Jag börjar känna mig lite gnällig. Plus 57 år gammal, men fortfarande ett drygt år yngre än farsan var när han dog. Mest gnäller jag på hustrun för att hon missköter sig (fysiologiskt). Nu skall det sägas till hennes försvar att när hon nyligen blev sjukskriven till 50% så gick hon faktiskt ner i arbetstid från 200% till 100%. Så egentligen borde jag kanske jubla.
Vi var på middag i helgen med massor av folk, mycket trevligt. När jag då fick frågan hur jag mår så berättade jag det, eftersom de flesta av middagsdeltagarna visste att det är sådär med min fysiska status. När jag redogjorde för detta för fjärde gången samma kväll började det känns som om jag hakat upp mig eller fastnat på ”repeat”. Har vi/jag hamnat i någon form av återvändsgränd eller finns det något ljus i tunneln för någon av oss? Just nu är det så mörkt ute att jag inte ens hittar någon tunnel, vilket i och för sig, till en icke ringa del, beror på att lägenheten omges av byggnadsställningar och presenningar. De av er som är riktigt gnälliga och lider av svindel kan testa att stå på vår terrass just nu när muren är ca 60 cm hög, sju våningar rätt upp i luften!
Ni och många andra gnäller som vanligt över politiker som inte gör som ni vill eller tycker. I vanliga fall är jag alltid tvärsemot och säger till er att använda huvudet till annat än att ha hår på och fundera över vad det egentligen är ni klagar på. Så när en stolla, vars man jag kanske känner (hon har ett ovanligt efternamn), tyckte till om övervakningen som amerikanarna genomför tillsammans med vårt FRA, så tänkte jag en kort stund att det där var väl bra. Undrar om inte jag sagt något åt det hållet någon gång.
Damen tyckte att man skulle passa på och jaga pedofiler och knarklangare på samma gång som man söker efter al Qaida, deras kompisar och copycats som hungrar efter uppmärksamhet. Jag vill påminna mig att jag framfört åsikten att Säpo i stället för spioner som de aldrig får tag på, borde jaga militanta veganer, varghatare och de autonoma bråkstakarna som älskar att skrämma vettet ur oskyldiga anställda på banker och McDonalds. Lättfångade byten med stora egon som gärna uttrycker sig när de tror att ingen hör. Hmmm, börjar faan bli gammal eller hinner någon annan del av historien i fatt honom?
Hallå eller! Antingen tycker man illa om storebrors övervakning eller så gillar man den. Det finns inget mellanting att gnälla på! Jösses, sån otur jag hade när jag tänkte.
Och mitt i allt detta försöker man konstruktivt gnälla på Zlatan, han som skulle rädda oss och frälsa oss från den portugisiska ondskan i form av en välkammad snorgärs. Det gick sådär och det var inte Zlatans fel. Vad skall man då gnälla på istället?
När jag snabbt bläddrar genom tidningar på nätet finner jag att det finns många som gnäller. Och många gnällare har sin läggning gemensamt, men om man nämner det fastnar man i FRAs svep och hamnar på diskrimineringsombudsmannen svarta lista. Och allt detta för att jag tillhör något i dag så sällsynt som den sexuella majoriteten.
Så vad göra? Låt oss ta en öl, en fredagspilsner! Inget gnäll här inte!