Risken att bli en dörrmatta

Så ja, inget gnäll nu! Jag vet att det inte riktigt är rätt fredag för fredagspilsner, men vilken fredag är egentligen fel? Man måste våga sticka ut lite grand och stå på sig även om man riskerar att bli besviken om det råkar gå åt skogen lite grand.

Det är lite säsong för det nu, att våga nu och riskera att bli besviken sedan. Att våga satsa på Beach 2003 eller köpa en halv hyllmeter Jackie Collins/Jan Guillou och stänga dörren och säga ”Vänta bara tills nästa år, då ni”. Eller så ställer man sig på en stol och säger att IFK Göteborg blir svenska mästare i fotboll, i år!

Tänk bara på en sådan sak som att resa. Att planera och fixa innan man far iväg är halva nöjet. Det vill säga att bygga upp förväntningar. Allt man skall få vara med om, allt man skall få se, allt man skall få uppleva och allt som alla andra ivrigt påpekar att man kan råka ut för men som man helst vill slippa. Men tänk om allt skiter sig då. Vågar du inte riskera det så får du nöja dig med fyrans spårvagn till Mölndal.

Eller så köper man en pizzaugn till garaget och hoppas på att elpriset skall gå upp ännu mer så att man ”tjänar” stora summor på energiskatten. Det är vågat, för tänk om det börjar regna och vattenkraftsmagasinen fylls då kan man bli besviken. Man måste våga.

Många av oss har ju vågat skaffa barn och vilka förväntningar har vi inte på dem!

Nej men så du pratar, inte har vi några förväntningar på de små. Det får bli som det blir med det och jag är så lycklig bara för att de finns. Sånt trams! Vi har alla skyhöga förväntningar på ätteläggen men vågar inte torgföra dessa för då vet ju alla andra om man skulle råka bli besviken. Resultatet kan ju visa sig ganska tydligt i barnbranschen. Och dessutom är den sociala statusen hos till exempel ivriga idrottsföräldrar inte så hög just nu.

Men den som inte vågar ta risken att bli besviken, får heller inte njuta av förväntan. Den som inte vågar får finna sig i att leva som en dörrmatta, ett formpressat, maskinansat underlag av kokosfiber eller modern plast. Alltid tryckt mot golvet under de andras fötter som är på väg någonstans.

Till ”Hos Pelle” från kl 17.00 på fredag