En sak som slår mig i dessa dagar är de olika avtryck som människor lämnar i historien. Nyligen avled Astrid Lindgren och det blev ett himla kackel om Nobelpris. Nu har nog Astrid Lindgren lämnat ett så kraftigt avtryck efter sig i historien att det inte blivit mätbart större om hon fått sagda pris.
Får man citera äldste sonens beskrivning av Astrid Lindgrens verk från Graffiti i GP? ”Sällan är livet hårt och barnens problem är ofta inget värre än en vresig skomakare. En snöstorm och en ond tand försöker sätta käppar i hjulet för människorna i Bullerbyn, men ingen tar skada och istället för det med sig något äckligt positivt. Detta är till stor del en illusion skapad av fru Lindgren själv, men visst är det skönt att tänka sig att någonstans finns det en plats som är lika klichéartat ”trevlig” som Bullerbyn.”
En annan person drog sig tillbaka obesegrad för någon vecka sedan. Han är förvisso inte död, men hans avtryck i historien blir inte mindre för det. Yves Saint Laurent har hållit sin sista modevisning i Paris. Detta började han med i slutet av 40-talet och under 50-talet skapade han tillsammans med några andra herrar och deras respektive modehus, vår moderna modeindustri.
Kan något så flyktigt som mode skapa ett historiskt avtryck som till och med överstiger Astrid Lindgrens? Ja det kan det!
För med denna modeindustri skapades ett nytt skönhetsideal som inte liknade något som historien sett tidigare. Twiggy! Hur kan man överhuvudtaget komma på idén att presentera kvinnor i en förpackning som ingen man på denna planet uppskattar? (Om ni inte märkt det så uppskattar den genomsnittlige mannen stora bröst och breda höfter)
Jo men det är så här, och så börjar en lång harang av förklaringar av Cat walkens krav för att göra de olika kreationerna rättvisa. Skitsnack!
Förklaringen till Yves Saint Laurent avtryck i historien i form av trådsmala modeller utan några som helst kvinnliga former är busenkel.
Yves Saint Laurent och hans stjärnkollegor var alla homosexuella män. En homosexuell man har helt andra skönhetsidel jämfört med heterosexuella män. Dessa homosexuella mäns skönhetsideal var adonisliknande gossar i så där 18-årsåldern. Och när mästarna skapat något oerhört fantastiskt så ville de givetvis att det skulle bäras upp av en person som de ansåg vara enastående vacker för att på så sätt matcha skapelsen. Alltså en kvinna som var så nära deras skönhetsideal som möjligt. Twiggy!
Därför har vi nu i västvärlden och i infekterade delar av tredje världen ett skönhetsideal bland kvinnor som går ut på att tillfredställa lustar hos medelålders homosexuella män!
FANTASTISKT! Sicken blåsning vi alla gått på och snacka om avtryck i historien.
De av er som vill uppleva ännu ett avtryck i historien kan komma och dricka pilsner på Basement från 17.00 på fredag.