Min blogg

Vet ni vad? Det lackar igen.

Inte nog med att den första snön återigen lackar igen spårvägens växlar, detta år så att det till och med blev en notis i riksnyheterna, nej folk, fä och företag av alla de slag inkräktar på den lilla julfria zon som jag försöker att omge mig med. Borde kanske lacka igen zonen också, men då blir det jobbigt att röra sig.

Precis som det är jobbigt att ta sig ut på vår terrass eftersom byggföretaget som gör fasadreparationerna hemma har lackat igen våra dörrar dit ut för att försvåra fria hopp från sjunde våningen. Lackat rejält med reglar och spik. Därför sprids det ännu inte något adventsljus därifrån vilket snart kan få hustrun att lacka ur.

Och ja, jag spelar julmusik på grammofon. Jag uttrycker mig fortfarande på det sättet när det gäller lagrad musik. Helst ljuder The Pogues – Fairytale Of New York, som den gemytliga julskildring den är.

Jag vet inte hur många gånger en företeelse skall genomföras för att bli tradition men Musikhjälpens glasbur kan nog snart börja se sig om efter traditionell bevarandestämpel såsom varande en kulturyttring med många år på nacken. En ny jultradition har fötts kring juletid, sicken grej. Han som föddes för sådär 2000 år sedan föddes ju inte kring nyår utan på våren. De marknadsansvariga för den nya religionen ville dock förlägga eventet vid en populärare tid på året för riktiga fester, så då fick man ljuga ihop en ny historia. Dessa marknadsförare!

Flera år på nacken har också adventskalendern i SVT och i år förefaller den falla i goda gamla gropar från 70-talet med samhällstillvänt manus. Trevligt med traditionella kulturyttringar som återigen tar folkbildning som en del av sitt uppdrag.

Det finns andra yttringar kring lackandet mot jul som är utseendemässigt motbjudande. När man reser runt i Sydostasien ser man de mest gräsliga krubbor i makroformat på balkonger och i trädgårdar. Omfattande kreationer i bjärta färger som utan vidare skulle skrämma livet ur vilken kameleont som helst. (Jag vet att kameleonter inte dör på randiga stänger!) Några sådana julkrubbor har jag aldrig sett i Sverige. I år verkar dessutom förekomsten av kulörta lampor bland de utvändiga juldekorationerna lysa med sin frånvaro, åtminstone i Linnéstaden och de andra områden som jag rör mig i. Det traditionella vita ljuset är förhärskande.

Det lyser även kraftigt och vitt från taket på Gamla Ullevi sedan några dagar. Vi har något förundrade tittat på detta och undrat vem som glömde att släcka ljuset när fotbollssäsongen tog slut. Efter några dagars näst intill förargat tittande på strålkastarna sa jag till hustrun att hon nog borde gå dit och be dem släcka. Så förvånade de som bygger ishockeyrink på arenan hade blivit om ett par fotbollsentusiaster resolut klivit in och släkt ljuset.

Vi hoppas att ingen släcker ljuset på fredag och att inte någon blir på lyset. Om allt fungerar som det skall så kommer skockar av julbordsfirare att sammanstråla framemot eftermiddagen.

Julfredagspilsner!

Julfredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.

Jag börjar känna mig lite gnällig. Plus 57 år gammal, men fortfarande ett drygt år yngre än farsan var när han dog. Mest gnäller jag på hustrun för att hon missköter sig (fysiologiskt). Nu skall det sägas till hennes försvar att när hon nyligen blev sjukskriven till 50% så gick hon faktiskt ner i arbetstid från 200% till 100%. Så egentligen borde jag kanske jubla.

