Livet går sin gilla gång och människor möts och människor skiljs. Under dessa möten utdelas till intet förpliktigande likgiltiga fraser, men det sker också hatiska och kärleksfulla meningsutbyten. Och alla är inte helt medvetna om till vilken kategori deras senaste möte tillhör.
Göran Persson, som uppenbarligen inte har någon nämnvärd koll på hur hans smällar tar, har under alla omständigheter fått lov att visa i svensk TV att alla förutfattade meningar som det svenska folket hade om honom, var helt korrekta. Skönt att den gubben är historia. Det är mycket trevligare att lyssna till Jan Guillou för han delar ut ärliga smällar och han står upp när han gör det. Min personliga favorit är när han tog ära och redlighet av Joakim Berner då den gubben inte fick bli chef på SVT. En mer briljant verbal avrättning får man leta efter.
På idrottsarenorna kan atleter träffas på exakt samma sätt på två helt olika arenor, fast i det ena fallet ger det sju månaders avstängning (fotboll) och i det andra ger det viktiga poäng (boxning). Och detta trots att den raka högern i båda fallen ser helt korrekt ut. I Idrotts-Sverige är dock den största nyheten att Zlatan skall träffa pressen, inte en gång utan två gånger. Undrar hur presskåren ser ut efter den holmgången!
Peter Settman har mött Lasse Brandeby, fast ändå inte. Settman bränner iväg ett riktigt bra TV-program, avsevärt bättre än när tjockisen Peter Harryson försökte vara fryntlig och låta som det skall. Lasse gör samtidigt allt vad han kan för att obstruera ett helt annat TV-program i en helt annan TV-kanal för att göra denna tillställning så dålig som möjligt, så att han slipper vara med! Detta lyckas han enligt uppgift alldeles väldigt bra med. Dock leder det till att sagda program blir mäkta populärt och snor tittare från Settmans ”Så skall det låta”. Det säger en hel del om Mediasverige, folk flockas kring den som vill göra ett så dåligt program som möjligt!
Tänk hur möten mellan oskyldiga fördomarna kan sluta. Om man skulle möta en yngre blondin med stora bröst och skulle antyda att hennes IQ ligger väl under medel, så får man en ganska kraftig reaktion tillbaka tillsammans med omvärldens fördömanden. En lätt överdriven reaktion tycker jag. Om en blondin med liknande företräden är reklamförsäljare på MTG-Radio och rätt fram säger till mig att hon tror att jag lyssnar på ”Lugna Favoriter” på radion, så skall jag småleende tycka att det är näpet. Det tycker jag inte alls! Jag blev förkrossad och ville dräpa räpan. Lyssna inte på någon av MTGs radiostationer, de lider av åldersfascism.
När man reser runt i världen ges många tillfällen till tillfälliga och intressanta möten med människor. En bit söder om Melbourne mötte jag en kvinnlig polis med tydliga drag av PMS. Visst blev det böter och givetvis oförtjänta sådana. Om hastighetskamerorna i området också hade PMS kan jag inte uttala mig om, men böter blev det där också.
På ön Lombok öster om Bali mötte vi ynglingen No Name som hjälpte oss på rätt väg. Han och Christoffer möttes igen några dagar senare på den närliggande ön Gilli Travangan och det uppstod musik i mötet. No Name som konstant förefull bruka diverse humörstärkande substanser, var ändå alltid genuint vänlig. Hans ständiga kommentar var ”One more would be nice”. Till och med när han och jag möttes längs huvudgatan en sen natt med gitarr, fick jag den vänliga kommentaren, ”One more would be nice”.
Givetvis tar vi en öl till, på fredag på Lorens Bar från kl 17.00