Så vaknade vi då återigen upp dagen efter. Och som alltid så undrar vi först vad som egentligen hände och sedan vill vi veta hur det kunde hända och slutligen skall vi bara ha reda på vems fel det var att det hände.
”Demokratins baksida, att rätt gubbar röstas bort”
”Folk begriper inte sitt eget bästa”
”Vem kunde tro något sådant här?”
Nu kommer nyhetens behag att infinna sig hos Miljöpartiet när de skall ikläda sig sina nya ministeruniformer. Min fråga är om de kostymerna verkligen kommer att passa? Går det att sy upp något som inte bara passar de fyra till fem nya ministrarna utan hela den gröna rörelsen, som vill vara med och ta del av detta. Den lilla gruppen i regeringen kommer konstant att befinna sig på Cat Walken och bedömas för varje liten accessoar och om den är tillräckligt grön. Att leva upp till förväntningarna från alla gröna designers är kort sagt omöjligt. Men det blir inledningsvis skräddare Löfvens problem. Fixar han till deras utstyrsel så är det ok, annars så hamnar allt kanske i knät på oss igen vad det lider.
Nu finns det garanterat så mycket betong i bakdelarna hos Löfvens socialdemokrater att han får till något rimligt stabilt ända. Sedan får vi se om rädslan för Jimmie och hans horder beväpnade med järnrör, räcker för att skrämma tillräckligt många borgerliga riksdagsledamöter till att stödja Löfven. Vid ett extra val riskerar ju ytterligare några ledamöter att bli offer för Jimmies expansion och därmed förlora sina jobb.
Här i Göteborg är det mycket roligare oavsett vem som blir kommunstyrelsens ordförande. Nu vidtar nämligen förhandlingar om vad vi egentligen röstade om. Trängselskatten i Göteborg är en lag. Lagar stiftas och upphävs av Riksdagen. Det är inget som kommunen kan göra något åt. Och vad stod det på valsedeln som vi kryssade? Vi satte ett kryss för ja eller nej till trängselskatten, en fråga som kommunen inte kan besluta om. Undrar vem det är som till slut kommer att ha varit listigast, när poängen i den göteborgshistorien skall dras?
Så vad har vi då röstat om?
Det vet vi inte!
När eftertankens kranka blekhet så småningom bleknat så kommer vi att vakna upp till något som i hyfsat stor utsträckning liknar gårdagen. Steg mot framtiden är nämligen enligt erfarenheten jobbiga att ta. Om vi med detta stärkt eller reducerat göteborgarnas allmänna politikerförakt, vill jag låta vara osagt. Mitt förakt för dessa kommunala politiker är som vanligt orubbat och obefintligt. Alla de politiker som anstränger sig för att få runt vår vardag har min fulla respekt.
La ni förresten märke till att de politiska släkterna fortsätter att breda ut sig? Då är det bra att inte ha samma efternamn som sin dotter. Därför kunde Anneli Hulthéns dotter Amalia tämligen obemärkt smyga sig in ganska högt i rankingen på socialdemokraternas lista.
Världens mest populäre finansminister tjackade spikskor och drog när han fick chansen, sedan hans skallige kompis visat vägen och hoppat först. Anders Borg lovade att han inte skall lägga sig i våra liv igen när han stack. Ett snyggt avsked kan man tycka. Måhända njuter han redan av nyhetens behag, som i hans fall kallas att vara ledig, vilket han inte varit på tio år.
Eftersom nyhetens behag förefaller vara en röd tråd genom efterdyningarna till söndagens val, så låt samma sak gälla oss och vårt val.
Fredagspilsner på Brewers Beer Bar på Tredje Långgatan 8, från 17.00.
(Samma lokal som Stearin)