Vi var på middag i helgen med massor av folk, mycket trevligt. När jag då fick frågan hur jag mår så berättade jag det, eftersom de flesta av middagsdeltagarna visste att det är sådär med min fysiska status. När jag redogjorde för detta för fjärde gången samma kväll började det känns som om jag hakat upp mig eller fastnat på ”repeat”. Har vi/jag hamnat i någon form av återvändsgränd eller finns det något ljus i tunneln för någon av oss? Just nu är det så mörkt ute att jag inte ens hittar någon tunnel, vilket i och för sig, till en icke ringa del, beror på att lägenheten omges av byggnadsställningar och presenningar. De av er som är riktigt gnälliga och lider av svindel kan testa att stå på vår terrass just nu när muren är ca 60 cm hög, sju våningar rätt upp i luften!

Ni och många andra gnäller som vanligt över politiker som inte gör som ni vill eller tycker. I vanliga fall är jag alltid tvärsemot och säger till er att använda huvudet till annat än att ha hår på och fundera över vad det egentligen är ni klagar på. Så när en stolla, vars man jag kanske känner (hon har ett ovanligt efternamn), tyckte till om övervakningen som amerikanarna genomför tillsammans med vårt FRA, så tänkte jag en kort stund att det där var väl bra. Undrar om inte jag sagt något åt det hållet någon gång.

Damen tyckte att man skulle passa på och jaga pedofiler och knarklangare på samma gång som man söker efter al Qaida, deras kompisar och copycats som hungrar efter uppmärksamhet. Jag vill påminna mig att jag framfört åsikten att Säpo i stället för spioner som de aldrig får tag på, borde jaga militanta veganer, varghatare och de autonoma bråkstakarna som älskar att skrämma vettet ur oskyldiga anställda på banker och McDonalds. Lättfångade byten med stora egon som gärna uttrycker sig när de tror att ingen hör. Hmmm, börjar faan bli gammal eller hinner någon annan del av historien i fatt honom?

Hallå eller! Antingen tycker man illa om storebrors övervakning eller så gillar man den. Det finns inget mellanting att gnälla på! Jösses, sån otur jag hade när jag tänkte.

Och mitt i allt detta försöker man konstruktivt gnälla på Zlatan, han som skulle rädda oss och frälsa oss från den portugisiska ondskan i form av en välkammad snorgärs. Det gick sådär och det var inte Zlatans fel. Vad skall man då gnälla på istället?

När jag snabbt bläddrar genom tidningar på nätet finner jag att det finns många som gnäller. Och många gnällare har sin läggning gemensamt, men om man nämner det fastnar man i FRAs svep och hamnar på diskrimineringsombudsmannen svarta lista. Och allt detta för att jag tillhör något i dag så sällsynt som den sexuella majoriteten.

Så vad göra? Låt oss ta en öl, en fredagspilsner! Inget gnäll här inte!

”Inget hat är så våldsamt som okunnighetens hat mot kunnigheten.”
Galileo Galilei

Det är så enkelt att raljera mot det man inte förstår genom att förringa det. I dessa dagar av utdelande av större pris, även pris av nobelt slag, blir de okunniga avslöjade i sitt raljerade.

Journalister och nuförtiden även något ännu värre, okunniga amatörmässiga bloggare, gör sig i dessa dagar lustiga över fenomen som de inte förstår och gärna missförstår. För inte så länge sedan pekade jag på en motorjournalists bristande kännedom om bilmärken, minns ni?

-Jaha, Lamborghini tillverkar traktor också, sa en förvånad Fredrik Hagdahl, som jobbar på Allt om bilar på Expressen, när han skrivit om den stora lyxbilsnärvaron i Övertorneå.

Min favorit i ämnet är en doktorsavhandling från 1980-talet som handlade om städning av badrum och våtutrymmen. Denna avhandling behandlades av den malligaste av morgontidningar (DN) som något som katten släpat in. Doktoranden och arbetet var inte vatten värt och det frågades hur man kunde doktorera i ett sådant ämne. Stora delar av Mediasverige tog glatt del i det okunnighetsrally som följde.

