För cirka tio år sedan tillträdde Nelson Mandela som president i Sydafrika.
Minns ni det och hur det var innan? Med anledning av detta hade Christoffer Hägglin en retorikövning i skolan i veckan som gick. Han anspelade på nationalisterna i Sydafrika och deras förklaring till de svartas underlägsenhet baserat på Bibelns berättelse om hur de svartas anfader, Noas sonson Kanaan, blev fördriven från släkt och hem. Men minns ni varför Kanaan blev fördriven? Jag kan inte undanhålla er sonens poem om de manliga dygdernas betydelse för dagens värld.
Det var en gång för länge sen
när historia skapas av bara män
Då alla prata ett annat mål
och slogs och stal mer än någon tål.
En man vid namn Noa byggde ett hus
många trodde att han var i ett rus
För han hävdade säkert att någon Gud
på huset lagt ett ganska bra bud
Men huset var konstigt det stod ej på marken
som arkitekt Noa hade fått sparken
På Syndaflodens vågor snart arken den flöt
han fick insidertips men var syndare blev blöt
Länge bara vatten skrovet det blötte
tills de mot ett grund obönhörligt stötte
Noa vin plantera och tog sig en ton
utan alkohol ingen civilisation
Han söp likt ett svin och blev så full
sina kläder han tog av sig och föll omkull
Och allt skulle varit fint och trevligt
om ej Noas sonson Kanaan rätt veligt
In i tältet släpat sin lilla häck
och sett sin farfar alldeles näck.
Kanaans bröder mata han sedan med skulor
för att Kanaan sett den store Noas kulor
Och Noa var hård, och skrek åt sin grabb
Om du ej vill ha vårdare, du får va’ snabb
Kanaan blev förvisad av fader och Herre
men han tänkte nog att det kunde vart värre
För nu när han sett vad Noa haft
han var glad att han hade ett längre skaft
Vad Kanaan ej insåg, han missa totalt
det var att han var svart, detta var fatalt
För generationer av färgade och indianer
de vita rita upp hela slaveriets planer.
Christoffer H
Låt oss diskutera detta ”Hos Pelle” på fredag från 17.00