Oj då, hur kunde det bli såhär, undrade de yrvaket inom Miljöpartiet, en utebliven handskakning och en middag med fascister senare.
Tyvärr är det inte så enkelt, utan lite komplicerat. Svaret stavas etnicitet och är en företeelse som redan Gustav Vasa jobbade med att utrota genom att skapa den starka och fungerande centralstaten i Sverige. Vi blev svenskar istället för götar, svear, folkungar, osv.
Förutom att vi beundrar Zlatan Ibrahimović, så har vi det gemensamt att vi litar på den svenska staten. Det är ganska unikt. Fråga en grek vad han tycker om den grekiska staten, fråga en vit medelklassamerikan från mellanvästern om han uppskattar Washington och fråga medborgarna i princip alla afrikanska länder om deras relation till sin stat, och ni får ett förvånat uttryck till svar. Litar på, vilken planet är du ifrån?
Jag är ifrån Sverige och jag litar på Skatteverket. Att lita på sin skattemyndighet gör mig till en del av en minoritet i världen. Nästan alla som kommer hit som flyktingar kommer från ställen där man litar på något annat än staten. Man litar på sin klan, det vill säga på sin släkt. Där börjar problemen. I Sverige är det fult att antyda att klaner finns och att de betyder något här och i andra länder. När Carl Bildt sa att revolten i Libyen utgick från klanstrider gick MP, V och S i taket och beskyllde Bildt för en massa saker. Med facit i hand, så hade Bildt rätt.
I Sverige får man inte generalisera. Inte ens jag får generalisera, för då får jag skäll. Att beskriva en grupp människor som en klan är att generalisera här. För några år sedan utbröt ett stort slagsmål på en av gårdarna i Hjällbo. Så småningom kröp det fram att det var somalier som slagits. Alla åldrar och kön var inblandade. Det visade sig att slagsmålet hade startat i en sandlåda där två pojkar från olika klaner hade bråkat om hink och spade.
Vi klarar inte av att se bortom vår stat och identifierar därför inte etniciteten när den lugnt och sansat, till och med belevat, kliver in genom dörren. Det är först när etniciteten råkar snubbla på någon mattkant som vi ser den. Barnäktenskap, hälsningsritualer samt jämlikhet mellan könen, det är incidenter som avslöjar företrädarna som klivit in i våra sammanhang.
Jag tror att det bästa är att öppna ögonen och erkänna att klanstrukturerna finns och är något negativt som vi skall erbjuda vägar ur och då måste man få berätta att romer, somalier, kurder och albaner är exempel på grupper med mycket starka klanband sinsemellan.
När klanerna hamnar i gettoliknande bostadsområden blir saken inte bättre. Det försvårar för dem som vill lämna strukturerna och det förenklar kontrollen för dem som vill bevara desamma. Och när allt övergår i olagligheter och ungdomar kastar sten på polis och brandkår, då blir vi förnärmade och börjar lite generaliserande använda begreppet kultur, om det som sker. Det finns inget som är rätt i stenkastandet, men ursprunget finns i en nedärvd misstro mot överheten och antalet kronor i plånboken, kort sagt på spänningar i samhället.
Uppdrag Granskning letade efter brottslingar som hade samband med olika skatteparadis och fann de flesta förövarna på Östermalm och i Danderyd. När eliten i dessa enklaver smiter från miljarder i skatt så blir det ett stort samhällsproblem, bland annat därför att det underminerar förtroendet för staten. Och medborgarna i Danderyd och på Östermalm, de har större makt än dem i Husby och Biskopsgården. Det imponerar inte när de beskriver motbjudande företeelser på andra håll som kultur.
Vad gör vi åt det?
Vi tar en kulturellt traditionsenlig sommarfredagspilsner hos familjen Carlström.