Tyvärr har morgontidningen som gav ut, journalisterna som skrev och läsarna som läste aldrig tagit sig tid att förstå att detta var en utmärkt avhandling som med åren fått stort inflytande på utformningen av våtutrymmen i Sverige.

Att presentera ett forskningsresultat i två till tre meningar kan det bli lite knepigt. När vinnarna av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels Minne 2013 tillkännagavs i måndags följde man Svenska Akademins trend med en motivation på bara en rad, ”för deras empiriska analys av tillgångspriser”.

Därefter gjordes försök att berätta varför herrarna belönats. Det gick sådär. Men i stället för att ge sig på budbärarnas bristande pedagogiska förmåga så försökte amatörerna snabbt sabla ner priset och pristagarna utifrån sina egna obefintliga kunskaper.

”Priser går upp och ner”, var en tolkning av pristagarnas arbete, vilken givetvis följdes av webbifierade skrattsalvor. Sett över en månads tidshorisont så kanske skribenterna har en uppfattning om prisutveckling. Dock handlade årets pris om förutsägbarheten hos prisutveckling på tre till fem år. Det tidsperspektivet saknas definitivt hos dessa självutnämnda vetenskapliga granskare.

Roligast av allt är när journalister och delar av kultureliten skall förklara händelser utifrån sin egen övertygelse. Bland annat sa Mikael Wiehe efter kravallerna i Göteborg att dessa var en protest mot fattigdom och nyliberalism i Europa. Göteborg var inte det enda stället som drabbades av liknande kravaller vid denna tid. När man granskat dem som lagförts i Europa och USA för dessa händelser ser man endast ett mycket tydligt samband, det mellan dessa individer och deras föräldrars bankkonton.

Sålunda såg vi ett missriktat uppror mot föräldrarna från en grupp unga personer ur medelklassen med alltför mycket fritid. De som Wiehe trodde stod för kravallerna var upptagna med att jobba för att kunna försörja sig.

Och på fredag har bråkstakarna inga pengar kvar på sina konton så vi kan i lugn och ro förhäva oss och berätta om våra gommars uppfattning om fluidum med ursprung i såväl malt som druvor.

Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.

Tänk så överraskade ni blir ibland och då är det ändå inte nyheter som dyker upp utan det är ofta gammal skåpmat eller väl förutsägbara händelser som gör er upprörda, rörda eller rörande överens.

Vädret! Tänk sådant enastående väder vi haft i juli, augusti och delar av september och ingen har behövt lyssna till någon som tjoat om klimatförändringar. (Har ni tänkt på det?) Vi njöt alla av utomhusaktiviteter ända tills häromdagen. Då slog hösten till med regn, rusk och rödaktiga blad på träden. Bladen hade nog de flesta av oss missat under senaste veckorna och vad som är torka och vad som är säsong i detta sammanhang, det vet jag inte. Men det blir alltså höst i år också, en sådan överraskning, nästan i klass med den utdragna sommaren.

Hösten kommer också i sedvanlig ordning att överraska alla företag som bedriver spårbunden trafik i Sverige. Tänk att alla dessa blad som i år förbereder sitt fall genom att färgas i höstkulörer, gör det för första gången. Men hur var det nu med deras föregångare, förra året och året innan dess? Kan vi dra oss till minnes halkande tåg och spårvagnar? Det kan vara så att vi förväxlar dessa fallande hala löv med likaledes fallande och hala, men oftast vita, flingor. Hur överraskade blir de igenfrusna växlarna i vinter?

I Västra Götaland skall vi få ett nytt biljettsystem till kollektivtrafiken inom en icke avlägsen framtid. Undrar om man skall bli överraskad av det? Vi borde inte bli överraskade om även det nya systemet havererar. Det blir nämligen världens första system i sitt slag! Dyrt blir det också. Tänk så överraskade vi blir om det fungerar.

