Alla talar engelska hemma hos oss. Orsaken till denna internationalisering heter Nathan och kommer ifrån Whitby i nordvästra England. Whitby är mest känt för att Dracula steg iland där i Bram Stokers roman. Eller rättare sagt så steg han nog inte iland eftersom han anlände i sin kista, har jag för mig. Nåväl det gör inget och unge Nathan håller på Middlesborough vilken inte heller gör något. Han spelar för övrigt sedan en tid tillbaka saxofon istället för klarinett. Om det är för att imponeringsfaktorn är högre gällande saxofon ber jag att få återkomma till. Dock ingår han som ni förstår i det årliga utbytet av musikelever som vi är en del av.
Eftersom vår familjs respektive kunskaper i det engelska språket varierar så blir konversationen lite kantig och det uppstår nya kommunikationsvägar. Alla tar lite sats och tänker till i någon sekund innan de yttrar sig. Detta får en viss inverkan både på kvaliteten på det som sägs samt hur och i vilken ordning familjemedlemmarna runt middagsbordet uttrycker sig.
Den långe killen med gröna hatten pladdrar på och nämner i varannan mening hur dålig hans engelska blivit medan vår unge gäst bleknar inför ordflödet. Christoffer säger nog mer på en timme än vad Nathan sagt i hela sitt liv!
För Jonathan är detta också en helt ny upplevelse. För första gången i sitt femtonåriga liv får han tala till punkt vid middagsbordet. Folk förefaller lyssna till honom utan att kasta sig över honom med överväldigande argument om en passande motsats. Och inte heller byter någon samtalsämne mitt i hans mening. Jonathan trivs och försöker hinna säga så mycket som möjligt medan chansen finns.
Catharina vill vara välkomnade och försöker truga på vår unge gäst allt vad köket har att bjuda. Det föreligger dock en lite språkbarriär mellan dem. Nathans dialekt är inte att leka med och Catharinas svengelska ordval ger en och annan rynkad panna bland åhörarna, dock sitter dessa pannor endast på mig och våra barn. Den unge engelsmannen bryr sig inte för antingen förstår han inte eller så förstår hon inte!
Och all denna omvälvning bara för att vi bytt språk i den generella kommunikationen vid middagsbordet! Tänk er vilket genombrott detta är för alla framtida förhandlingar om vad det vara månde. Bort med alla tramsiga tolkar och se till att förhandlarna stapplar sig fram på trasig engelska. Om man bara vill komma överens samt stänger ute alla eländig amerikaner och engelsmän, så ordnar sig allt!
Man kanske kan byta ut mer saker och därmed ordna dramatiska steg framåt för mänskligheten. Byt ut engelska som världsspråk, kol som biologisk byggsten eller diamanter som en kvinnas bästa vän.
Men vissa saker byter man inte ut!
Fredagspilsner på restaurang Ritz från klockan 17.00 på fredag