”Nu är det kris igen
Och nu är det kris igen
Och krisen varar 18 mån’ar”
Ja, 18 månader framåt plus de 18 månader som nyss passerat av kris, blir tre år, vilket är en standardsiffra på varaktigheten hos lågkonjunkturer. Kolla på börsindex om ni glömde hur det såg ut innan bolånemarknaden i USA packade ihop fullständigt. Freddie Mac och Fanny Mae, hur förtroendefulla låter de namnen nu. Låter mera som namn på låneinstitut för dockskåp. Så lätt det är att vara efterklok!
Arton månader är det som jag brukar kalla ”Överskådlig framtid”. Lita aldrig på något som förutspår framtiden längre fram än så. Det betyder alltså att om 18 månader så har vi börjat glömma den rådande situationen och ta sats mot nya bubblor. Vissa saker lär vi oss aldrig!
Tänk på alla kriser som vi upplevt lite till mans. Alla har kanske inte nått löpsedlarna men i er egen hjärnbark finns säkert några stycken i gott förvar. Själv minns jag mycket väl den franska hotellkrisen. Den nådde sin höjdpunkt för sisådär 25 år sedan. Jag kände personligen av den i Les Menuires i de franska alperna. Krisen tog sig främst uttryck i en påtaglig minimalism där man sparade in på allt. Till slut sparade man till och med in på hotellen. Döm om vår förvåning när vårt hotell inte var färdigbyggt när vi kom fram.
Och glöm inte krisen med luften. Under åren har luftens innehåll beskrivits som rena giftet. I mina hemtrakter har vi Linnéstadens luftvärn som ser till att öka på luftföroreningarna genom att stoppa trafiken och minska genomfartstrafikens hastighet. Vad värre är, är när luften hotar att ta slut. Det blir snabbt lite stökigt, jag lovar. Ta och andas ut rejält och sätt sedan handen för munnen och låtsas att du inte kan andas in. Tänk sedan att du befinner dig på 30 meters djup i den gamla brittiska flottbasen Scapa Flow vid Orkney öarna. Då är det bra att ha med sig en kompis som inte bara har med sig luft utan som också lånar ut lite. Puh!
En av de värre pågående kriserna är säldödskrisen som började 1988. Denna kris drabbar oss fortfarande varje dag. Det mesta av de svårigheter som vi har att tampas med kan härledas dit, både på lokal, regional och nationell nivå. Stolligheterna tar aldrig slut och de började då när miljönissarna kom in i riksdagen bara för att en massa sälar dog av valpsjuka! Det är inte rättvist, det är kris.
Bandykrisen är inte så påtaglig längre. Det beror enligt mig på inomhushallarna vilket gör att ingen längre ser bandyn överhuvudtaget. Den syns helt enkelt inte. Det gjorde den förr när brukspatronerna runt om i Sverige skulle ha ett bandylag av klass, det var status! Krisen kan också bero på att kraften i bruken vid forsarna tog slut. Då som nu gäller det att inte bo i ett samhälle som heter något på fors, Lesjöfors, Hälleforsnäs eller Västanfors.
Den värsta krisen hittills var givetvis den danska ölkrisen 1985. Vi lämnade Varberg med kurs på Anholt. Där var det torrt. Det tvingade oss ut på en vansklig nattsegling mot Gilleleje. Där räddades vi av den lokala bensinstationen som kunde förse oss med en back. I Köpenhamn möttes vi av strejkvakter på linje som hävdade att det fanns viktigare saker i liver än en Hof och att livet kan bli lite grönare utan Tuborg. Vi forcerade givetvis deras linjer och tog oss in på bryggeriet. Vissa saker i kriserna övervinner man bara.
Kapernaumkrisen skall vi bara inte prata om. Den förefaller pågå konstant utan att någon riktigt kan sätta fingret på den springande punkten. Det är kris i Kapernaum!
Fast det finns alltid tid över för en fredagspilsner.
Fredagspilsner på restaurang Ritz från klockan 17.00