För två veckor sedan skrev flera skribenter i våra rikstidningar att SDs inflytande i kyrkovalet inte skulle bli så stort eftersom deras medlemmar inte är intresserade av de frågorna. Som om det var religion den här saken handlade om. Jimmie Åkessons telefonkampanj till alla hans medlemmar gjorde allt sitt till. Jag undrar vilket man skall vara mest överraskad av, att SD dubblade sitt röstetal eller att Centern gjorde det. Ringde Annie Lööf och överraskade?

Fredrik Reinfeldt och moderaterna blir inte så överraskade. Deras religion fungerar inte alltid och de vet att även om resultatet oftast inte blir så bra, så är de nöjda bara de får följa sin religion och det borde vi andra vara också. Nu är den moderata privatiseringsreligionen inte längre så populär i Sverige. Den är faktiskt inte ens särskilt populär bland moderata väljare enligt opinionsmätningar! När nu apotekskedjorna börjar köpa upp varandra, klipparna tjänar hundratals miljoner och tillgängligheten minskar, så är det ingenting särskilt med det. Ingen blev ju överraskad.

Överraskad blir man dock när Reinfeldt gör självmål och tillsätter en minister som är abortmotståndare, som röstat emot könsneutrala äktenskap och pappamånad i Riksdagen. Damen är dessutom medlem i en församling i Örebro som är en karbonkopia av Livets ord, den församling som hon var mycket noga med att tala om att hon lämnat. Det är ett överraskande stort inslag av religion i politiken i det sekulära Sverige i dessa dagar.

Minst överraskad blir jag av att den snabbast växande nischen inom skönhetsbranschen är att avlägsna tatueringar!

Och att det blir fredagspilsner är bara ett led i att vagga in er i förvissningen att vi har en stabil situation utan större överraskningar. Vi ses därför på restaurang Stearin på Tredje Långgatan.

Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.

OBS! lokalen

Jag har en mobiltelefon. Den heter SonyEricsson. Man kan prata i den med andra människor som också har någon form av telefon och så kan man skicka korta textmeddelanden, så kallade SMS. Den fungerar utmärkt till det den är avsedd för.

Min telefon har ingen WoW-faktor alls. (WoW har inget med festivalen Way Out West i Göteborg att göra, det är en helt annan grej). Telefonen kommer nog att dö sotdöden snart när batteriet upphör att fungera. Jag märker redan att det måste laddas allt oftare och jag tror inte att det säljs några nya.

Min fru börjar oroa sig för mig och att jag kommer att hamna ohjälpligt på efterkälken på grund av min gamla telefon. Den har inga ”appar”. Hon är rädd att jag skall bli kvar på kyrkbacken på samma sätt som de som inte såg den industriella revolutionen komma för sådär 150 år sedan. De stannade kvar och försvann som företeelse.

Ingen blir imponerad av min telefon. Det finns gamla mobiltelefoner som folk blir imponerade av, men det gäller inte min. Det handlar ju om att imponera på andra även om det inte är den främsta egenskapen hos en ny pryl, så är den väsentlig. Vi gillar grejer som imponerar på andra. Tänk bara på alla mer eller mindre fantastiska ”appar” som ni redan både höjt till skyarna som omöjliga att vara utan, upptäckt vara onödiga och de som ni redan glömt att de någonsin fanns! Ett tag tror jag det fanns fler ”appar” än användare.

En egenskap som blir mycket tydlig när det gäller nya hippa prylar med hög WoW-faktor, är med hur glatt humör folk tar sig an de allt annat än användarvänliga gränssnitten som erbjuds inledningsvis. I andra sammanhang lägger man mycket stor vikt vid att få tjänster och produkter att vara lätta att använda och ta till sig. Det behöver man inte tänka på när WoW-faktorn är hög, då har användarna överseende!

