Jag har just deltagit i ett bra samarbete som gav ett resultat som alla tre deltagarna är nöjda med. Och vi gjorde det tillsammans. Vi hade en förutbestämd och väl avgränsad uppgift. Lös detta och gör det som ett lag.
I vår gemensamma värld behövs då och då laginsatser. Något viktigt står på spel och några få individer har sällan tillräckligt med kapacitet att lösa problemet. Om man dessutom har en mängd små grupper som oberoende av varandra söker en lösning på samma uppgift, då delas de tillgängliga resurserna i mindre delar och chanserna att lyckas blir mindre.
Under inledningen av den pågående pandemin kom diskussionen om vaccin upp tidigt. Tidshorisonten för framtagning av nya sådana är vanligtvis många år. Nu rörde det sig dessutom om ett par vaccin baserade på ny teknik. När vaccinkandidater dök upp tidigt, tyckte många kritiker att det där gick för fort. Vad de flesta då inte funderade över är vad man kan fixa, om man lägger stora och gemensamma resurser på sin arbetsuppgift.
Man kan tycka olika saker om uppgiften som
Robert
Oppenheimer stod inför när man startade Manhattan-projektet. Men
1942
placerades en stor grupp tekniker och vetenskapsmän i Los Alamos,
New Mexico. (Några
var spioner, om det sa en av de anställda, Tom Lehrer:
”I had a job there as a spy.
Now, I guess you know that
the staff out
there at that time was composed almost exclusively, of spies… of one persuasion or
another.”)
De skulle ta fram en teknik som inte fanns som annat än som teorier. På mindre än fyra år lyckades de med samlade personella, ekonomiska och tekniska resurser producera tre stycken atombomber. Om spionernas spridning av tekniken gav en bättre värld, det vet jag inte.
Den 12 september 1962 höll John F Kennedy ett
berömt tal och
sa då:
”We choose to go to the moon.
We choose to go to the moon in this decade and do the other
things, not because
they are easy, but because they are hard.”
Om att utnyttja de resurser man har
tillgängliga och inte
tveka inför att använda sådant som man har stående i garderoben,
uttryckte sig
Tom Lehrer:
”And what is it that put America in
the
forefront of the nuclear nations? And what is it that will make
it possible to
spend twenty billion dollars of your money to put some clown on
the moon? Well,
it is good old American know how, as provided by such good old
Americans as Dr.
Wernher von Braun!”
Den 20 juli 1969 klev Neil Armstrong ut på månens yta. Han hade då personligen flugit och landat månlandaren. Den var utrustad med en datorkapacitet ombord, som några år senare överträffades av den i en programmerbar räknare av typ HP 25.
Alltså, stora saker kan genomföras om man har ett gemensamt mål och inte delar upp sig i många konkurrerande team. Alla drar åt samma håll. Vare sig Manhattan- eller Apolloprojekten hade förts i mål med konkurrens.
Om man ställer upp ett stort antal grupper och ger dem samma uppgift, och en gemensam start, då blir det trångt redan i Trösen (på femte plats i listan när jag googlade det).
Vilket leder oss från bilkörning på Gelleråsen Raceway till vårt nygamla gemensamma projekt.
Vi tar en pilsner, vi undviker trängsel och där den uppstår löser vi det genom samarbete.
Fredagspilsner på John Scott’s på Linnégatan 38, från 16.00.