Endast Sverige svenska klämdagar hava!
Och därmed är det bara i Sverige som man kan klämma en klämpilsner. Detta beror på samförståndslösningar i större grupper, så kallade kollektiv. Det är svårt att värdera hur effektiva de kollektiva lösningarna är i grunden. Mest effektiva är nämligen kollektivavtalen för de personer som förhandlar fram dessa lösningar, eftersom de bara behöver prata med en motpart och sedan kan gå hem till fru och barn eller partner om man nu skall vara sådan. Kort sagt är kollektivavtal inte marknadsmässiga utan monopolistiska och drivs i grunden fram av lättja hos förhandlarna!
Tänk er själva hur det skulle gå om LO försökte sluta ett avtal med arbetsgivarna om t ex årsarbetstid och så kommer det ett nytt gäng gubbar och säger: ”Vi jobbar gärna på Kristi Flygare bara vi är lediga dagen efter finalen i Champions League!” Marknadsmässiga förhandlingar, då blir det dåligt med klämpilsner tror jag. Och säkert inte lika samordnat. Och säkert inte lika tråkigt.
Men traditionens makt är stor och vanans makt är nog till och med större. Fast nya vanor dyker upp då och då och gamla kommer tillbaka i nya kostymer. Ni minns kanske hysterin kring NHLs ishockeybilder för massor av år sedan som försöket att återintroducera filmstjärnebilderna från vår barndom. Den senaste dyra flugan heter studentexamen. När det fanns studentexamen på riktigt så kostade det nog en hel del för föräldrar med en student, men de var så försvinnande få och var dessutom välbeställda. Idag har vi ett helt gäng föräldrar med studenter, nästan dubbelt så många som antalet studenter och här kan vi snacka om skillnad i storlek på plånböcker.
Genom traditionell påtryckarmarknadsföring ökas omsättningen i detta spektakel. Företagen hyr in unga säljare, gärna de som tog studenten förra året, för att sälja in sitt tingel tangel till våra ungdomar. Hattar med namn på, pennor med namn på för att skriva namn i hattarna och sedan champagneglas med namn på för att de skall komma ihåg vad de heter när de blivit riktigt i hatten! Dessa våra ungdomar kommer sedan hem och berättar om alla andra kamrater som minsann får! Eller så får man bara en räkning, det fick jag, flera stycken dessutom.
Omsättningen i studentfirarbranschen är 1500000000 kronor. Detta uttyds enochenhalvmiljard skrivet med bokstäver. Det blir lika mycket pengar som med siffror. Väldigt mycke’ blir det! För de som är kunniga i division och känner till storleken på en årskull gymnasister är det inga problem att räkna vidare. För er andra kan jag berätta att snittkostnaden för en student ligger på mellan 15000 och 20000 kronor inklusive allt! Och detta på en tradition som inte finns! Det skall fan va’ studentförälder!
Om någon av er funderar på olika nya affärsidéer baserat på återkommande traditionella evenemang, så kan jag berätta att i Sverige så kostar en begravning ungefär som en månadslön. I regionen Toraja på ön Sulavesi i Indonesien kostar en liten begravning en årslön. Här finns sålunda tillfället för den händige entreprenören att importera och popularisera denna nya tradition. Sedan är det bara att räkna, fast den här gången är det multiplikation. Som ingångsvärde bör ni veta att det dör ungefär lika många personer per år i Sverige som tar studenten. Väldigt mycke’ blir det!
Men den viktigaste frågan är väl egentligen hur mycket klämpilsner vi får i oss på en klämdag. Vi får helt enkelt göra ett storskaligt prov.
Kom och kläm några fredagspilsner på restaurang Ritz på fredag från kl 17.00