Tänk bara när TV fortfarande var viktigt och parabolerna dök upp. Vad gjorde man inte för att kunna visa Eurosport och MTV för bekantskapskretsen. Jag är övertygad om att det förekom dödsfall när folk föll från tak och träd i sin iver att fånga Astras strålar. Apple-TV blir aldrig lika hippt.

Ibland går det utmärkt att vänta ut tekniken och hoppa över ett par steg. Man slipper nya prylar, lära sig nya ord och funktioner och man hinner med annat, som att läsa en god bok tryckt på papper. Papper är en stark informationsbärare som inte behöver laddas då och då.

Jag tillbringade en tid för några år sedan med att skapa min nya digitala musikåtergivningsmiljö. Jag köpte en CD-spelare som hanterade 101 CD-skivor. Kommer ni ihåg CD-skivan? En rund sak som man etsade gropar i som betydde ett eller noll. Därefter digitaliserade jag cirka 1600 LP-skivor och lagrade resultatet som knappt 1 TB data! LP-skivan vet jag att ni kommer ihåg för den är nämligen retro just nu. Arbetet tog nästan ett år. Sedan kom Daniel Ek och hans anhang och erbjöd all världens musik för 99 spänn i månaden via Spotify.

Nu har hustrun avsatt en försvarlig budget för en ny musikanläggning i lägenheten. En musikanläggning som hon kan kontrollera från sin iPhone och som lirar allt från MP3 till gamla lack.

Allt skall alltså vara nytt!

Därför provar vi ett nytt vattenhål för vår fredagspilsner.

Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin 3:e Långgatan 8, OBS! Ny lokal

Det börjar verka sommar banne mej!

Mest märker man att sommaren kryper inpå oss genom att AB Sverige håller på att gå i motsatsen till ide. Vad det nu kan kallas, men borta är de i alla fall eller så är de bara svåra att nå med annat än flaskpost och bilder på fötter på Facebook. Det blir varmt också och regnigt. Fattas bara att det börjar blåsa storm men på sommaren blir det ju sällan mer än kuling.

I den begynnande sommaren börjar man märka att allt inte fungerar optimalt när temperaturen utomhus stiger. Jämför gärna med era klagosånger under sen höst och vinter. Så är till exempel ventilationen på jobbet undermålig. Det visade sig faktiskt att den var obefintlig, till vår hyresvärds stora förvåning. Detta medför att det nu är storm i korridoren utanför mitt tjänsterum. På så sätt ordnas lite ny luft längst in bland de stackars utvecklarna, men det är mycket luft som suger tag i mig när jag sticker snoken ut genom dörren. Håll i hatten om du har någon.

Värmen och solen lockar också fram symptomen på diverse tillstånd hos människorna. Krämporna beskrivs och torgförs i alla tillgängliga medier. Om symptombilderna skiljer sig från dem som presenteras på motsatta sida av kalendern, det vet jag inte, men påminn mig gärna framemot november så undersöker vi saken.

Själv har jag införskaffat en ny packe symptom med diverse smärtfyllda indikationer i släptåg, något som i liten, men dock, grad förändrat min världsbild. Hur ser saker ut i nedkokt form och gillar man det man ser? Det blir liksom bara några matskedar fond kvar och det ser inte alls så aptitligt ut.

Vilket påminner mig om när jag kokte ner en diskussion för många år sedan. På ett extra möte med föräldrakooperativet talade styrelsen i flera timmer varefter jag reste mig upp och sammanfattade deras prat i tre meningar. Ett par av styrelsemedlemmarna hyser fortfarande agg mot mig för detta tilltag.

Nu har jag skådat mig själv som fond! Där är mina majestätiska symptom, mina storslagna diagnoser och mina hjältemodiga steg mot befrielsen. Detta som utan vidare skulle fylla en roman långt värre än Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”. Detta som skulle ha fått Wagner att skriva något mer omfångsrikt än ”Nibelungens ring”. Hela min sjukdomskarriär förminskad till några rader av oförståeliga vokaler blandade med stokastiskt utkastade konsonanter. Jag har skådat mig själv som journalanteckningar!

