Dagen innan kriget

Dagen innan kriget bryter ut tror ingen att det ska starta. En svensk journalist anklagade Sverige för att hetsa fram ett krig som inte skulle komma, två dagar innan. Jimmie Åkesson ville inte ta avstånd från Putin, åtta dagar innan.

Fem tusen svenska pansarskott till Ukraina är ett historiskt ställningstagande. Men högersidan av svensk politik vill inte ha någon borgfred i politiken under krisen, de vill ha valrörelse.

Mitt i den ryska krigsinsatsen pågår debatten om public service här hemma. Ett stort antal motioner har lämnats till Riksdagen i ämnet. SD och deras två kompispartier M och KD arbetar för att lägga ner eller skära hårt i svensk public service.

Åttio procent av det svenska folket litar på SVT och SR, det är mycket höga siffror. Men en svensk statsminister kan inte påverka vad som sägs och det passar inte SD och de två andra.

Retorik är en konstart. Säga sig värna och samtidigt vilja lägga ner. Regeringsstyrda papegojor som i Ryssland, Ungern och Kina, det är Jimmies dröm. Så länge det är han som bestämmer vad som ska sägas.

Uffe har dessutom glömt att hans föregångare som partiledare avskaffade den allmänna värnplikten. Försvaret skulle bli en insatsorganisation som avvärjde hot och samtidigt vara en utbildningsorganisation för internationella insatser.

Hitler avsåg bjuda in till segerfest i Leningrad. Inbjudningskorten var tryckta och hittades när Berlin föll. Putins segerbulletin publicerades lite för tidigt. ”Ukraina är åter en del av Ryssland”, ”den militära specialoperationen i Ukraina är inledning till en ny epok.” Därefter skulle det hållas seger- och enighetsparader i Kiev och alla andra städer. Folket skulle jubla och längst fram skulle det stå barn med blommor i händerna.

Diktatorer faller när deras omgivning inte längre stöder dem. Putins roffarsamhälle går ut på att han och hans kompisar ska berika sig så mycket det bara går. Det är deras enda övertygelse. Tjäna så mycket pengar det bara går, så länge det bara går.

Men, Putins av korruption sargade krigsmakt körde fast. Nu måste han göra om de Ukrainska städerna till grus. Strid i städer är kostsamt och kostnaden mäts i blod. När jag gjorde lumpen beräknade man att anfallaren förlorar åtta till tio man per beväpnad försvarare. Men man kan ju ta till det syriska tricket och gasa människorna i städerna innan man rensar upp.

Jag har tänkt på en sak i flera dagar. Jag tror att Putin inom en månad har tagit över Ukraina. Installerar en trogen regim som snart sluter ett gällande bilateralt avtal mellan Ryssland och Ukraina och därmed upphör Ukraina att finnas som nation.

Jag kan ha fel.

Men hur lång tid tar det innan vi åter accepterar ryssar och Ryssland? Jag önskar att alla medborgare i demokratiska länder skriver ett brev till sig själva och beskriver vad de känner idag. Det brevet postar man till sig själv och läser det när vi åter tävlar mot ryska idrottare.

En professor i historia i Lund sa att han trodde att det kommer att ta cirka tio år. Idrott och kultur är de sammanhang som kommer att inleda normaliseringen. Allt under inflytande av ryska pr-maskiner och stöttade av nyttiga idioter hos oss.

På fredag dricker vi öl bryggd ute på Öckerö. Något som vi får tycka, skriva och säga vad vi vill om. En sådan lyx är inte förunnad alla människor.