I skuggan av allt annat, minns vi en oktober månad som trotsade det mesta. Till slut fick vi chansen att andas ut när november gjorde sitt inträde i våra liv. Fulltecknade, ja ofta dubbeltecknade, så funderar man lite på hur oktober gick att fixa. Hummerhelg och stort födelsedagskalas, Catharina fem dagar i Bergamo, bortbjudna på 50-årskalas och liknande, fotbollsallsvenskans avslutande omgångar, flera konserter, där Zappa plays Zappa markerade såväl den första djupa utandningen, som den första dagen i november. Jag hoppas att de av er som hade möjlighet att ta del av våra ansträngningar gjorde det med nöje.
Anslagstavlan här hemma där alla biljetter till konserter och fotbollsmatcher sitter uppsatta med knappnålar är inte lika fullsatt längre. Det mesta är avverkat och det känns som om de två biljetterna till Håkan Hellströms konsert på Ullevi som hänger där representerar en stor storm i ett litet vattenglas. Tänk så upprörda och arga alla var som inte fick någon biljett och så orättvist behandlade de blev av de dumma datorerna. Och så stora rubriker de fick på kvällstidningarnas löpsedlar. Undrar ni vad vi tycker som fick biljetter så är vi nöjda med att få gå dit.
Men trots det grundläggande deprimerande, så finns det något tryggt i årstidernas gång. Vi lämnar nu det våta höstrusket och tar fram den tjocka goa tröjan och kanske ett par tofflor för de som är lagda åt det hållet. Minusgraderna är i antågande och det är dags för dubbdäcken. Ja, jag känner mig trygg med dubbdäcken och vet att de tar på isen de tre till fyra dagar under vintern som det är ispansar i 031-området. Men minns att där borta i den där tunneln som vi inte ens ser ännu och ännu mindre ljuset i den, så kommer det en vår. Det får bli lite glögg i väntan på ljuset, Blossa starkvinsglögg med filt och infravärme på terrassen.
Och om årstidernas gång representerar cykler så finns det givetvis förändring som till synes går åt ett håll. Allt är inte av ondo, men en del smärtar. Så gick vi till exempel på en av alla månadens konserter, en som avhölls i Partille Kulturum, Stora scenen. Döm om vår förvåning när vi befann oss sittande i Porthällagymnasiets gamla aula där vi sett Alexandra uppträda både på rockkonserter, som Hamlet på vers och i hennes avslutande musikal. Partille gymnasium tycks mycket mindre vad det gäller verksamheten. Vart tog alla vägen?
Trygghet i det gamla fann jag för ett par veckor sedan vid studiebesöket på Ocean-bryggeriet i Lyckholms lokaler i Almedal. Det ser ut som ett industrimuseum och när man står där undrar man vilka utrymmen som de kommunala tjänstemännen från miljöförvaltningen inspekterar och om inte en fackombudsman kan kliva in och peka utan att någon medlem skvallrat om förhållandena. Men bra öl brygger de, riktigt bra öl. Och så drog jag mig till minnes mitt förra besök i Lyckholmsbryggeriet. Då var vi på en svartklubb där på 80-talet. Troligen före september 87 då jag och Catharina startade ett nytt kapitel i våra liv. Vad hette det stället? Jag fick för mig att det kallades Bryggeriet men hittar ingen sådan minnescell i huvudet.
Men det är klart att det uppstår motsättningar som bara måste lösas och vi får vara eniga om att vår energi kan tas i anspråk i oväntade sammanhang. Så hade jag och Catharina ett meningsutbyte rörande hur slarvig hon egentligen är. Nu var hennes svarta jeans borta och eftersom vi bytte livsstil i september 1987 så kunde hon ju knappast supit bort dem. Det hade märkts. Nu återfanns de svarta byxorna på ett inte helt förutsägbart ställe och så löstes den meningsskiljaktigheten. Det visade sig att jag hade snott dem, alternativt Catharina sorterat dem fel till min garderob.
Som en omstörtande insats lovar jag er att ta mig lite utanför komfortzonen och gå på fredagspilsner i Catharinas svarta jeans på fredag.
Fredagspilsner på Brewers Beer Bar på Tredje Långgatan 8, från 17.00.