Som tur är gäller liknelsen om nedkokad fond inte om familjen Carlström och därför är alla som får detta mail välkomna till Klamparegatan 5 för extra sommarfredagspilsner. Som vanligt bjuder de på dricka och tilltugg och alla på listan som får detta utskick är mycket välkomna.

Det kanske låter lite udda men trots att han inte kommer att närvara så bjuder Jolo på ett utställ av whiskey som han personligen såg till att vi kan njuta av.

Fredagspilsner på fredag hos Carlströms på Klamparegatan 5 från kl 17.00

/Häggan

Ibland blir det liksom fel! Som när unga män blir arga unga män och ger sig på att förstöra sina grannars bilar och saker i protest mot sakernas tillstånd. Att förklara att detta är fel väg att gå kan vara pedagogiskt svårt. Att lyssna är nämligen inte arga unga mäns bästa gren. De vill höras! Dessutom visade det sig tyvärr att de fick en större uppmärksamhet jämfört med de projekt rörande integration som pågår i Stockholms förorter.

Även på den skånska landsbygden kan folk bli upprörda och den upprördheten består inte alltid i att man tycker illa om alla de invandrare som inte bor där. Det finns även gamla män som kan bli arga gamla män. En av dem dömdes nyligen i Lund för våld på boulebanan. Under pensionärsboulen i Harlösa gick det överstyr och mannen knuffade omkull en jämngammal kvinnlig motståndare. Våldet inom idrotten sprider sig. Tur att han inte använde utrustningen mot motspelaren i sin frustration.

Man skall man givetvis inte använda sin utrustning mot sin motståndare om man inte fäktas eller sysslar med liknande verksamhet. Felaktigt använd utrustning kan ibland kallas fusk och ibland utveckla spelet. Traditionalisterna blir då bakåtsträvare och de som tar åt sig de nya metoderna kallar sig den nya vägen framåt. Den gamla femkamparen Onisjtjenko som byggde in en knapp i sin värja för att signalera träff får nog betraktas som fuskare. Hur som helst så kan de golfspelare som anammat en så kallade magputter nu glömma den och träna på traditionalisternas vis då det blev de som vann till slut. Om detta betyder att gammal är äldst ber jag att få återkomma till.

Då och då kan man köra fel och man kan segla fel, eller om det inte blåser, köra fel även med en segelbåt, då framdriven med motor. Detta kan i specifika situationer ge upphov till nya verbala landvinningar. Sålunda kryssade vi stilla fram i Stockholms innestad (för motor) i solens sken under nationaldagen. Vid Strandvägen tog vår kapten en sväng i vänstertrafik utmed serveringarna för sedan svänga över mot Nordiska museet. Där möter vi dagens lirare i form av en kapten på en mötande båt i persontrafik. Han uppskattade inte vårt felaktiga manövrerande och hoppade ut på däck på sin farkost och utbrast: ”Din djäkla lakansamiral”! Lakansamiral, stockholmarna kan allt fortfarande få till det. Och vi som inte ens hade några segel uppe.

Om det var fel att landa med ett sjöflygplan mitt ibland båtarna i naturhamnen där vi sedermera övernattade, det vet jag inte. Men det var allt cool att piloten stannade till för en fika på vår grannbåt innan han drog vidare.

Vissa fel och utvecklingsvägar får vi allt prata om eller i alla fall hålla inom överenskomna gränser. Så har nu några forskare lagt fram en ny teori om varför den övervägande delen av alla fåglar av mannligt kön saknar yttre könsorgan. Bland alla reptiler och även bland de stora icke flygande fåglarna har handjuren en penis. Dessa forskare vill påstå att avsaknaden av yttre könsorgan beror på att honorna under väldigt många år valt hannar med allt mindre penisar. Och sedan skötte Darwin och utvecklingsläran resten. Honorna skall ha gjort detta för att slippa undan påtvingad parning. Om honan inte känner för det så ruskar hon bara lite på sig och så trillar gubben av! Tänk om honorna bland däggdjuren la sig till med ett sådant beteende.

