Till höstens första fredagspilsner har jag svårt att undanhålla följande betraktelse från ett nyligen svunnet fotbolls VM, nedtecknad av den då blivande konfirmanden Christoffer Hägglin.
En betraktelse måndagen den 17 juni 2002-06-27
Jag tror att jag för första gången förstår hur den manliga personen i en av mina noveller kände sig. Inte ett rödglödgat hat, som jag först tänkte mig. Nej, en brinnande förtvivlan som förtär och bränner, en nästan outhärdlig känsla av hopplöshet.
I denna text vill jag berätta om ett ord, ett begrepp. Ett begrepp som bara människor kan förstå. Ett fruktansvärt enstavigt ord som ger lidandet kraft. När Senegals terminala mål träffar mig som ett vässat och hett järnrör, rinner förtvivlan in i varenda cell i min kropp som ett kokande hav av isvatten. Min mage vänder sig 360o samtidigt som den dansar en ödesmättad vals med mina knutna tarmar.
Jag kollapsar i min koj, tårarna är inte långt borta på grund av … smärtan. Något fysiskt och psykiskt i union. Allt börjar sjunka undan och någon sorts ro sänker sig över mitt plågat spända psyke. DÅ!! Träffar ett enstavigt ord mig som kulorna ur ett förtvivlat maskingevär.
OM!! Om Zlatan Ibrahimovic inte bestämt sig för att spela solo istället för att passa Henrik Larsson. OM!! Om inte svenskarna klappat ihop efter sitt ledningsmål. OM!! Om Anders Svensson gjort sitt livs mål istället för att träffa stolpen. OM!! Om vi kommit tvåa i gruppen så att vi fått möta Danmark som var så träigt att spelarna knakade och det växte mossa på backarna. DÅ!! Då skulle vi varit i kvartsfinal. Detta lilla ord, ”om”, så mycket mer lidande det kan skapa.
Världen är inte rättvis, men den kunde åtminstone vara orättvis åt rätt håll.
Betraktelse nedtecknad på koncentrati… jag menar konfirmationslägret Lyckebo.
Christoffer H
Välkomna till restaurang Plus på Linnégatan från kl 17.00 på fredag 23/8.