Det är alltid intressant att få nya intryck och idéer om hur saker kanske hänger ihop. Att lyssna på personer som förmår uttrycka sig kring något intressant ämne. När sedan resonemangen ställer en hel del på huvudet så blir det ännu bättre, kanske. Eller tvärtom, beroende på övertygelse och förmåga och vilja att ta till sig något nytt.
Sålunda var jag på Mediadagarna i Göteborg. Där slinker man ibland in på seminarier för att man har tid mellan några bokade punkter och innehållet och kvaliteten varierar. Jag slank in på ett samtal om nättrollen och hur man som journalist, debattör och politiker skall förhålla sig till dem. Kanske ett intressant ämne, men det som lämnade intryck var företeelsen i sig, dess omfattning, vilka som drabbas och vilka ämnen som drar på sig mest hat.
Nättrollen blir något av den goda fienden. Ingen gillar dem och nästan alla till och med avskyr dem. Ungefär som att man tyckte illa om knarklangare på 80-talet. Det visar sig faktiskt att allt detta hat fanns förut också och hatarna fanns där tidigare , om än i mindre omfattning. Nu har de framförallt fått en ljudligare och effektivare megafon att ropa i.
Som ni kanske har fått klart för er så är kvinnor starkt överrepresenterade bland de som utsätts för dessa påhopp. Utan att ha på fötterna överhuvudtaget så tror jag att männen är minst lika överrepresenterade bland trollen. Detta baserar jag på det faktum att argumentationen från trollen alltid tycks hamna på en punkt mellan kvinnors ben, cirka 30 cm ovanför knäet.
Är ni familjära med begreppet P1-hatet? Tänkte väl det. En av de fyra damerna på scenen använde termen och den var helt naturlig för alla kvinnorna i panelen. P1? Hatet kommer alltså inte från lokalradion, DN-debatt eller Uppdrag granskning, nej från samtalsprogrammen i P1, där sitter trollen och lyssnar.
”Ibland får man tänka efter om man skall ställa upp i P1 och offra den kommande helgen på att hantera angrepp i telefon och inbox”, förklarade en av deltagarna.
Och då återstår alltså vilka ämnen som upprör mest, eller rättare sagt vilka ämnen drar till sig flest nättroll. Gissa då!
Fel!
De översta ämnena på listan är just nu vargfrågan, kostrekommendationer och Julian Assange. Det såg ni inte komma. Att män som vill döda djur hatar vargar för det gjorde pappa och farfar, det visste vi sedan tidigare, men att de med sådan frenesi skall beskriva sin brist på förstånd, det var en nyhet. Att säga till någon att det vederbörande anser om matvanor nog inte stämmer, väcker ytterst djupa känslor. Tydligen ibland avgrundsdjupa känslor som slår över och slår hål på såväl skallben som andra skålar. Att den lilla klicken fåntrattar som inte inser att Julien Assange är ett ryggradslöst kreatur hade tillgång till sådana volymer skit att spotta ut sig, var också en överraskning.
Men varifrån kommer det personliga hatet som företeelse? Vem har lärt barnen att hata så, så innerligt att de drar med sig beteendet upp i vuxen ålder?
En av panelens medlemmar vände sig till oss i publiken och gav en tankeställare.
”Handen på hjärtat. Hur uppträder vi hemma framför TVn? Hatar vi väderpresentatören inför våra barn så pass att de tar det till sig och tar med sig beteendet till skolan?”
Jag får i alla fall en fredagspilsner på fredag och det tycker jag inte illa om. Vad tycker du?