Vet ni vad? Det lackar igen.
Inte nog med att den första snön återigen lackar igen spårvägens växlar, detta år så att det till och med blev en notis i riksnyheterna, nej folk, fä och företag av alla de slag inkräktar på den lilla julfria zon som jag försöker att omge mig med. Borde kanske lacka igen zonen också, men då blir det jobbigt att röra sig.
Precis som det är jobbigt att ta sig ut på vår terrass eftersom byggföretaget som gör fasadreparationerna hemma har lackat igen våra dörrar dit ut för att försvåra fria hopp från sjunde våningen. Lackat rejält med reglar och spik. Därför sprids det ännu inte något adventsljus därifrån vilket snart kan få hustrun att lacka ur.
Och ja, jag spelar julmusik på grammofon. Jag uttrycker mig fortfarande på det sättet när det gäller lagrad musik. Helst ljuder The Pogues – Fairytale Of New York, som den gemytliga julskildring den är.
Jag vet inte hur många gånger en företeelse skall genomföras för att bli tradition men Musikhjälpens glasbur kan nog snart börja se sig om efter traditionell bevarandestämpel såsom varande en kulturyttring med många år på nacken. En ny jultradition har fötts kring juletid, sicken grej. Han som föddes för sådär 2000 år sedan föddes ju inte kring nyår utan på våren. De marknadsansvariga för den nya religionen ville dock förlägga eventet vid en populärare tid på året för riktiga fester, så då fick man ljuga ihop en ny historia. Dessa marknadsförare!
Flera år på nacken har också adventskalendern i SVT och i år förefaller den falla i goda gamla gropar från 70-talet med samhällstillvänt manus. Trevligt med traditionella kulturyttringar som återigen tar folkbildning som en del av sitt uppdrag.
Det finns andra yttringar kring lackandet mot jul som är utseendemässigt motbjudande. När man reser runt i Sydostasien ser man de mest gräsliga krubbor i makroformat på balkonger och i trädgårdar. Omfattande kreationer i bjärta färger som utan vidare skulle skrämma livet ur vilken kameleont som helst. (Jag vet att kameleonter inte dör på randiga stänger!) Några sådana julkrubbor har jag aldrig sett i Sverige. I år verkar dessutom förekomsten av kulörta lampor bland de utvändiga juldekorationerna lysa med sin frånvaro, åtminstone i Linnéstaden och de andra områden som jag rör mig i. Det traditionella vita ljuset är förhärskande.
Det lyser även kraftigt och vitt från taket på Gamla Ullevi sedan några dagar. Vi har något förundrade tittat på detta och undrat vem som glömde att släcka ljuset när fotbollssäsongen tog slut. Efter några dagars näst intill förargat tittande på strålkastarna sa jag till hustrun att hon nog borde gå dit och be dem släcka. Så förvånade de som bygger ishockeyrink på arenan hade blivit om ett par fotbollsentusiaster resolut klivit in och släkt ljuset.
Vi hoppas att ingen släcker ljuset på fredag och att inte någon blir på lyset. Om allt fungerar som det skall så kommer skockar av julbordsfirare att sammanstråla framemot eftermiddagen.
Julfredagspilsner!
Julfredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.