Det har snöat, en del.
Än sen då? Snön regnar bort inom en vecka. Bilarna kanar hit och dit. Bussarna står på snedden här och där, men olyckorna verkar ske genom fall och kön hos ortopedin i Mölndal blir nog lång.
En koltrasthona äter från vår fröautomat på terrassen. Det ska hon inte göra. Koltrastar äter från marken. Hon ska hoppa runt med hanen i snön och plocka upp fröna som gråsparvarnas dåliga bordsskick sprider. Det struntar hon i och tar kaxigt för sig av maten direkt.
Tänk att få vara lite likgiltig ett tag, att slippa bekymra sig, inte behöva visa djupt engagemang dagligen och stundligen.
Vad var det jag sa! Minns inte så noga, men det var något om att vi skulle vänta på siffrorna innan vi skrek. Då pratade jag om tre månader, det tog tre år, innan Tegnell fick rätt. Ingen lyssnar. Hobbyepidemiologerna har bytt fokus och är nu experter på artilleri och logistik i krig.
Jag är precis just nu mest förvirrad över att jag nyss var så förvirrad, bara minuter sedan. Världen kändes konstig innan jag kom på att jag gick runt och drack kaffe ur två koppar, som återfanns där jag inte ställt dem. Det blev liksom att vara i två olika universum.
Lugnet lägrar sig, igen, och jag ställer oberörd den ena koppen i diskmaskinen. Ett lite vardagligt och oengagerat sätt att lösa morgonens stora fråga, men så får det bli idag, det är en sådan dag. Jag ska ingenstans.
I tidningarna står det om dem som längtar tillbaka, till en tid där de ser Bullerbyn som önskesamhället. Det var så fint hos barnen för länge sedan. Jag vill säga högt att Astrid skrev följetongen i tidningen Vi efter att kriget var slut, för att visa på en trygg och utopisk värld där inget hotar och alla är sams. Men jag avviker från den stigen.
I stället engagerar jag mig i den tyska staden Walldorf och dess aktioner. Deras bestånd av tofslärkor är hotat. Här i Sverige häckar den fågeln inte längre, men på andra platser i världen är den allmän. I Walldorf har alla katter utegångsförbud mellan april och augusti. Det blir 500 euro i böter om din katt smiter ut och iakttas.
Jag skulle kunna räkna ut hur många miljoner småfåglar som varje år dödas av utekatter i Sverige. Men istället tänker jag på distriktsadministratören i Walldort som sa:
”Vid den relevanta tidpunkten 2022 var området kattfritt.”
Så där står man, om inte mellan två hötappar, så mellan tofslärkan och dess ungar å ena sidan och Walldorfs kattägare å den andra. Man måste ta ställning. Är du inte för, så är du emot!
Rätten till likgiltighet garanteras inte av något lands lagstiftning eller konstitution, vad jag känner till.
Så vad gör man åt det. Jag tar mod till mig och gör det man ska göra. Jag tar mig en pilsner, en fredagspilsner.