I presidentvalet i USA fick Hillary Clinton fler röster än Trump, drygt 1 000 000 stycken. En i sammanhanget liten, men dock anmärkningsvärd skillnad. Här hemma är ”De fås diktatur” redan en realitet och ”De mest intoleranta vinner”.
Och vi tysta bara sitter där som fån och är rädda för att kränka de av våra medmänniskor som skriker så högt. ”Om jag skriver om en synål är det alltid någon enögd jävel som tar åt sig”. (Fritiof Nilsson Piraten)
Man får inte ens kränka sig själv och den grupp man tillhör. Konstnären Makode Linde ville kalla sin utställning för ”Negerkungens återkomst”. Chefen för Kulturhuset i Stockholm sa nej. Makode Linde är av afrikanskt ursprung och mest känd när han bakade in sig i en tårta som dåvarande kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth smakade på. Och Operan i Stockholms affisch för Svansjön senast fick dras in eftersom den visade en vits fot som trampade på en svart mans ansikte. Ansiktet tillhörde huvudrollsinnehavaren i uppsättningen.
Det är inte så länge sedan som vi kunde häda och smäda alla religiösa företeelser, politiker och inskränkta sammanhang. Det går bra tills någon trampar dig på dina tår och det du tror på får sin egen ”Life on Brian” rätt i ansiktet. Satir är bra tills dess du blir utsatt. Ungefär som med mig när någon AIK-are smädar IFK Göteborg.
När män med vapen i hand inte håller med om vikten att driva med allt, eller i alla fall deras egen övertygelse, då blir det svårare att försvara yttrandefriheten. Man uppmanas att avstå från sin kritik för att inte uppröra i onödan. Missa inte då att i religiösa sammanhang är det de religiösas lobbygrupper som flyttar fram sina positioner och vanligtvis vassa debattörer slipar av kanterna på sina uttalanden. Så när vi i god ton undviker de ömma tårna runt oss är steget inte så långt till lagstiftning mot hädelse. Det kan ju verka som om majoriteten vill detta. I vårt grannland Polen hotades hårdrockaren Adam ”Nergal” Darski av två års fängelse för att han rev sönder en bibel på scen. Högsta domstolen tog upp den friande domen från lägre instans med motiveringen att han hädat ett religiöst objekt. Han friades till slut.
Jag tänker fortsätta att satiriskt och ironiskt häckla alla människor som säger sig tro på Hans, Greta och den elaka häxan eller vilken saga det månde vara och som vill föra in sin övertygelse i vårt sekulära samhälle.
Hur är det med respekten för din nästa och skall man vika ner sig för allt? När mjölken i kylskåpet på jobbet endast är laktosfri undrar jag om det verkligen finns så många laktosintoleranta på min arbetsplats. Eller de synnerligen föraktfulla blickar som riktas mot mig från vegetarianerna när jag petar i mig mitt kött eller min fisk. Och visst, jag har inga problem med att få i mig vare sig laktosfri mjölk eller vegetarisk mat.
Men det är inte mitt val!
Den omedgörliga och högljudda minoriteten dikterar vår vardag. Jag och ni kan alla tänka oss att bada med personer av båda könen i ett badhus, men vi har inga större problem med att endast bada tillsammans med kvinnor eller män. Alltså kan man lätt få för sig att majoriteten vill detta.
Men så är inte fallet!
Förespråkarna för laktosfri mjölk och rå broccoli är inget större samhällsproblem, men när intoleransen inkräktar på skolgymnastik, badhus och ger oss religiösa skolor, då är det svårare att vara överseende.
Precis! Vi tar en pilsner, en fredagspilsner.