Mina barn har börjat bli skattebetalare. Det vill säga de betalar nu skatt på sina, via hårt arbete, surt förvärvade slantar, eller i alla fall arbete som simlärare. Tidigare betalade de kapitalskatt och moms dock utan att de hade någon som helst insyn i föräldrarnas hantering av deras tillgångar. Ledde bland annat till investeringar i Telia! Alexandra kommer därför att kunna utnyttja ett förlustavdrag i årets deklaration. Hade kanske varit roligare att betala skatt på en vinst?
(Fast en mycket förvånad men nöjd Christoffer ringde häromdagen och undrade vem som plötsligt slängt in 10 000 på hans konto. En aktieindexobligation som alla hade glömt.)
Den kommunale överförmyndaren hann ikapp oss när vi trixade med Jonathans arv efter morsan. Skitjobbigt! Vi var tvungna att öppna ett nytt konto och föra över alla pengarna dit. Så numer sitter överförmyndaren och tittar på ett tomt konto på Handelsbanken. Det är att utnyttja modern teknik på rätt sätt. Nåväl, Jonte fyller 18 i april och då försvinner hans konton från min dator i en rökpuff.
Hur som helst så muttrar ungarna lite beskt när lönebeskeden kommer. Då håller jag ett brandtal om det svenska samhället och allt de får för sina skattekronor. Jag tar gärna ut svängarna lite och beskriver enkelheten i det svenska skattesystemet jämfört med de flesta andra jämförbara länders omfattande byråkrati. (Vissa system med ”Flat tax” kan anses vara enklare men definitivt inte utjämnande!) Och slutligen pekar jag på att skatteplanering är en tynande bransch i Sverige. (I en bisats nämner jag alltid svågern som numer är tipschef på skattemyndigheten och har egen personlig skyddsväst. Skvallra gärna hos den coolaste skattmasen i stan eller i alla fall han som drar störst storlek på skottsäker väst.)
Ingvar Kamprad?
Då reser jag mig upp igen och smashar till med Stefan Persson. Det är inget blaha blaha det inte. Han betalar en miljard i inkomstskatt per år utan knussel. Nja, rätt skall vara rätt. Han och hans syster betalar tillsammans över en miljard i skatt per år, men ändå!
Men ändå! Sig själv och sin egen plånbok är man närmast. Lite surt är det. Är på väg till banken för att göra en fyllnadsinbetalning av skatt efter fastighetsförsäljning. Skall det verkligen behöva vara så? Skatt för att vi bott?
Som ett jämförelsetal så har jag och Catharina haft en extra inkomst på 24000 per månad i 23 år bara genom att bo. Ruvat liksom. Kanske värt en miljon i skatt.
Men nästan precis som jag och Cath dribblat med våra ungars pengar har grabbarna Hosni, Muammar och Ben Ali gjort detsamma, fast i lite större skala, i sina respektive länder. Först gjorde de det kanske i vällovligt syfte men sedan sprack den övertygelsen. Det senare tillståndet kom vi aldrig till, vi stannade i det vällovliga, även om ungarna tvivlar.
Och precis som överförmyndaren inte ingrep så ingriper inte de som kan. De som håller diktatorerna under armarna. För dessa diktaturens kreatur kan inte klara sig själva. USA och Israel stödde Hosni, Berlusconi stödjer Muammar och fransmännen stödjer resten. Så när nu de korrumperade diktatorerna faller som käglor, försvinner inte det nedärvda beteendet bland folk att sko sig på andras bekostnad, över en natt. För mycket står på spel för männen i skuggorna.
”I want to know who the men in the shadows are. I want to hear somebody asking them why.”
(Jackson Browne)
Men så här har vi ju alltid gjort!
Precis, så har vi alltid gjort, en fredagspilsner nu igen!
Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00
/Häggan