Det har varit en hel del regn och rusk nyligen. Temperaturen ute varslar om förändringar i årstidsflödet. Det blev höst även i år! Men precis som förfallet börjar i den yttersta blomningen så reser sig fågel Fenix ur askan och vi börjar alla fundera på att ta nya tag, sedan.
Ur askan kan man också roa sig med att kratta fram gamla historiska reliker och företeelser, men måste jag tillägga, det är skillnad på reliker, skräp samt övermogna till halvruttna mediaformat.
Är det nostalgi att köpa och lyssna in sig på Bruce Springsteens box om skapandet av albumet ”Darkness on the edge ot town” från 1978? Är man fast i det förgångna när man njuter av att se Dweezil Zappa framföra sin fars, Frank Zappas, musik på konserthuset. (Han till och med spelade mot sin far som framträdde på videoinspelning). Är man framåtsträvande när man beklagar sig över att TV-formatet ”Eurovisionsschlagerfestivalen på turné” kommit till vägs ände?
Om man jämför Springsteen med annat som såg dagens ljus 1978 och låter det speglas i vår tid så vinner nog Springsteen. För svensk del fick vi för första gången höra Cornelis sjunga ”Turistens klagan”, Nationalteatern framföra ”Kolla kolla” samt uppleva något som vi glömt och då inte kunde se det kommande stora i, nämligen Abbas minimusikal ”The Girl with the Golden Hair”.
Trots att Dire Straits gav ut sitt debutalbum, Rolling Stones satsade på disco på albumet ”Some Girls” (minns ni ”Miss You”?) och ett av de mest säljande albumen var Foreigners ”Double Vision”, så blir det som helhet mer intressant att kolla in hur Springsteen formade och formades av skapelsen av Darkness. Stackars Bruce, han har blivit kultur!
Zappa har alltid varit kultur och 1978 gav han ut ”Zappa in New York” som innehöll låten ”I promise not to come in your mouth” som inte fick spelas i amerikansk radio. Det fick däremot hans låt ”Bobby Brown” göra som kom ett par år senare. Då bör man påpeka att det förstnämnda stycket är instrumentalt! Men det är som det heter en helt annan kul tur genom historien.
Förutom vår natur som sakta förgås i dess normala cykler så är det just nu mest neråt för två historiska föreningar som majoriteten av er som läser detta inte har så mycket till övers för. Bägge har det gemensamt att de inte förmår lämna det glorifierade förflutna, att de har allt för höga tankar om sig själva samt lever i en tid som inte längre finns. Skall ni då vara glada?
Jag talar givetvis om SAP och AIK, det vill säga Socialdemokratiska arbetarpartiet samt en fotbollsklubb med säte i Solna strax norr om Stockholm. Men jubla inte för tidigt när något du ogillar försvinner för du vet inget om vad som kommer i dess ställe!
Och hur kommer då ”Eurovisionsschlagerfestivalen på turné” in i detta resonemang? Ja f..n vet ”but it smells funny” och befinner sig liksom inte längre i blomning utan bärs upp av knastertorra kvistar. Tacka vet jag de gamla omröstningarna med jurygrupper runt om i Sverige som hela tiden röstade fram fel låt, till exempel ”Det börjar verka kärlek banne mig”!!
Inget varar sålunda för evigt men en fredagspilsner slinker alltid ner.
Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00