Som kulturarbetare

Så har 2025 så sakteliga rullat igång. Vår statsminister meddelar från Sälen att det inte är fred i Sverige, många kulturarbetare är rädda för begreppet AI och det brinner i Californien. Vi får se hur man summerar det här året, om sådär tolv månader.

Det finns ett samband där, mellan krig och kulturarbetarna. Medlemmar i detta skrå är ofta pacifister, vilket givetvis ska högaktas. Dock bör man ta i beaktande att journalister, författare och rebelliska konstnärer är de som först faller offer för diktatorernas utrensningar. Victor Jara är en kändis på detta tragiska altare tillsammans med oräkneliga journalister.

Det är bra om vi kan stå upp mot männen som vill utöka sina riken. Att prata förstånd med dem har genom historien visat sig vara fel väg att gå. Roosevelt sa att man varken kan förvänta sig någon generositet från eller ens göra goda affärer med diktatorerna. Churchill var lite mindre prosaisk. Han hävdade att försöken att dämpa de destruktiva krafterna genom att samtala med dem, är som att mata en krokodil i förhoppningen att vare den siste att bli uppäten.

Efter morden på tidningen Chalie Hebdo svarade Kristdemokraterna med att lämna in ett lagförslag om att återinföra lagstiftning mot hädelse.

Kulturarbetares oppositionella insatser har tagit sig lite olika uttryck. Hårdrockarna på 90talet som envist hävdade att de inte kunde ett enda namn på tjejerna i Spice Girls. Eller oviljan att rapportera försäljningssiffror för Osmonds under 70talet så att de inte kom upp på försäljningslistan Kvällstoppen.

I ämnet rekommenderar jag läsning om Anders Skjöldebrand som kring sekelskiftet 17-1800 var både krigshjälte som kavallerist och satt i den Svenska Akademin som poet.

Tyvärr är det så att antalet demokratier i världen minskar. På sina ställen monteras de ner inför öppen ridå. Institutionerna som står i vägen för makten tas helt sonika bort. Det är ett sammanträffande att årets ekonomipris till Alfred Nobels minne gick till tre män som visade på institutionernas roll i hela vårt samhällsbygge. Det enda underliga med det är att 1993 fick Douglass C North priset för samma sak.

Börjar de få ont om idéer? Riksbanken får prova lite AI och ChatGPT så hittar de säkert något som kan tåla dagens ljus utan att försvinna.

Med lite erfarenhet i min ryggsäck så kan jag meddela att faran för AI-genererad kultur känns något överdriven. Förvisso kan någon författare få hjälp med den 23e delen av sin bokserie. Men i allmänhet är allmänheten dåliga på att komma med intressanta idéer. Varje gång jag är på en bokmässa får jag frågan om när och hur jag upplevt det mina romaner handlar om. De som frågar blir alltid lite sura på mitt svar att jag hittar på alltihop.

”Det går ju inte, man kan ju inte skriva om något man inte upplevt!”

Jag ser framför mig en något enahanda utgivning av romaner skrivna av Chat GPT baserat på instruktioner från den svenska vardagen.

Roligt blir det först när 150 teslaägare från Stockholm hamnar i kö i Malung för att ladda sina bilar. Och när en kommunpolitiker i Stockholm reser sig upp och hävdar att det måste installeras fler laddplatser. Till vardags i Malung behövs det inte fler sådana. Men att tänka efter en dag innan man anträder resan hem på 35 mil, är kanske en nåd att stilla bedja om.

Inför den fattigaste av helger under året laddar vi som vanligt med en pilsner, en fredagspilsner.