Jag har en mobiltelefon. Den heter SonyEricsson. Man kan prata i den med andra människor som också har någon form av telefon och så kan man skicka korta textmeddelanden, så kallade SMS. Den fungerar utmärkt till det den är avsedd för.
Min telefon har ingen WoW-faktor alls. (WoW har inget med festivalen Way Out West i Göteborg att göra, det är en helt annan grej). Telefonen kommer nog att dö sotdöden snart när batteriet upphör att fungera. Jag märker redan att det måste laddas allt oftare och jag tror inte att det säljs några nya.
Min fru börjar oroa sig för mig och att jag kommer att hamna ohjälpligt på efterkälken på grund av min gamla telefon. Den har inga ”appar”. Hon är rädd att jag skall bli kvar på kyrkbacken på samma sätt som de som inte såg den industriella revolutionen komma för sådär 150 år sedan. De stannade kvar och försvann som företeelse.
Ingen blir imponerad av min telefon. Det finns gamla mobiltelefoner som folk blir imponerade av, men det gäller inte min. Det handlar ju om att imponera på andra även om det inte är den främsta egenskapen hos en ny pryl, så är den väsentlig. Vi gillar grejer som imponerar på andra. Tänk bara på alla mer eller mindre fantastiska ”appar” som ni redan både höjt till skyarna som omöjliga att vara utan, upptäckt vara onödiga och de som ni redan glömt att de någonsin fanns! Ett tag tror jag det fanns fler ”appar” än användare.
En egenskap som blir mycket tydlig när det gäller nya hippa prylar med hög WoW-faktor, är med hur glatt humör folk tar sig an de allt annat än användarvänliga gränssnitten som erbjuds inledningsvis. I andra sammanhang lägger man mycket stor vikt vid att få tjänster och produkter att vara lätta att använda och ta till sig. Det behöver man inte tänka på när WoW-faktorn är hög, då har användarna överseende!
Tänk bara när TV fortfarande var viktigt och parabolerna dök upp. Vad gjorde man inte för att kunna visa Eurosport och MTV för bekantskapskretsen. Jag är övertygad om att det förekom dödsfall när folk föll från tak och träd i sin iver att fånga Astras strålar. Apple-TV blir aldrig lika hippt.
Ibland går det utmärkt att vänta ut tekniken och hoppa över ett par steg. Man slipper nya prylar, lära sig nya ord och funktioner och man hinner med annat, som att läsa en god bok tryckt på papper. Papper är en stark informationsbärare som inte behöver laddas då och då.
Jag tillbringade en tid för några år sedan med att skapa min nya digitala musikåtergivningsmiljö. Jag köpte en CD-spelare som hanterade 101 CD-skivor. Kommer ni ihåg CD-skivan? En rund sak som man etsade gropar i som betydde ett eller noll. Därefter digitaliserade jag cirka 1600 LP-skivor och lagrade resultatet som knappt 1 TB data! LP-skivan vet jag att ni kommer ihåg för den är nämligen retro just nu. Arbetet tog nästan ett år. Sedan kom Daniel Ek och hans anhang och erbjöd all världens musik för 99 spänn i månaden via Spotify.
Nu har hustrun avsatt en försvarlig budget för en ny musikanläggning i lägenheten. En musikanläggning som hon kan kontrollera från sin iPhone och som lirar allt från MP3 till gamla lack.
Allt skall alltså vara nytt!
Därför provar vi ett nytt vattenhål för vår fredagspilsner.
Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin 3:e Långgatan 8, OBS! Ny lokal