Bojkotters vedermödor och svårtolkade resultat

Familjen har en något häktisk period bakom sig. De senaste veckorna har omfattat rockkonsert och loppmarknad på Nordhemsskolan, nio föreställningar av musikalen ”Intet nytt under solen” på Porthälla, sex föreställningar av Handelsspexet ”Anna Nicole Smith”, Jonathans födelsedag med släktmiddag, Södalhs 50-årskalas, ett 60-årskalas, städdag på Delsjö golfklubb, påskhelg samt IFK Göteborg-Djurgården 6-0.

Efter den senare aktiviteten har det intervjuats en mängd fäder som stolt deklarerat att de aldrig mer skall gå på Ullevi med sina barn eftersom de blev rädda för buset. Inget har intervjuat mig. Jag såg matchen med hela min familj, konstaterade att göteborgspolisen är inkompetent och avser se nästa hemmamatch, IFK-Öis, med samma familj, plus tre öisare! Det kallas anpassning till den rådande situationen. Man kan inte vika ner sig bara för att olika skockar av trähattar försöker stjäla våra tillställningar. Dessutom gillar säkert många pappor att lämna barnen hemma och ta en öl istället och flera av dem blir säkert riktigt bra trähattar de också, bara de petar i sig tillräckligt med pilsner.

Nåväl, tillbaka till den stockade agendan. Jag har faktiskt arbetat full tid och under denna period även varit på utvecklingssamtal med Jonathan, tagit morsan till tandläkaren (två gånger), besiktigat bilen, rivit den gamla komposten (den som Catharina fick i 10-årig bröllopspresent) och satt ihop en ny kompostmakapär (en som snurrar!), ordnat förrätten till middagen hemma hos Torbjörn och Marianne (tack för senast), bjudit Kula på söndagsmiddag på en måndag så att han fick en anledning att laga ett trasigt vägguttag hos oss, plockat fram trädgårdsmöblerna samt varit på körkortsutbildning för handledare (tusen spänn i sjön).

Under det senare evenemanget blev jag mest upprörd när instruktören för tionde gången påpekade att det var riksdagen som bestämt att vi skulle sitta där i tre timmar och betala tusen kronor och inte han. Förvisso formellt rätt, men glöm inte att STR, Sveriges Trafikskolors Riksförbund är en mycket stark lobbyorganisation som genom detta lilla påfund, som de pådyvlat oss och vår riksdag, skapat en nischutbildning med en omsättningspotential på cirka 100 miljoner kronor per år. Pengar som kommer direkt ur våra plånböcker. Glöm inte heller att STR vill totalförbjuda privat övningskörning i Sverige.

Jag hann också med lite extra småpyssel under veckorna som att fixa Catharinas och Alexandras cyklar (tack Cykelakuten), rigga Alexandras musikalensembles avslutningsfest på Ritz (tack Bülling), se Liverpool mot Chelsea två gånger (tack Champions League), skriva och skicka ut en skidenkät till Italienresenärerna (tack alla som åker med), träna fem pass löpning sammanlagt cirka fem mil (vem tackar mig för det?) samt icke att förglömma fixa biljetter till de ovan omtalade fotbollsmatcherna på Ullevi och några matcher till (tack Pustervik).

Några matcher till innebär något pinsamt även matchen Gais-IFK som ju skall bojkottas av alla ”riktiga” blåvita supportrar på grund av gaisarnas hutlösa prispolitik. Jag och hustrun skall gå dit utan barn var det tänkt. Min gode vän Henry i Madrid föreslog att jag skulle pissa på biljetterna innan jag lämnar över dem men jag förstår inte riktigt hur det drabbar Gais. Bojkotter fungerar ju bra ibland och ibland sämre. När jag bojkottade franska viner på grund av atombombsmällning i Stilla havet blev jag avslöjad av samme Henry som ovan när jag serverade en Sauternes. Men jag pissade ut den efteråt!

Ingen bojkottar en fredagspilsner oavsett pris. Dessutom rekommenderar min dotter restaurang Ritz oavsett ålder.

Fredagspilsner på restaurang Ritz från 17.00 på fredag.