Pavlov, ständigt denne Pavlov och hans djävla hundar. Jag som inte ens i vanliga fall har särskilt mycket fördragsamhet med hundägare, ställs återigen inför hans dreglande bestar i form av ett blått streck i gatan. Hela havet stormar och man mår tjyvtjock inför kommande strapatser och självförverkligande påfund. Musklerna bränns, skorna spänns och allt når någon gräns. Och detta finns bara i mitt eget huvud på grund av att jag ser ett blått streck i gatan när jag far förbi. Det beror kanske även lite grann på en historia av en ansenlig mängd varv genom stan. (Kul språklig finess med ett varv genom staden och det i en stad som en gång var full av varv.)
Efter tjugotvå genomförda Göteborgsvarv och inför det tjugotredje kan man återigen konstatera att rutin inte ersätter träning. Det finns ingen inlärd reflex som plötsligt lyfter mig runt banan med en hastighet av fem minuter per kilometer. Jag får istället lunka i sakta mak med farten fem minuter och trettio sekunder per kilometer. Ha, säger ni, det är väl ingen större skillnad. Ert svar är ingen reflex utan en allvarlig brist på erfarenhet.
Skulle det blå strecket sedan bli till en orm som du dessutom är rädd för eller visa sig vara Catharina i hennes blåvitrandiga tandläkaruniform och du blir ännu räddare, då snackar vi riktig betingning. Då har du lärt dig något onödigt och dessutom felaktigt. Ormar är inte farliga för oss i Sverige. Fast Catharina är rädd för dem ändå.
I dessa tider av val måste man dessutom hålla isär begreppen. Allt är som sagt vad inte betingade reflexer. Många agerar med reptilhjärnan utan att värdera innehållet i den information de reagerar på. Om jag i dagarna till exempel skulle andas något om rött och grönt samt i sammanhanget antyda en nyans av brunt. Då skulle många genast beskylla mig för att skända och häda kommunisterna samt för att antyda att det gröna partiet visar fascistoida tendenser både i det de säger och det de gör. I själva verket skulle jag givetvis tala om IFK Göteborg i rött bortaställ på det dåliga konstgräset i Gävle jämfört med den delvis bruna åkern på Ullevi. En åker som blir till en fotbolls plan precis just nu. En reflexvändning av Higab så god som någon.
Och hur jag än anstränger mig att tillreda en delikat levergryta så rynkar ni på näsan och får kväljningar när jag serverar den. Betingade i bamba!
Nu finns det ju positiva betingade reflexer också. Själv behöver jag bara komma ut till Kungsviken på Orust och sätta mig ner på bryggan så slappnar jag av, andas ut och trivs. Startsträckan på semestern blir fantastiskt kort.
Olika falla dessutom ödets lotter. Så har till exempel jag lagt mig till med en reflex och till och med en mätbar sådan, som de flesta av er antagligen upplever motsatsen till om ni skulle hamna i samma situation. En del skulle kanske bli riktigt stressade av att dyka och skulle ni prova på sportdykning för första gången kanske pulsen rusar iväg. När jag ikläder mig en dykutrustning och låter mig sänkas ner i havet så sjunker min puls, vilket då är tvärt emot vad som borde hända. Men trivs man så mår man bra.
Ni behöver ju bara gå till er själva och den betingade reflexen ni upplever när ni får ett mail från mig. Hur många av er tänker då på trevligheter som Hemma hos, gôtt tjôt och pilsner?
Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00