Vad är du för en bit i livets pussel? Själv har jag den senaste tiden upplevt mig som om jag inte passar in i mallen riktigt. Tänk dig som en åttakantig bit i ett fyrkantigt hål. Det vill säga att om tvärsnittet mellan två motstående sidor bara är rätt så passar den åttakantiga biten ganska bra in i det fyrkantiga hålet. Men om någon bestämmer att här skall det vara fyrkantiga bitar i fyrkantiga hål, då blir det värre.
Om man inte är så noga med passformen i pusslet så behöver man inte lägga ner så mycket tid på att anpassa sina bitar. För du får nog anpassa dem lite. Att konstant hitta precis rätt bit, det går faktiskt, men då gör du heller inget annat än letar efter fyrkantiga bitar till fyrkantiga hål med exakt rätt passform. Det kanske är smartare att hitta ganska bra bitar, stå ut med lite glapp och lägga tid på bättre saker. Bitarna som slipper anpassas blir nog lite gladare också.
Tänk om man istället för specifika hål med given geometri kunde ha en ram där man ställer in en massa olika bitar, ”fan va kul”. Då kan det fortfarande bli bra och de lite annorlunda bitarna kan användas. Och tänk, då kan det hända saker som man inte tänkt på innan och det kanske blir lite bättre. Men då ropar alltid någon geometriker på verkstadsfolket som snabbt dyker upp och med sina verktyg ser till att var bit sitter på sin plats utan glapp.
De förutfattade meningarnas tyranni, de kan representeras av fyrkantiga bitar som skall passa i fyrkantiga hål och därmed basta!
En sådan kategori tyranner är undersysselsatta kommunala småpåvar. I vår fantastiska stad Göteborg finns de inom Stadsdelsnämnderna. För att försvara sin egen roll skapar de organisationer där andra får slita ut sig för att ständigt fylla de geometriskt uträknade kraven. Dessa krav har småpåvarna hittat på själva för att verka duktiga. Eftersom SDN inte är något annat än en gigantisk generator av inkompetens så finns det inga rutiner för att hitta och avlägsna vare sig småpåvarna eller dessa onödiga geometrier. Och allt detta betalar vi för!
Till exempel så fick vi höra att våra omhuldade musikklasser i Flatåsskolan var dyra. Vi försöka övertyga småpåven, den onde belgiske ståthållaren De Gustus (namnet härrör från det nya julevangeliet om uttåget ur Flatåsskolan och Högsbo stadsdelnämnd) om att verksamheten inte var dyr. Han vägrade att lyssna. Men det viktigaste var nog att vi inte var en fyrkantig bit som passade perfekt i det fyrkantiga hål som han bestämt åt oss. Så nu flyttar verksamheten och Flatåsskolan som fram tills nu varit Göteborgs främsta kommunal grundskola kommer att falla som en sten.
Så vad var då kostnadsskillnaden undrar ni. Och givetvis har vi räknat ut den i detalj. En normal högstadieelev går numer på högstadiet mellan 6:an och 9:an. Eleven har då totalt cirka 3400 lärarledda lektioner. En elev i musikklasserna har sammanlagt under dessa fyra år 17 lärarledda timmar mer än sina kamrater i normklassen. Det motsvarar 5 promille!
Detta var en lång utvikning för att nå fram till det väsentliga, nämligen promille. I morgon onsdag plussar vi på vår promillehalt på restaurang Plus (+) på Linnégatan från kl 17.00.
Onsdagspilsner är också fredagspilsner, vid klämdagar