnar om feminism samt kvinnors och mäns lika värde. Det sista satte han tydligen ett pris på.
Varför skall då ni känna till honom och varför är det konstigt att ni inte gör det? Mir Englund-Dusim är invald i kommunfullmäktige i Göteborg!
Så vad gör vi åt det? Vi tar en öl, en fredagspilsner.
OBS lokalen!
Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Vink, Andra Långgatan 5.