Vi utvecklar oss vid ett senare tillfälle och tar en öl istället, en fredagspilsner.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Så rädda vi kan vara, men som vanligt gäller det att vara rädd för rätt saker och inte det som de skriver om i tidningar och på nätet. Journalister fokuserar nämligen alltid på värsta tänkbara scenario. De skall ju gubevars sälja fler lösnummer och det gör man tydligen bäst genom att skrämma upp läsarna.

Vidare så blir händelser farligare ju längre bort ifrån oss de inträffar. Svensk medias bevakning av olyckan i Fukushima innehöll en hel del överdrifter rörande eventuella risker för spridning av radioaktivt material och hur och när det kunde nå hit.

Detta påminner på ett utsökt sätt om när kärnkraftverket i Tjernobyl brann upp och hur detta behandlades i amerikansk media. Den utmärkte och svenskättade gitarristen Nils Lofgren, som just avverkat tre konserter i Sverige med Bruce Springsteen and the E-street Band, skulle turnera i Sverige sommaren 1986 med eget band och uppbackad av sitt skivbolag. På grund av att Europa och Sverige ansågs ödelagt av radioaktivt nedfall ställdes turnén in. Nils Lofgren skrattade åt sina landsmän och åkte hit med sin bror och de drog land och rike runt med sina akustiska gitarrer och berättade om hur deras nära vänner och släktingar bönat och bett dem om att avstå från att åka. Det har senare visat sig att ett foto på dåvarande miljöminister Birgitta Dahl iklädd strålskyddsdräkt snabbt spreds i amerikanska tidningar och sades visa hur svenskar gick klädda på gatorna.

När växtförädlingen utvecklades till genmodifiering uppstod en hel del problem som utgick från journalisternas bristande vilja att förstå och på den hastighet med vilken de vill nå förstasidan med sina artiklar. Motståndet mot GMO handlade om spridning av oönskade organismer i naturen samt patent på grödor som skulle göra de rika företagen ännu rikare och fattiga bönder ännu fattigare.

GMO beskrevs som farligt av motståndarna. Detta var ett misstag eftersom journalisterna snabbt högg på kombinationen farligt och mat. Alltså blev GMO-utvecklade grödor plötsligt farliga att äta. DNA är komplicerat men farligt att äta är det inte.

Man bör alltså läsa tidningsartiklar med braskande rubriker med en viss distans och vara mycket källkritisk mot upprop på Internet. Vad det gäller klimatkrisen i världen är det många medier som nyligen meddelat att koldioxidhalten i atmosfären nu kunnat mätas till 400 ppm för första gången. Att skillnaden på 399 ppm och 401 ppm inte betyder något i sammanhanget är pedagogiskt svårt att förmedla på grund av vår tendens att tro på siffror i eldskrift. Betänk dock att ingen global temperaturökning har uppmätts under de senaste 15 åren.

Vad skall vi då vara rädda för? Förutom trösklar och mattkanter som dödar 1200 svenskar per år i fallolyckor så finns det få pretendenter på topplaceringar. Antalet elolyckorna var de lägsta på över 100 år förra året men antalet drunkningsolyckor steg något. De döda i trafiken minskar och när man nu dessutom försöker filtrera bort självmorden ur den statistiken så blir det ännu färre.

Nu får vi istället vara rädda för tandpetare. Ett tragiskt dödsfall nyligen hamnade högt på löpsedlarna då en man avled efter att ha svalt en tandpetare. Beskrivningarna av dödsfallet varierade och man undrade lite till mans om vi skulle sluta peta tänderna. Nej det skall vi inte, men se till att plocka bort tandpetarna som håller ihop rulladerna innan ni äter upp dem!

Jag tänker inte äta utan tar en pilsner istället, en fredagspilsner.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Det är trots allt viktigt att ha koll. Man borde till exempel veta vem man är eller så borde i alla fall andra veta vem man är. I Sverige har vi sedan det senaste sekelskiftet hittat 31 döda personer vars identitet vi inte kunnat fastställa. Senaste fyndet är mannen som återfanns infrusen i isen med sin hund. Det är faktiskt så att vi har bättre koll på identiteten hos kreaturen i Sverige än på våra innevånare. I väntan på ett nationellt DNA-register får vi väl häfta fast gula lappar i öronen på folk.

Andra djur som borde ha bättre koll på väderstreck och närmaste vägen hem är sälarna. Man blir inte direkt imponerad av navigeringen när tre olika sälungar hittas mil från öppet vatten. Dessutom visade sig den fot som några barn fann i skogen härröra från en inte särskilt nyligen avliden säl. Det var en framlabb! Men kvällspressen hann ana mord innan sälen var identifierad. Ständigt jagar journalisterna värsta möjliga händelse, hur osannolik den än är. De verkar inte ha någon koll över huvud taget.

Ett annat gäng som visar en alldeles särdeles liten koll på sig själva, sin uppgift, omgivningens förväntningar, lämpliga personers CV samt begreppet kravspecifikation, är SAPs valberedning. SAP uttyds Socialdemokratiska Arbetarpartiet och är inget datorprogram, även om man ibland tror att de är felprogrammerade. Det värsta stolpskottet hette Håkan Juholt och hade mustasch. Deras senaste självmål heter Omar Mustafa och kör med distanshyvel.

Oavsett herrarnas val av hårbeklädnad i ansiktet så borde sossarnas valberedning lära sig att taktiken med mycket hastigt inkastade kandidater sent i valprocessen kan medföra problem. De flesta organisationer i Sverige har inte hemliga överläggningar inför valen till sina förtroendeposter. Konstigt att det parti som säger sig vara den främsta företrädaren för öppenhet väljer att jobba med okända personer i skuggorna bakom podiet.

Andra som har svårt att se skogen för alla träd som står i vägen är vår utbildningsminister och många av dem som nu idogt debatterar varför den svenska skolans kvalitetsindex faller som en sten. Oj vad de vill hitta på nya regler och lagar för att vända trenden. Frågan är hur en utbildningsminister kan vara så pass inskränkt att han ens pratar om inflytande över den svenska skolan.

I dag har skolan en helt orimlig mängd huvudmän. Huvudmän är de som till vardags bestämmer över varje skola. Dessa som bestämmer är cirka 290 svenska kommuner och i runda tal 400 företag som driver en eller flera privata skolor. Varje sådan huvudman har sin egen idé om hur deras verksamhet drivs bäst och de bryr sig endast klädsamt om vad major Björklund säger. Det tar flera år innan myndigheten hinner ikapp en skenande skola. Om en svensk utbildningsminister vill ha något att säga till om måste man se till att drastiskt minska antalet huvudmän. Jag tycker att en huvudman för den svenska skolan är ett lämpigt antal.

Vi måste också ha koll på alla farliga och obehagliga djur. Det har till exempel vårt utomordentliga skatteverk. Sålunda fick fastighetsägarna i ett mygginfekterat område sänkt taxeringsvärde. Frågan är hur vi möter de dödliga bävrarna? Efter det påstådda dödsfallet i Vitryssland då en man uppges har förblött efter närkontakt med en ilsken bäver, måste vi öka säkerheten. Kanske kan detta vara ett tillfälle att utöka assistansbranschen? Vi drar ut framtänderna på bävrarna och utser bäverträdsfällare till assistanspersonal! Eller?

Så tar vi en pilsner istället, en fredagspilsner.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00